Vi som blivit gravida via IVF Bf Oktober 2011 !
Vad duktigt du varit! Vad har du bakat för gott???
Fy bubblan vilken natt jag haft. La mig och kände ingenting, sedan helt plötsligt fick jag kraftig mensvärk, började må illa och blev yr. Satte mig upp och efter ett tag försvann illamåendet och yrseln, men mensvärken kom och gick. Den var kraftigare än tidigare och jag började tro att det kanske var riktiga värkar. Det kröp i hela kroppen. Kände nästan panik. Ni vet så där så man vill krypa ur skinnet. Men vid halv fyra somna jag och sedan sov jag till kl 6 utan någon mensvärk alls.
Har hunnit med två toabesök för nr 2 under morgonen, och känner mig fortfarande skum. Men ingen värk därnere. Men man börjar ju fundera om det börjar närma sig
Mensvärken har helt försvunnit. Känner av vad jag tror är foglossning mellan benen, gör ont när jag rör mig annars ingenting. Känns lite trist. Trodde verkligen något var på gång med all värk jag haft, men nu känns det ingenting. Haha....jag kommer säkert att gå över tiden och föda sist av alla i denna tråd Försöker fokusera på att det viktigaste är att bebis kommer när bebis är redo, och att bebis mår bra. Men nu börjar längtan bli riktigt, riktigt stor. Jag vill se min bebis. Lukta på min bebis. Hålla min bebis i famnen. Och tänk, snart får jag allt detta.
Inatt sov jag dålig igen. Haft mensvärk till och från. Vaknar av värken och börjar fundera om det är på riktigt, hur långt det är emellan dem m.m. men lyckas ändå somna emellanåt så jag har ingen koll alls egentligen. Men klev upp vid 6:30 och fick börja med toabesök. Verkar som att tarmarna verkligen reagerar på denna värk. Nu efter frukost känns ingen mensvärk längre, bara när jag rör mig men det är nog foglossningen som spökar. Däremot känns magen stor och spänd.
Önskar man visste när det var dags. Nu vill jag få förlossningen överstökad. Är faktiskt nervös inför den. Smärtan kan jag ta men min oro sitter mer i mitt och bebisens mående samt om jag kommer att spricka rejält. Så jag känner att jag vill få det gjort och kunna gå vidare i mitt nya liv som mamma :)
Känner ni andra någon oro eller är ni lugna och redo?