Malin8903 skrev 2011-05-05 09:39:48 följande:
lchf har jag alltid varit skeptisk mot, mår kroppen verkligen bra av det?... sen när man återgår till vanlig mat blir det inte bara samma som innan man började med lchf att man äter godis och sånt?....för känns som att man ersätter godiset med fettet....Eller är det meningen att man ska köra med lchf typ hela livet sen?
Om jag säger så här: innan lchf var jag trött, ständigt sugen, finnig, hungrig, förstoppad, orkade inte mycket osv och när omställningsbesvären lättade (jag blev ännu tröttare) så öppnades en ny värld! Jag blev så mycket piggare, sov bättre, magen började fungera som den ska, fick mindre finnar, orkade mer, slapp sug och hunger och jag blev gladare + att jag gick ner i vikt. Det året köpte vi 1,1 ton marmorkross att lägga runt huset. Jag skyfflade ut allt i skottkärra, la runt huset, körde skottkärra uppför vår sluttande garagenerfart och så höll jag på tills allt kross var runt huset. Ok, de sista 3-4 lassen var jag röd i ansiktet och började svettas och flåsa lite men jag var aldrig trött! Den känslan var otrolig och jag minns den än idag. Hade jag ätit kolhydratrikt hade jag varit död efter halva lasset.
Går man tillbaka till vanlig mat igen sitter man där och mår som innan, med sitt sug igen. Visst kan man ta in mer kolhydrater men då får man välja bra kolhydrater (typ GI) annars rusar blodsockret upp, insulin pumpas ut och går berg och dalbana. Lågkolhydratkost är en livsstil och jag kommer inte börja äta bröd, ris, pasta, pommes osv igen. Det mår jag inte bra av. Man ersätter inte fett mot godis. Man gör ett val för sin kropp. Visst äter jag godis och fikar och kan äta potatis men jag saknar det inte. Eller jo, jag kan sakna Lys melk. Ibland faller jag men efteråt mår jag illa och det är inte värt det. Sen tjorvar magen ihop och jag får tillbaka mitt sug + att jag går upp i vikt. Så lågkolhydrat är vad som gäller men självklart måste man hitta sitt sätt att äta!
Här är en bra blogg om sockerberoende