ÄD gravida latte mammor i stockholm
Pussesnuttan: stort grattis, underbart med två på en gång när man har längtat länge!
Pussesnuttan: stort grattis, underbart med två på en gång när man har längtat länge!
villsågärna38: tårarna rinner, vad ska man säga... Det finns ingen rättvisa i detta och jag känner så oerhört mycket för dig och din man. Du skriver så tappert och jag slås vid varje nederlag (både mina egna och andras) av hur mycket vi tydligen är kappabla att orka. Jag har tänkt så många gånger att jag bara borde vilja lägga mig ner och sluta andas men av någon anledning har jag inte gjort det, och konstigt nog inte ens velat göra det mer än för en kort stund. Åh, jag vet att ni kommer få minst ett litet fint älskat och galet välkommet barn, på det ena eller andra sättet.
Skickar stor kram!
Sommarbebis! Skickar en massa lycka till inför förlossningen! Ska bli spännande att höra hur det var och fantastiskt roligt för dig att äntligen få träffa underverket.
Min mage växer enligt kurvan och jag jobbar på. Det känns bra och jag trivs verkligen med magen. Känns alldeles lagom att gå runt med den två månader till!
Hej
På fredag nästa vecka är det dags för oss att gå på tillväxt UL. Kan ni berätta något om vad vi kan förvänta oss? Har förstått att man inte ser så mycket när bebisen är så stor? Vi vet inte var det är för kän på vår vän, tror ni det kommer att synas. Det gör oss inget om vi får veta.
Heja heja sommarbebis!
Kram
Tack för svar om TUL. Bra att veta att jag måste fråga om könet om jag vill få veta det. Jag tror nog jag vill veta men maken min är osäker. Tycker ni att det påverkar er i anknytningen och i tankarna kring barnet att ni vet vad det är för kön?
Jo, det är galet varmt! Hoppas du kan sova bättre med fläkten Tea75!
Hej hej Trollmor!
Sommarbebis - vi tänker på dig!
Grattis grattis grattis Sommarbebis! Njut och berätta mer för oss när du får ork och tid!
Tack för era tankar om könet, lutar åt att jag vill veta just för att kunna relatera ännu mer. Jag har också fått kämpa med min graviditet i början. Kämpat med att våga tro att det är på riktigt och att det faktiskt hänt mig. Ibörjan kändes det som att jag tittade på ett skådespel som jag inte var en del av och när som helst skulle någon knuffa på mig och säga åt mig att sluta drömma och tala om för mig att jag skulle fatta att det inte handlade om mig. Vart efter magen växt har det blivit lättare och nu känns det fantastiskt härligt att bära omkring på den lill' vännen.
Nu tänker jag lite på hur det kommer vara att se den lill*. Hur var det för dig sommarbebis?
Hej alla
Nu har vi varit på TUL. Det visade sig vara en liten tjej vi väntade och hon var -9%. Lite liten men inget att oroa sig för alltså. Jag ser också fram emot att få semester om några veckor, kanske blir det som för Tea, att hon växer mer om jag tar det lugnare.
Det visade sig, som ni skrev att det var bra för mig att få veta könet. Att det är en tjej känns lite lite svårare utifrån att det är en donation. Det känns som att om det varit en son hade folk mest fokuserat på om han var lik sin pappa och nu kommer det bli mer fokus på mig. Jag sörjer förståss också lite att hon inte kommer vara lik mig (även om hon kommer vara lik i miner, röst, rörelser etc). Jag vet att ni i denna tråd förstår att man kan sörja trots att man är oerhört glad, älskar den lilla oerhört och känner sig tacksam och priviligerad. Känner ändå att jag vill skriva det i rädsla att bli missförstådd. Hur har ni tänkt?
Sommarbebis: Vet inget om bloggar, men hoppas att du kommer på hur vi kan bli inbjudna.
Kram
Tea: Jo det där med utseende, gener och hur det blir i varje enskilt fall verkar ju vara extremt olika och inget som går att veta. Tror absolut att det kommer kännas fint när jag får se henne men så här veckorna innan är det lite pirrigt. Tänker också att jag måste förbereda mig lite på att folk som ser henne och inte känner till donationen kanske kan komma att säga saker om vet hon liknar/inte liknar.
Gick embryodonation likadant till som äggdonation, dvs att ni fick fylla i ögonfärg, hårfärg och längd? Jag tror nog er lille kille kommer likna er alla tre. En vän till mig, som är psykolog och som känner till donationen, berättade att hon läst en forskningsartikel just om hur barn som kommit till via donation liknar sina föräldrar just pga minspel, röst, rörelser och annat som är socialt inlärt.
Tea: Tack för att du redde ut skilnaden mellan två donatorer och att få ett donerat embryo, vet egentligen inte varför jag tänkte embrydonation. Det är väl bara att vara ödmjuk för att man har mycket kvar att lära!
alfonspalfons: kul att du hänger på. Jag tänker också mycket på hur det ska bli när lilltjejen är stor. Jag bara hoppas hoppas att hon kommer vara trygg i sig själv och trygg i sin relation till mig (trots självklar och nödvändig tonårstrots) att det kommer gå att prata om det och att stötta och finnas till.
En siffra jag har hört utan att helt kunna gå i god för den är att 99% av alla människors gener är identiska just bara därför att vi är människor. I mina positiva stunder tänker jag då att genom att vara människa och genom att ha fött pyret och följt henne genom hela livet så kommer jag kunna svara på de allra flesta frågor.
Kram!