Vi singelkvinnor som ska vill bli gravida genom insemination!
grodansmamma skrev 2014-12-03 13:24:55 följande:
Deprimerad och känner för att gråta, mensen håller på att starta nu :(
Inlägg från: Trisse76
|
-
Vad tråkigt! Känner med dig! Var också väldigt ledsen förra gången jag fick mens. Hoppas att du inte ger upp. Jag håller på oss!
-
Bra att höra att du har den energin! Får jag vara nyfiken och fråga hur gammal du är?grodansmamma skrev 2014-12-03 18:58:27 följande:Ja väkdigt tråkigt :(
Nej ge upp tänker jag inte, jsg SKA bli gravid, så är det bara ;)
Kan någon ömdra mig på bim-listan? Nästa bim är 30/12, 4:e försöket -
Jag har åldern emot mig. Jag fyller 39 inom kortgrodansmamma skrev 2014-12-03 20:31:00 följande:30 år är jag..
.
-
För mig ser det väldigt tydligt ut! Grattis!jojjehanovic skrev 2014-12-04 07:42:09 följande:
Kan jag ha sån tur BIM idag, testet ser ut så här. Känner mig förvirrad för är väl inte ens otydligt.
-
Så kan jag ha ibland också. Det brukar försvinna efter ett tag. Det har aldrig bekymrat mig men har heller inte funderat så mycket på det. Har mensen kommit igång?grodansmamma skrev 2014-12-04 11:15:06 följande:
Förstår inte varför jag har ont nere till höger, typ vid äggstockarna! Haft dey ett par dagar, gör ont om jag spänner magen, hostar och på kvällarna när jag lägger mig i sängen och vänder mig.. vad är det??? Aldrig varit med om det förut!
Min mens har förändrats efter inseminationerna och när jag frågade om det på kliniken så sa de att det inte var ovanligt och inget att oroa sig för. De kunde inte förklara varför men de menade att kroppen reagerade på inseminationen.
Kan det hänga ihop med ditt onda? -
Ja, så har jag också tänkt nu när min mens varit annorlunda! Tänk vad mycket man hoppas.grodansmamma skrev 2014-12-04 11:39:00 följande:Okej. Ja den var segstartad igår men verkar ha kommit igång nu.. jaha okej kanske är därför då..
jag tänkte typ-jag kanske är gravid ändå fast jag har mens, haha... -
Kommer inte kunna hålla mig. Första gravtestet imorgon. BIM -4.
-
Ha ha, hade jag också gjort om jag inte hade varit bortrest i helgen och har jättemycket på jobbet. Stressigt men bra för att distrahera tankarna. Negativt i morse men än är det goda tiderMiini skrev 2014-12-08 12:28:17 följande:Imponerande att du lyckas hålla dig så länge. Själv brukar jag börja klättra på väggarna runt en vecka innan BIM :P
-
Jag är väldigt öppen redan nu med att jag försöker få barn på detta sättet. Har fullt stöd från både familj och vänner. Väldigt skönt, då precis som ni säger, deras åsikter betyder mycket. Faktum var att min mamma var den första som förde det på tal för flera år sedan :). Med dem i ryggen känner jag mig stark men är ändå lite nervös inför t ex arbetskamrater och människor "lite längre ut" i bekantskapskretsen.Miini skrev 2014-12-09 11:43:14 följande:
Precis! =)
Hur tänker ni andra inför att berätta för släkt och vänner när ni är gravida? Kommer ni att få stöd eller bli ifrågasatta?
Jag är lite orolig. Har en mycket nära vän som vet och som stöttar mig hela vägen, men när (om) det tar sig så måste jag ju "komma ut" för resten av världen också. Jag är mest orolig för min egen familj faktiskt. Eftersom jag redan är ensamstående med ett barn och det har varit en tuff resa innan vi fick stabilitet i tillvaron så är jag rätt säker på att mina föräldrar kommer tycka att jag sätter krokben för mig själv (och tyvärr betyder deras åsikter väldigt mycket för mig känslomässigt, det är ingenting jag bara kan strunta i). Dessutom bor jag på en liten ort där "alla känner alla" och därmed ska alla ha åsikter om alla också = det blir lätt att det florerar runt en massa skitsnack. Hur värjer man sig? Hur orkar man försvara sitt beslut när folk som står en nära ifrågasätter?
Hur tänker ni om det här?
-
Jag har också varit ärlig mot min chef. Han stöttar och ger mig ledigt. Visar också förståelse för att jag måste ta ledigt m kort varsel ;)sillencillasill skrev 2014-12-09 16:47:09 följande:
Jag pratade med min pappa för flera år sedan och även min mamma har fört det på tal. Nu när jag hade gjort alla hormonproverna sa jag bara till dem att det var dags. Var mest orolig för mamma som är en ängslig själ men båda är väldigt bra. Min syster och hennes man stöttar mig. De har ju 10 års barnvakteri att ta igen:)
Min pappa var så fin och körde mig hela vägen från Göteborg till Dammark nu första gången så att jag slapp åka själv. Betalade allt gällande bensin, mat, färja osv. Han är guld! Nu nästa gång tänker jag åka tåget själv. Har berättat för några vänner som är helt klara med detta och stöttar.
Min chef har gjort samma resa så hon står bakom mig och ger mig ledighet.