För mig är unge ett skällsord och jag tycker att det låter jätteilla när föräldrar pratar om sitt barn som "ungen". Det låter som nåt man tycker är jobbigt och inte vill ha... Jag skulle aldrig kalla mina barn "ungar".
Vad tycker du? Säger du ungen om ditt barn?
Jag säger unge. Tycker inte det är fult. Kattunge, fågelunge låter väl inte som något otrevligt. Unge är för mig något litet och gulligt.
Ibland. 
men inte som skällsord, utan det sägs med all kärlek.
Mina gullungar! ♥
Däremot säger jag inte ungen och inte heller barnet i bestämd form.
Det är skillnad på att säga "ungen" eller säga "min unge".
Nej, bara som skällsord.
Jepp, det gör jag.
Det är ju skillnad på om man säger "din jävla unge" argt eller "mammas lilla skitunge" kärvänligt.
Nästan alltid.
Jag använder det gärna. Det är inget skällsord för mig alls, tvärtom! Mina fina ungar!
japp, min älskade unge!
Gullungar, busungar, rackarungar... allt går bra här hemma efter mammas humör. Och alltid sagt med kärlek och glimten i ögat.
Ja, det gör jag. Och det är verkligen inget skällsord för mig! Jag har jättesvårt för att förstå det där resonemanget, unge är liksom bara ett annat ord för barn, ungefär som vissa säger kids/kidsen. Big deal, liksom.
"Mina supergoa älsklingsungar", det är väl inga skällsord? Sen beror det såklart på tonfallet och den bakomliggande tanken hur det låter. "Skitunge" kan jag tycka vara helt ok om det sägs med glimten i ögat, det gör jag ibland. Säger man däremot "skitunge" med sur min för att ungen inte gör som man vill (t ex), låter det ju såklart inte lika trevligt. Men det är ok det med, tycker jag.