ÄD gravida latte mammor i stockholm

Memaja: Jag gjorde ultraljudet i Liljeholmen. Vad härligt att du har fått hem en AC. Det behövs verkligen i den här värmen. Vad skönt att du har klart med spjälsäng m m inför bebisarnas ankomst. Själv har jag en del kvar att köpa. Barnvagn, bilbarnstol och lite babykläder finns på plats.
Ha det så bra du med!!!

Kram

Nu är en vagn inköpt, det är bra...

Min mage och bebis är inte heller så stor, ca 2850 gr vid 37+2. Med min 6 åring gick jag 10 dgr över tiden, de var bland de längsta dagarna i mitt liv, så jag förstår att det kan vara jobbigt att vänta! Men det så häftigt när det väl är dags!!!

Hej tjejer!
Vad kul att det börjar närma sig för fler av er.
Och bra med tips på vad ni handlar :)
Jag läser tråden noga och lägger på minnet vad jag kommer att behöva så småningom.
Själv har jag fått akut karpaltunnelsyndrom och ska opereras på onsdag, så jag har lite svårt att använda handen att skriva med, men jag läser istället :)

Skönt att det är lite svalare. Lider redan av svullna händer och fötter även om det är långt kvar.

Igår kom den första känslan av att "jag är redo" och "hon är min, min bebis och blivande dotter". Jag har haft svårt för att släppa fram känslor under hela den här graviditeten och varit lite rädd för mig själv... Så det är med avvaktande hoppfullhet och längtan som jag vilar i denna nya känsla. Det är väldigt skönt att känna de nya spirande känslorna, 2 dgr före bebisankomst!

Jag hörde Ted Gärdestads låt För kärlekens skull igår på radio, tårarna kom, och jag tänkte att "ja, hon (bebisen) är för kärlekens skull". För vår kärleks skull...

Silkes: roliga råd du fick av BM säg till om ananasen funkade!
Pussesnuttan: måste vara jobbigt med svullnaden, hoppas operationen hjälper!

Det kommer verkligen födas många ÄDbarn denna månaden! Härligt!!!

Hej
Trollmor71 jag tror dom flesta av oss har den typen av känsla som du beskriver så även jag! Inte för ens han låg där på mitt bröst alldeles kladdig och hjälplös kände jag att han verkligen var min bara bara min :0)
Jag kan ligga och titta på honom och tårarna rinner nerför mina kinder och jag känner mej så lycklig för att han finns, så tacksam till denna kvinna som var villig att ge en del av sig själv för att hjälpa oss som hon inte ens känner.
Nu ligger han på sin pappas bröst och sover sött han är en riktig liten mys kille som helst sover på en eller väldigt tätt in på att han skulle sova i sin säng är bara att glömma :0)

Nu på morgonen har jag läst en bok som heter "Vill ha barn" av Kerstin Fredholm och Ingela Johansson Rosander, Boken har ett kapitel om donation i vilket de intervjuar både personer som har donerat och personer som varit mottagare. De intervjuar även donationsbarn och en psykolog.

En hel del i boken är bra och kan rekommenderas men det som verkligen stör mig är att även de som arbetar professionellt med det här säger saker som den biologiska pappan eller den genetiska mamman. För mig blir det så himla tydligt att donation inte har att göra med orden mamma och pappa. Jag tror det kan bli jätte fel om barnen får för sig att det finns någon mer mamma och/eller pappa där ute och jag tycker det är helt fel mot donatorerna att använda mamma och pappa titlarna eftersom det (för mig) är ord som förpliktigar. En man som donerar spermier vill väl knappast benämnas som den biologiska pappan, det låter ju som någon som borde ha funnits men som övergivit eller lämnat bort.

Vad tänker ni? Reagerar ni också på mammandet och pappandet?

Som ni förstår av tidigare inlägg så har jag inte varit med om något utbrytningsförsök så ananasen hjälpte föga!

Silkes: håller med dig. En donator är en donator, man eller kvinna, och inte en mamma eller en pappa, oavsett förskrivning med genetisk/biologisk. Orden borde hållas i sär, om det går. Du borde skicka ditt inlägg till författarna!

Hej alla!

Har inte alls hängt med i alla inlägg det senaste men kul att läsa att det är många som är på G nu=)
Ska bli så kul att träffas!

Har flugit för första gången med lilltjejen (som redan hunnit bli 2 månader!). Åkte till Spanien i 9 dagar och det gick utmärkt. Sov som en stock både på ditresan och hemresan.

Man har fått lite rutiner äntligen vilket är skönt och man har lärt sig hur hon "fungerar"=) Amningen går sådär, hon blir inte ordentligt mätt så vi får nästan alltid avsluta med ersättning. På natten kör jag ersättning fullt ut (hon vaknar bara 1 gång).

Lycka till alla ni som står i startgroparna!

kram från oss