Vi singelkvinnor som ska vill bli gravida genom insemination!

ja, det är Sellmer. Vad fick dig att välja Vitanova istället?

jag är osäker på veckan för min cykel var superlång denna gång. Men inseminerade 19 september så det vore väl vara v4 då...

Det var mitt tredje försök och jag stack på min enda lediga dag under den veckan - trots att jag äl-testade positivt redan den 17. Men det var tydligen bra för mig.  

Passar på er som fått er gofisar här inne: hur har era föräldrar reagerat på ert beslut?

Berättade för mamma idag och hon blev minst sagt chockad. Sen ringde hon efter typ en å en halv timme får å säga att hon å pappa så klart finns där å så så jag tror hon försökte släta över sin första reaktion. Hoppas hon blir glad å kan visa det också. Sa att hoon inte ska berätta för mina syskon än - vi har inte alls någon nära relation - men att hon kunde berätta för pappa vilket hon ju säkert gjort men hur han reagerat vet jag inte.

Viviann: Tack för svaret. Det är lustigt att det är precis samma sak min bästa vän sa. 

hej bebissugen!

Vet inte vad jag ska säga riktigt... Mina två bästa vänner är jättestöttande i mitt val att använda donator. Det tycker jag är modig och ser bara fördelarna. Eller, visst, vi pratar om nackdelarna också men bara för att vara medveten om det, det är alltid det positiva vi landar i.

Min familj däremot... Jag berättade inte för mamma innan jag blev gravid och när jag väl berättade så blev hon inte direkt glad. Första frågan var vem som var pappa (naturligt iofs) och jag sa som det var, att jag åkt till danmark och då kom frågan: har du någon tjej? För i hennes värld är det nog omöjligt att vara singel och mamma... och hon har inte riktigt vänt heller så det känns alltid konstigt att prata med henne, även fast hon å pappa ska hjälpa så gott det kan, säger hon. Visst är det svårt när inte alla blir odelat glad: det svåraste med min mamma är att hon inte har sagt att hon är glad för sitt kommande barnbarn - utan bara att hon finns där liksom... Men hon bor ju långt bort å vi pratar inte så ofta så det är ju inget annat än ren ekonomiskt stöd.

Men jag försöker ta med mig det positiva från mina vänner och framför allt säkerheten i mitt eget beslut. Det var ju inget jag bara kom på så där helt plötsligt och så gjorde - det kräver ju både sparande, planerande och tid för att få barn på detta vis och dessa barn är ju garanterad alltid önskade och planerade. Jag tror det kommer väga upp för avsaknaden av en pappa (sen har jag vän som har en skitstövel till pappa till sitt barn så...)

Hoppas mina tankar hjälpte lite... 

Hej Jenna8209!

Jag tänkte bara säga att när jag började min resa var jag jättenervös för vad "folk" skulle tycka men det är inte en enda som sagt nåt negativt. De flesta säger att jag är modig och många tycker det är självklart, liksom jaha - du gjorde så. big deal...

Ska du använda klinik och vilken i så fall? Jag var på Sellmer och blev gravid på tredje försöket. Nu är jag i vecka 15 och längtar till januari då jag ska på RUL.  

Det är smart att verkligen tänka igenom och planera - det blir ju tuffare ekonomiskt när man är själv och det blir ju också ofta kortare tid man kan vara hemma. Jag har räknat med att ändå bara ta 6 dagar i veckan å då kunna vara hemma i 15 månader.

Jag var ganska klar redan från början på att jag skulle ha öppen donator - trots att det på Sellmer kostar 2000 dk mer. För OM mitt barn vill få veta vem hans/hennes pappa är så tycker jag han/hon ska få den möjligheten! Jag var nästan så jag ångrad mig då varje försök med resa gick på dryga 10000 kronor men jag känner ju nu att det är så värt dom pengarna - även om barnet inte vill veta något så har jag gjort vad jag kan!  

Stort grattis Carrella!!!!