Stödtråd: Vuxna barn till missbrukare

Det var ett tag sen man var inne här..
Fyllde år förra veckan. Min mamma ringde faktiskt och gratta mig, första gången jag pratar med henne på väldigt länge. Var på väg till dagis med dottern också så det var lite jobbigt och sen gick man och tänkte på allt hon sa hela dagen så det förstörde lite min födelsedag.
Fick dessutom veta att enda anledningen till att hon kom ihåg min födelsedag var för att någon påminde henne.. :(
Jag frågade om hon skulle skilja sig med sin man som misshandlade sönder henne och tydligen kommer han ut i november och hon hade inte ens tänkt tanken.. Hon ville dessutom träffas och jag vet inte om jag vill. En del av mig vill för jag vill ta vara på tiden hon har kvar men samtidigt vill jag inte må skit och oroa mig för henne om jag träffar henne. Dessutom har hon hepatit a,b och c om jag inte minns fel och vill verkligen inte att min dotter ska bli smittad, min mamma kommer ju pussa på henne och sådär. :(
Jag blir så arg.
Hade en riktigt skit födelsedag dessutom, inga kom förutom min pappa och småsyskon men dom var där 30 min och jag hade stressat med att köpa fika och tårta. Knappt någon hörde av sig och gratta mig. Min pojkvän kom inte ens.. 

Här om dagen så satt jag hos min pappa för jag skulle låna hans skrivare och jag kollade upp ett psykmottagning i närheten av mig. Min tjejkompis går hos en psykolog och kom med rådet att jag skulle pröva på det för det har hjälpt henne massor. Jag hittade ett telefon nummer till en psykolog och jag slog nummret minst 10 gånger. Jag klarade inte av att ringa.. Varför? jo för att jag är rädd att dom ska tycka att jag inte klarar av att vara mamma och ta ifrån mig min dotter.. Jag får massa nojjiga tankar om att dom ska ta allt som betyder från mig.. Jag har ju ingen som backar upp mig om att jag är en bra mamma eller så. Jag själv vet ju att jag är en bra mamma men.. Ursch vad jag mådde dåligt då. Tack mamma..

Länge sedan jag var på familjeliv men kul att tråden är i liv ännu :)

Anonym (sanna):
Har en liknande situation med min mamma, som jag valt att helt bryta med sen ca 1 år tillbaka. Du får känna efter om du vill träffa henne eller om det handlar om skuldkänslor. Sätt DIG i första rummet. Det är ditt ansvar att ta hand om dig själv så du orkar ta hand om din familj!

Men om det är hepatiten som du oroar dig för vill jag säga att det är en blodsmitta och inget man får av pussar. Jag har bott hela min uppväxt med min pappa som har hepB och har inte fått det. Inte ens hans sambo som han delade säng med i 10 år fick det trots att jag vet att de inte skyddade sig. Det är otroligt korkat och man kan bli smittad så, men min poäng är att det inte smittar hur som helst och verkligen inte via pussar och kramar. Var försiktig om du/ditt barn har sår, t.ex på händerna. Då KAN det smitta om din mamma samtidigt har sår så att blodet kan få kontakt.

Och angående psyk: man tar inga barn ifrån sina föräldrar för att de går i terapi. Man tar barn från föräldrar som ett sista alternativ och då när man är rädd att barnet är i fara. Så länge du inte slår, ignorerar ditt barns behov osv är det ingen fara att du behöver bearbeta ditt förflutna. Det är rent av att göra barnet en tjänst eftersom det får en mer harmonisk förälder för resten av sitt liv.

När det kommer till födelsedagen så är jag ledsen för din skull :( Sådant svider verkligen. Grattis i efterskott och jag hoppas du får en bättre födelsedag nästa år. Kanske rent av planera in lite skämma-bort-dig-själv-tid som massage osv?

Kram på dig och alla er andra!

Mina egna tankar som har tagit mig framåt sen jag var liten: "De är idioter och min barndom suger, men min framtid kan jag själv bestämma över." Jävlarnamma tar man sig långt på vänner. Stark är inte att misslyckas, men att ALDRIG ge upp och försöka igen och igen och gen.

Jag kan säga att jag hade lätt ringt socialen å bett dom ta  mina mindre systrar från pappa och mamma och skitit fullständigt i om dom blev arga och aldrig pratat mer med mej!!  Hellre att mina syskon har det bra och förstår att det finns bättre ! Men saken är den att soc gör inte ett jävla skit .

Min syster försökte ta livet av sig genom att ta massa tabletter men sån tur var överlevde hon,.  Både hon och de andra 2 skär sig som bara den, Deras armar är fulla av ärr och benen likaså. För dom mår SKIT !! Morsan är alkis och har kört rattfull och legat avdeckad hemma . Farsan likaså, dom bor inte ihop. Vi bodde först hos morsan när dom sedan fick flytta till farsan för Morsan blev vräkt och bor just nu på ett vandrarhem. Farsan sköter sig men han dricker varenda dag och lagar ingen mat och pengarna går inte ens till barnen utan till alkohol !!!! ¨¨

Jag flyttade där ifrån för länge sen och tyvärr har jag inte så bra kontakt med mina yngre systrar men försöker säga till dom att dom får vara här å att jag alltid finns här för att hämta eller vad som helst men de e hellre hemma då å kollar farsan typ....

Behöver bara få bolla tankar med någon.. kanske någon i liknande situation??

Bodde hemma tills jag började gymnasiet, alla (dom allra flesta) helger har bestått av att jag legat i mitt rum och försökt sova, i köket har mamma (ensamstående) haft fest med sina syskon och grannar.

Ibland slutade som inte förrän 2-3 på natten.
Det spelades hög musig, pratades högt, ibland fick jag lyssna på bråk och gräl och saker man inte vill höra som tonåring.. (har dock aldrig förekommit våld).

Sen flyttade jag hemifrån och brydde ig inte om att åka hem och hälsa på. Men en del helger och vid lov osv, var man ju ändå tvungen. Vilket betydde att hamna i samma skit igen.
På jul brukar vi vara hos våra gamla släktingar och när julmiddan var över, drog sig alla hem till oss och fortsatte partandet. Samma som när jag var yngre, fest halva natten.
Ibland stannade jag kvar hos släktingarna (farmor, mormor) och sov där, för att slippa allt.

Nu har jag fått barn och i julas sa jag att jag inte ville vara med om något drickande. Mamma lovade och vi åkte hem.
När julmiddan var slut, åkte var och en hem till sig. Men hemma hos oss kom mamma och hennes sambo på att en whiskey vore väl gott. Och när den var slut åkte spritflaskan och snapsglasen fram.
Min bror och min sambo drack nån liten snaps, men mamma bara fortsatte och forsatte att fylla på.
Jag gick och la mig tidigare och steg upp 2 gånger för att säga till dom att gå i säng, för dom störde. (Min dotter var bara nån månad gammal)

I somras kom min mamma för att fira midsommar med oss och självklart ville hon gå på systemet och handla först. jag sa att vi inte skulle dricka så mycket.
Nä, men EN flaska vin kan vi väl köpa menade hon. Och vist, det kunde jag väl tycka var ok..
Inne på systemet, började hon plocka för sig och sa att "vi kan väl prova lite olika viner, vi behöver ju inte dricka upp alla, det som blir över tar jag med mig hem".... BULLSHIT, det visste jag ju! men vad ska man göra? Ska jag hindra en vuxen kvinna från att handla med sig vin hem när hon är och hälsar på? (finns inget systembolag där hon bor)

Jag drack 1 vinglas den kvällen, min sambo ett par stycken och mamma resten. Av 3 flaskor vin + en halv bag in box, var det kvar 1/2 vinflaska...

Och det är alltid så, jamen vi tar väl ett glas vin... också slutar det med att hon köper på sig massor och allt dricks upp!

Nu kommer hon och hälsar på igen om 1 vecka. Hur ska jag göra för att det inte ska bli vindrickande då??
Ska jag säga i förväg att det kommer bli en nykter helg? Hur lägger man fram det??

Får en klump i magen varje gång hon kommer hit eller jag ska åka dit! Fr jag vet inte hur det kommer att sluta? Kommer det bli en massa drickande?

Nån som sagt ifrån och vill dea med sig??

Hej !

Jag är ny här och har inte läst hela tråden än men ska göra det vill bara hoppa in och säga hej först .

Jag är uppvuxen med en pappa som är alkoholist, en mamma som är arbetsnarkoman och en styvpappa som psykistmisshandlade mig.

Min pappa är nykter nu sedan april i år och genom hans behandling fick jag komma på en anhörighetsvecka och där lärde jag mig begreppet "vuxna barn", nu går jag på aca-möten (anonymic childeren of alkoholic) och ska åka på en tema vecka ang vuxna barn.
Så skönt att få ett "begrepp" på mig att allt inte är mitt fel och framförallt att jag inte är ensam att känna som jag gör.

Päronskrutt: Välkommen hit till vår skara Känn ingen press att läsa allt, det gör du om du har lust! Nej du är verkligen inte ensam om detta, det är så mycket vanligare än man kan tro.

Anonym (uppgiven): Jag håller med Anonym (ännu en) om att du behöver sätta tydliga gränser. Du kan inte bestämma över din mamma eller göra henne nykter, men du ska definitivt bestämma över vad som är okej för DIG. Det är inget konstigt eller själviskt på något vis. Min pappa är alkoholist på liknande sätt som dig mamma, typ fullt ös medvetslös med massa folk och dunken på bordet. Nu i vuxen ålder ser vår relation ut så här: Vi tycker om att träffas men jag gör det bara när han är nykter. Jag kan tåla om han är lite bakis eller har druckit bara lite. Om min dotter är med är det nolltolerans. Hon har aldrig fått se honom full. Jag serverar ingen alkohol på födelsedagar osv. Vid midsommar, jul och valborg dricks det i släkten. Jag brukar då vara "tjatig" och be honom att komma dit nykter så att han inte är stupfull redan från början. Då kan vi ha det trevligt rätt länge och jag kan gå därifrån nöjd när han börjar bli packad. Jag planerar ingenting viktigt med honom i förväg för det kommer ge honom skuldkänslor och mig sorg när han inte kan uppfylla sina löften. Ska vi träffas innebär det med andra ord att jag ringer och kollar dagsformen och bestämmer för samma dag, helst bara ett par timmar fram.

För oss funkar detta system superbra. Låter kanske helt galet, jag vet inte. Men för ett barn till en alkoholist tror jag detta är A och O- acceptera personen som den är, ta inte på dig själv skam och skuld, fokusera på lösningar och förhållningssätt som funkar för er, och våga vara hård och bestämd kring vad du tolererar.

Till alla er vuxna barn, ni behöver inte "kämpa" er igenom livet. Kolla ACA vuxna barn, genom detta självhjälpsprogram lever jag ett gott o lyckligt liv trots att mina alkoholister o narkomaner fortfarande dricker o knarkar.