Gastric Bypass (GBP)

Jo de klart får se hur jag gör,vet flera som har klarat de bra och dom blev gravida bara någon månad efter operationen.
Man får ju känna efter själv hur de känns i kroppen.
Men längtan tar övertaget över mig och sambon vill inte vänta så länge när vi redan väntat så länge.
Och vill så gärna ha barn 2014:). 

I morgon blir det op för mig, så förväntansfull!

I fredags var jag på läkarbesök med bedömning. Blev godkänd. I går ringde de och sa op 14/11 och att jag ska börja pulver idag. Så, nu kör vi!

Tack! Jag suger på mina soppor och längtar.

Hej
I början av veckan tog jag kontakt med Cavelio ang en GB. Efter uppgifterna jag gav så såg personen jag mailade med att det inte verkade finnas några hinder för en GB. Nu när jag fyllde i hälsoblanketten, gick jag och dubbelkollade min vikt, vilket visade att jag har ett BMI på 33,1 och inte 35 som jag tidigare har räknat ut.

Kommer jag att bli nekad med ett BMI på 33. Vad har ni för erfarenheter när ni sökte?
 

Jag vet redan varför man ska vänta med att bli gravid.
Och de med näringen de får man ju i sig om man äter som man ska och vitaminerna och så med.
Sedan så tar alltid barnet de den behöver ha först och mamman får ta de som blir över.
Sedan tänker jag på mitt barn också att den ska få ha båda sina föräldrar ett tag hos sig också man blir ju inte yngre precis. 
 

Men frisk och frisk barn de är inget som säger att man inte kommer få ett frisk barn endå och vad säger att man kommer få ett frisk barn efter 1-2år?!
Tänker på min ålder och min sambos ålder och man ska ju också orka mad barnen och finnad sär för dom.
Varför ska jag prata med en läkare om de, ingen ide för vet ju vad dom kommer säga. 

Varje dag får jag i mig ca 7 dl vatten, och ibland ett glas mjölk också (räknar dock inte med någon vätska i maten då). Det är ungefär hälften av man måste dricka. Så har det varit det senaste halvåret och jo, jag känner av att jag inte får i mig tillräckligt med vatten. Kan känna mig jättetörstig men klarar ändå inte av att dricka för att det helt enkelt inte får plats i magen. Jag får ont i huvudet (troligtvis av vätskebrist) och huden är så torr att det kliar och svider ibland, så jo, visst känner jag av vätskebristen. Nu har jag haft tur och bebisen tycks ha fått tillräckligt med fostervatten i alla fall, men det är ju just det det handlar om när man blir gravid så nära inpå, det handlar om tur. Och även om man gör det lätt för sig med matlådor (vilket är jättebra, det körde jag mycket på i början) så betyder ju inte det att man klarar av att äta det. Ibland går det bara inte.

Jag förstår om du längtar efter barn, men se till att inte bara lyssna på solskenshistorier utan att även höra den andra varianten. Själv hör jag till de som verkligen har haft tur (trots att jag inte mått särskilt bra), i alla fall än så länge, men vi vet ju inte ännu om bebisen växer som den ska och får inte veta det förrän om en månad heller. Men bara för att några har tur så betyder inte det att alla har det. Å andra sidan så gäller ju det för graviditeter i största allmänhet, man kan ju vara icke-opererad och också råka ut för en massa saker, men riskerna är högre om man är opererad. Min bebis ligger till exempel i en hög riskgrupp för att ha ryggmärgsbrock p.g.a en vitaminbrist, de kollar naturligtvis efter sådant vid rul och hittade ingen defekt, men bara för att de inte lyckas se något misstänkt vid rul så utesluter ju inte det att risken fortfarande finns.

 

Tack för att du delar med dig av en helt annan sida av detta. Det är nog s nyttigt med alla som tycker allt är så enkelt med dessa opar.

Finns ett skräckexempel om hur illa det kan gå med en sådan här op.
Alla råkar inte ut för detta men det finns många som fått komplikationer och är man inte medveten om annat än att det är en enkel op så ska man nog inte göra den.

Ja, det är fruktansvärt.
Tyvärr kommer inte baksidorna fram.

Det tog mitt sjukhus ett år innan de erkände att fler inte kunde dricka vanligt rent vatten. Innan dess trodde de inte på mig öht.
(Och ja, jag har testat vatten i alla former, det ger mig så kraftiga smärtor i nedre buken så det är inte värt det)

De sägs ju att man ska leva sunt efter open bla bla

Fint i de fall där det går. Jag lever på formfranka. Nyttigt va?

Man tror att man ska få vård efteråt. Men det är få sjukhus som har kunskap.

Jag fick höra att jag inte skulle bli inlagd, inte skulle få dropp och inte smärtstillande när jag fick åka in med ambulans.

Jag hade TARMVRED!

De fick tillkalla en kunnig läkare som konstaterade detta. Men först skyllde de på att jag ätit den medhavda bananen för fort. Öh? Som att jag frivilligt drar på mig en dump? En dump är en fis i jämförelse med tarmvred.

Jag är också en av dem som är starkt emot att man kan hävda vårdgarantin med dessa opar. En del får sina opar inom 4 månader. Det är för kort tid för att samla information och verkligen fatta att detta är livslångt.

För mig personligen är jag inte redo att bära ett barn ännu. Jag är i väldigt dåligt skick fysiskt fortfarande.
Så att sitta och fantisera ihop att man ska bli gravid så snabbt som tjejen ovan, ja det är bara korkat.

Dessutom är det inte ens säkert man kan bli gravid då kroppen verkligen går på svält. Och en svältande kropp skall inte fortplanta sig. Sen är ju allas kroppar olika så klart. =)

I morgon blir det op för mig, så förväntansfull!