FörlossningsberättelseMåndag 13/8
Kl 22:30 Börjar få värkar som kommer med ca 4-6 min mellanrum. Värkarna gjorde väldigt ont redan från början, ingen smygstart här inte. Runt midnatt så gick vattnet och strax därpå ringde jag även förlossningen då värkarna kom tätare och tätare och var otroligt intensiva. Jag hade tagit Panodil och duschat men det hade inte hjälpt alls.
Tisdag 14/8
01:45 Blir inskriven på förlossningen och de kopplar CTG-kurva. Värkarna kommer då med ca 3 minuters mellanrum. Dock är jag endast öppen ca 2.5 cm så jag blir erbjuden morfin och sömntablett för att kunna få sova lite. Tackar ja till detta och får spendera natten på förlossningen.
06:30 Värkarna avtog under natten och på morgonen kom de med ca 6 minuters mellanrum och var hanterbara smärtmässigt.
09:15 Nu börjar värkarna öka i intensitet men de går fortfarande att andas igenom. Blir rekomenderad att ta mig ut och promenera för att påskynda förloppet lite.
12:00 Värkarna ökar rejält i intensitet och jag får svårare och svårare att hantera dom. De kopplar en ny CTG kurva och efter det undersöker de mig. Är hittills bara öppen ca 3 cm och ca 1 cm kvar av cervix. Får Citodon mot smärtan och uppmanas att prova att duscha varmt.
14:00 Känner mig lullig och trött av Citodonet men inte ett dugg smärtlindrad. Varken dusch eller vetekudde hjälpte mot smärtan heller. Ytterligare en CTG kurva tas, varpå ny bedömning ska tas av kvällspersonalen ang annan smärtlindring.Kan tilläggas att i rummet jag fick ligga i först inte hade tillgång till lustgas.
15:00 Nu får jag äntligen komma in på en förlossningsal och får prova lustgas. Lustgasen hjälpte inte ett dugg på mig och jag bad därför om en EDA. Är nu öppen 4 cm och cervix är äntligen utplånad.
16:00 Får äntligen EDA och vilken lättnad! Gick från ca 9-10 på smärtskalan till 0!
16:30 Värkstimulerande dropp kopplas r/t att värkarna glesade ut efter EDAn.
19:00 Barnmorskan kopplar ett antibiotikadropp r/t uttdraget förlossningsförlopp och tidig vattenavgång.
19:30 Får frossa och feberkänsla. Får Panodil. Blir undersökt och är nu öppen 7 cm. Barnmorskan uppmanar mig att sitta och gunga på pilatesbollen. Kändes skönt att gunga på bollen när värkarna kom. Kände ingen smärta av värkarna men trycket neråt började bli väldigt obehagligt.
20:30 Krystkänsla! Ringer in barnmorskan som undersöker mig lite snabbt och jag är nu fullt öppen och redo för att föda!
20:35 Börjar krysta.
20:59 Lillprinsen föds efter 24 minuter med krystvärkar.
Dock hade han navelsträngen 2 varv runt halsen och andades inte när han kom ut så dom gick snabbt iväg med honom. pappan fick såklart följa med honom. Jag var i chocktillstånd och fattade inte att jag precis fött barn så jag hann inte riktigt bli orolig. Efter några få minuter hörde jag ett högt skrik i korridoren och förstod att det var min son som skrek så kände jag ändå en enorm lättnad!
Efter att jag krystat ut moderkakan så kom de in med honom och jag fick äntligen
hålla i min son. Det är här min skräckupplevelse börjar... De upptäcker att jag blöder ganska mycket och de har svårt att avgöra om det är livmodern eller en bristning som blöder. De trycker på min mage som är jätteöm samt undersöker underlivet som även det gör fruktansvärt ont. Jag skriker av smärta och de tar min son och ger honom till pappan. Jag blöder så pass mycket att de blir oroliga vilket leder till att läkaren börjar sy direkt när hon hittar blödningskällan innan bedövningen hunnit hjälpa. De tippar huvudändan på sängen. Båda mina armar hålls fast av förlossningspersonalen. I höger arm tar de blodtrycket och i vänster arm sticker de mig en massa gånger utan att säga till för att de vill ha in en infart för att kunna ge mera dropp. Jag klarar inte av att bli fasthållen och drabbades av panik samtidigt som jag hade fruktansvärt ont när de hela tiden klämmer på magen för att se om livmodern blöder och för att de håller på att sy och greja i underlivet. Samtidigt som jag drabbas av panik så trycker en undersköterska lustgasmasken i ansiktet på mig vilket leder till att jag får ytterligare panik, speciellt när den där förbannade lustgasen inte hjälpte mig något. Jag låg och skrek konstant i säkert över 30 min av både smärta och panik. Till slut började de släppa mina armar, ta bort lustgasen och bedövningen började hjälpa vilket gjorde att jag kunde lugna ner mig. Bara att skriva om den här händelsen gör att tårarna sprutar. Har aldrig upplevt något så plågsamt i hela mitt liv. Kändes verkligen som om de torterade mig.
på BF+7. Han vägde 3855g och var hela 53 cm lång. Det var en väldigt lång och delvis jobbig förlossning. Kommer skriva mer senare. Just nu mår vi under omständigheterna bra 
Vad otroligt roligt att höra. Väntar också på bild och din förlossningsberättelse med spänning.
