Några som tycker om sin partners barn??

Jag fullkomligt älskar min sambos barn. Vi har varit tillsammans i ett år och bott ihop i ca sex månader, med dem varannan vecka. Att hitta min roll som barnlös 21-åring i vår familj har inte alltid varit superenkelt men det beror enbart på att han och jag inte tänker prick lika alla gånger och att jag tyvärr inte har någon kontakt med barnens mamma, och deras kontakt inte är vidare god, och har inte ett dyft med barnen att göra.

Barnen är 3 och 4 nu och den yngste har någon gång kallat mig mamma, de flesta gånger på skämt för att han och hans syster tycker att det är tokroligt (och förmodligen testar hur jag, pappa och mamma reagerar). Någon gång av misstag ("mamma bär mig" när han är ledsen exvis). Inget jag varken uppmuntrar honom till eller förnekar honom. Min egen bonusmamma kallar jag ofta för mamma när jag berättar om henne. Jag säger alltid "mina föräldrar"- hon har varit tillsammans med min pappa sedan jag var fem år och haft en OERHÖRT betydande roll i mitt liv genom alla år. Hon är DEFINITIVT min bonusmamma :) Därav får han gärna välja själv vad han vill kalla mig- eftersom vi alla vet mycket väl att han vet precis vem som är hans riktiga mamma. Detta är vad jag anser- för MIN egen skull.

För deras mammas skull däremot kan jag tycka att det inte är helt passande för jag kan förstå att det kan kännas sårande om ens barn kallar någon annan för mamma, speciellt någon man inte känner. För min sambos skull kan jag också tycka att det är opassande för det känns som att han tycker att det är lite konstigt men... För min egen del så får de kalla mig vad de vill.

Jag tar lika mycket ansvar som han gör och har gjort det sen vi träffades. Jag involverar mig och engagerar mig så mycket jag kan och får. Tyvärr är relationen jag-han-hon alltså lite komplicerad men jag hoppas att detta ska ge sig med tid och tålamod. :)

Men JA- jag tycker verkligen, innerligt om min partners barn :)