Vi som fått nog, nu SKA det bli ett plus i Januari!!!
AgnesGN: Åh vilket fint plus!! Supergrattis!!! Ta ett digitalt CB så får du reda på i vilken vecka du är. Sen ringer du och bokar tid till en barnmorska :)
Inlägg från: Limpan 83
|
-
-
HelenFr: Stor kram till dig! tar du några extra hormoner nu? Behandling?
Daniela: Åhh vad spännande! Nu kan det ju inte vara långt kvar!! Kanske blir du igångsatt idag!? Uppdatera såfort du vet hur det blir. Jag håller mina tummar för att din väntan nu ska vara över :)
-
Daniela: Haha förstår precis vad du menar, har aldrig riktigt tyckt om att vara gravid. Hoppas verkligen att det blir av för dig idag!! Jag är sjukt less på att vara gravid! Har mitt första BF datum imorn (enligt tittut och äl-sticka) Men bf om 1 vecka enligt RUL. Så vi får se. Jag mår väl bra annars förutom att jag är väldigt trött, massa foglossning och ont till o från i mage o rygg, BLÄ :P
HelenFr: Ok, hur känner du inför en eventuell utredning? Är inte så insatt i Pergotime men det har med hormoner att göra va? Hoppas verkligen att du har ett bra stöd därhemma!! -
Ja jag skulle nog också vilja veta anledningen eller som du skriver, att man bara har otur! Jobbigt att gå månad efter månad och inget händer. Men det kommer hända!!! det har ju gjort det tidigare :)HelenFr skrev 2011-10-21 16:43:41 följande:
Pergotime är hormoner, så lite koll har du... Tycker det ska bli skönt med utredning (om vi nu fortsätter) för isåfall kanske det kan hända något så man får reda på om det är något fel eller om vi bara har en jävla otur... Jo jag har bra stöd här hemma... Han är väl inte så glad för hormonerna (kan bli ganska ilsk) men han försöker så gott han kan och tur är väl det, annars hade man väl blivit galen vid det här laget...
Ja HUR skulle du kunna veta, det kunde du inte, det kan ingen. Sånt får bara inte hända. Du kommoer att gå vidare. Det tar säkert ett tag men man gör det. Tillåt dig nu att vara riktigt ledsen, få ut alla känslorna. Förr eller senare kommer du/ni orka se framåt och börja planera på nytt. Men innan dess tror jag det är viktigt att man får vara ledsen, PRATA mycket om det, älta, ta hjälp av psykolog. Jag vet att det låter som en klyscha men det blir bättre med tiden. Man får annat att fokusera på så småningom. Man börjar våga planera för framtiden på nytt. Men stressa inte!!!Maajsi skrev 2011-10-21 16:56:46 följande:Hur ska man någonsin orka gå vidare? jag sitter hela tiden och tänker på dom sista dyrbara sparkarna från lilleman. jag var så lycklig. Äntligen kände man riktigt ordenligt hur han hade sig i magen. Om man ändå hade vetat att dessa skulle vara dom sista. Jag bävar så inför begravningen. Tanken på att aldrig få se honom igen gör så ont. Man trodde aldrig att det skulle hända en själv, men nu vet man att det kan hända vem som helst, när som helst. Livet är orättvist.
Många varma kramar skickar jag till dig
-
Dazhamster: Fy illamående är hemskt! Mitt gick över i v. 16-17. Blev inlagd två ggr med dropp. Tyvärr hjälpte inget för mig. Men fick en receptbelagd medicin tillslut (Primperan) som nog hjälpte lite. Men tästa det som de andra skriver. Hoppas att ditt ger med sig snart! Brukar ju vanligtvis försvinna runt v.12. Försök tänka att det är ju verkligen värt det.
-
Kikar bara in lite kort för att meddela att min son anlände i torsdags den 27/10. 50 cm lång och vikt 3425 g. Helt underbar! Pga högt blodtryck blev jag inlagd på förlossningen och då visade det sig att jag var öppen 3 cm. De tog hinnorna kl 15 och 2½ timme senare var han ute! Gick kanonfort men var en otroligt jobbig förlossning då värkarna var fruktansvärt intensiva och onda från första sekunden. Jag fick aldrig någon paus mellan värkarna. Men helt klart värt det nu i efterhand :)
Jag får läsa ikapp tråden snart när allt har lagt sig. Känner mig lite som en zombi om dagarna :) Hoppas verkligen att det fortsätter att komma positiva besked i den här tråden! Som vi alla har kämpat! -
Tack för alla grattis tjejer! Ni är underbara! Livet som mamma är minst sagt omrumlande!! Jag är såå trött!! Kunde inte föreställa mig hur mycket kraft en sån liten kan ta. Håller mina tummar för er som väntar @-}--
-
Det finns människor till allt!! När man är som mest sårbar så ska man behöva stå på sig och kräva sin rätt. Det är hemskt! Att folk inte fattar och kan vara mer ödmjuka :( Hoppas att ni fick en fin stund med er lille iaf!Maajsi skrev 2011-11-16 09:37:52 följande:Jag är så himla glad, men samtidigt så himla arg. Verkligen ingen bra kombination. Chefen för sjukhuskyrkan ringde igår. Jag vet inte om jag har berättat men när vi skulle ha namngivning så tyckte prästen där att hon kunde ändra på alla våra önskemål och bestämma själv att bara jag och min sambo skulle få se honom EFTER namngivningen. Han skulle minsann inte få vara med eftersom han tydligen inte ens såg ut att vara i v. 20 enligt henne. Det var verkligen ingen rolig upplevelse. jag blev så himla förbannat men nu har chefen från kyrkan ringt och beklagat och sagt att han ska ta itu med detta eftersom det är en väldigt allvarlig händelse som verkligen inte får ske. Hon kunde ju åtminstone ha bett om ursäkt. Annars har man inget där att göra. Inte som präst i alla fall. Dessutom var jag ner på graven igår. Tror det är en ren som varit och trampat ner jorden och ätit upp det mesta av alla blommor. Såg verkligen hemskt ut :( man blir så ledsen när det blir sådär. Man vill ju åtminstone få ha det fint på lillens viloplats, men icke. Det enda positiva som hände igår var när jag var hos BM och fick veta att mensen är på g snart. Verkligen skönt att kroppen får komma igång. Både jag och min sambo har kommit överens om att vi ska försöka igen. Det spelar faktiskt ingen roll om vi gör det nu eller om ett år. Det kommer vara lika jobbigt att genomgå den ändå.
Underbara nyheter att din kropp börjar återhämta sig och att ni ser framåt. Jag kände precis som du att varför skjuta på att bli gravid, det kommer ju kännas oroligt när det än blir av. Jag tycte nästan att det var skönt att ha något att fokusera på. När jag väl blev gravid (gick fort) så upptogs ju mina tankar mer o mer av den nya graviditeten och man tillåter sig att planera och tänka framåt. Vill ge dig en varm kram <3 -
AgnesGN: Åhh jag känner igen mig! Jag mådde pest fram till v.17, sen mådde jag toppen fram till ca v. 32. Har tyvärr inga bra tips att ge dig, inget fungerade på mig :( Men fick Lergigan utskrivet av läkare, kan ha lindrat något. Jag blev ju inlagd 2 ggr med drop. Efter det mådde jag liiite bättre i några dagar. Så håll koll på att du inte förlorar för mkt vätska om du spyr ofta. Jag spydde väl ca 4-8 ggr om dagen och var uttorkad, gick ner i vikt. Kändes hemska att gå ner i vikt då jag redan innan jag var gravid låg lite på gränsen till att se för smal ut... Hoppas det vänder snart för dig! Den känslan när man vaknar upp en dag och illamåendet är borta är helt ljuvlig :) Kämpa på!
-
Konstant illamående är MINST lika jobbigt som att spy!! jag tyckte nästan att det var jobbigare. Att känna en klump i halsen hela tiden som aldrig försvinner, det tär på psyket. När man spytt mådde man ju liiite bra en kort stund :PAgnesGN skrev 2011-11-16 19:29:19 följande:Hmm, jag mår visst bra jämfört med vad du gjorde... =P Kräks inte ens varje dag... =) Men mår illa hela dagarna. Postafen hjälper nog, för utan dem antar jag att jag skulle kräkas som en gris, just nu är det bara konstant illamående som finns runt mig. Men jag äter ganska bra, ofta, och mkt piggelin. Jag borde helst gå ner i vikt eller stå still eftersom jag är överviktig, men har gått upp ca. 2 kg nu. Tror det beror på att jag inte kan röra mig lika mkt iochmed illamående och ryggont, plus att jag åt LCHF innan och nu är det bara kolhydrater som går att äta... =P En stor kostförändring och motionsförändring. Så hoppas bara jag inte går upp för mkt... =)
Du går säkert inte upp för mkt. Men det blir svårare och svårare att röra på sig. Speciellt sen i slutet om man får foglossning o annat elände. Men mår du bra i mitten, som de flesta gör, så passa på då att röra på dig så mkt du kan :) Hoppas verkligen du slipper illamåendet snart!!