30+ med första barnet 1-3 år, del 13

Tack för alla tankar om dagis, feber osv. Skönt att höra lite hur andra ställen gör...

Pyttis N har haft världens förkylning men har aldrig fått röda ögonvitor. Ögonen rinner efter han legat ner eller lite extra när han gråtit. 

Jag har varit på VC med N nu. Läkaren tyckte det var lika bra att skriva ut ögondroppar med antibiotika eftersom N haft rinniga ögon i några veckor nu. Dessutom sa hon att alla dagis är rabiata vad gäller just ögoninflammation så det är lika bra att ha honom hemma till måndag. Läkaren skrattade när jag sa att de ständigt ringer och säger att N har feber, hon menade det har väl alla barn efter en stunds lekande (i alla fall de som är så varma som N är i normala fall ) om man ska gå efter bara tempen. Jag tror vårt dagis använder det som "ursäkt" till varför de vill att man hämtar hem N. 

Föreståndaren (eller vad personen nu kallas som är boss på fsk) sa till mig att de vill man håller barnen hemma minst en dag efter feber, men N var ju hemma fyra extra dagar efter han haft sin och hemma har han ju inte ens haft förhöjd temp nu! Klart jag inte vill att han ska vara på dagis sjuk, varken för sin eller andras skull!! Så ego är inte ens jag (trots att jag ibland längtar efter lite egentid att hinna ikapp med alla tankar och känslor). Nu får han vara hemma och busa med mig i några dagar till så får vi hoppas det inte blir allt för tufft för honom nästa vecka när jag börjar jobba igen. 

Somna- kreativ liten kille har ni med hör jag. N gillar att använda toaborsten till att städa lite överallt men låter för det mesta bli den. Jag gömmer den så långt in bakom toan som det bara går.  

Kopierar in nya frågor från gamla trådar!

Sarahkka skrev:
Hej tjejer, nu slinker jag in här också och ställer 2 frågor: 

hur tänker ni ang smågrupper 1-3 år resp grupper 1-5 år. Ser ni nackdelar på den sista gruppen?

när barnen får sova ute i förskolans vagnar ute på gården längs fönstret så de kan ha koll på dem. Vad tycker ni om det? Jag känner mig lite tveksam. Det är inte så att det händer saker men tänk om...
 
 

Kusin Knase skrev precis i en gammal tråd så jag kopierar in här:

Ey brudar! Svara gääärna i min tråd!  www.familjeliv.se/Forum-3-168/m55679762.html
 

Ela- jag håller med dig, verkligen skumt. Tror de är lite mesiga och istället för att säga att vi tror N har ögoninflammation och vill ni håller honom hemma tills han är helt frisk i ögonen så tar de tempen och säger han feber. Visst pratade de om ögoninflammation som går runt på dagiset och en del haft det i ett par omgångar men jag förstod inte att de menade att finns det minsta lilla risk att det är Ns problem så får han absolut inte komma. Jag tycker bättre om att man talar klarspråk och säger vad man egentligen menar så slipper jag försöka vända och vrida på varje ord.

Vad skönt att ni har så välanpassade och underbara barn. Självklart! Ni måste verkligen ha en liten klättertokig om t.o.m personalen påpekar det. N klättrar en hel del men inte alls så där och han klättrar ju inte ens i sin bokhylla än.  

Knase-  

Sarahkka- jag tycker nog bättre om 1-3 och 2(3)-5 uppdelning. N trivs bland de äldre barnen men jag skulle nog inte vilja han gick med dem förrän tidigast efter två års ålder. Tycker det redan på småbarnsavdelningen märks hur mycket plats de barn tar som är bra på att uttrycka sig. Det finns en tjej som talar i flerordsmeningar och då är det hon som svarar på alla frågor, pratar hela tiden medan de minsta inte har en chans. Om det är en avd med större barn också så skulle jag nog vilja att de delade upp grupperna rätt ofta. Fast jag kan inte tänka mig att 5 åringarna tycker det är så där jätte kul med de minsta men vad vet jag... Bara en tanke från min sida.  

Ela- det låter som en riktigt bra förskola! Precis så där tycker jag det ska vara om det är 1-5 grupper. N älskar också att vara med de äldre och får vara med dem vid öppning och stägning. Det är så kul när alla barnen hälsar och kan namnen på varandra trots att de är tre avdelningar.

Jag ska ta upp det med personalen i nästa vecka och säga att jag vill att de är raka och säger "nu tror vi N har X så ta honom till doktorn och håll honom hemma tills han är frisk". Fast de kan ju få uttrycka det annorlunda om de behöver.  

Jahapp då hann jag bara köra till jobbet och vända i princip... Det är vab här också då fsk ringde och sa att N fortfarande har rinniga ögon. Han har varit helt ok hela helgen och inte haft minsta antydan till rinnande ögon så det är så konstigt att han bara hinner in på dagis så blir han sämre. De vill att det är helt torrt innan han återvänder men med tanke på att han varit hemma över 2 veckor nu och gråter som en liten tok vid lämning så får vi väl aldrig återvända.  

Elsis de är riktigt rabiata vad gäller ögoninflammation. De tror att han fortf har det så vi får inte lämna honom förrän ögonen är helt torra. Jag förstår att de inte vill att smittan ska gå runt men det här börjar ju bli löjligt...

Elsis och Hanya- jag vet inte vad som är problemet. För det har inte kommit en droppe här hemma på hela eftermiddagen. Han verkar ju ok här så jag vet inte hur mycket torrare ögon han ska kunna få för att de tar emot honom igen. Jag ska nog ta och besöka en förskola som ligger precis brevid en 4H-gård här för att se hur de verkar... Blir det inte bättre så får vi nog ta och byta. Vill gärna ha ett ställe med åtminstone någon pedagog för jag har inte varit så imponerad av deras beteende med barnen de senaste gångerna jag hämtat N... 

Detta är absolut ingen outing, utan bara jag som vill dela med mig (klagar alltid på dålig sömn så måste berätta)... Jag fick sova från 22-07.15 utan ett enda uppvak. Utan att nämna några namn så har herr extremt morgonpigg (syftar alltså inte på maken) sovit till 6-6.30 senaste veckan, fast vaknat till en kortis på natten ibland.  

Välkommen CaCC! Känner så väl igen det du skriver om ditt barn. Vet inte om du läst tillbaka men jag skrev (obs fortfarande ingen outing ) tidigare idag att jag fått sova. Det var alltså något unikt hos oss, hehe. Vår son har också strulat med sömnen lääääääääänge nu. Sen har han även fått för sig att det är morgon runt 4-5. Han somnade bra själv en period men när strulet började någon gång där vid 1-årsstrecket så har vi fått sitta med honom tills han somnar. Kan det vara ett alternativ för er? Kör på era vanliga nattningsrutiner men om det inte funkar med att ni går ut, kanske ni bara kan sitta med tysta i rummet. Inte prata, möjligtvis bara säga schhh det är dags att sova. Då känner hon närheten men får ändå vänja sig vid att vara i sitt rum. För oss funkar det inte alls att ta över sonen till vår säng för han bara klättrar, hoppar runt, drar i alla saker som ligger på nattduksbordet, dyker över oss etc. 

Vi har en väldigt envis och viljestark son som konstant testar gränser. Han gillar också att kasta saker, dra i tavlor, tv:n och allt annat han vet han inte får röra. För oss funkar det inte att säga nej eller distrahera, inte heller att ryta eller bli arg. Jag har provat det mesta. Vi fortsätter ändå att säga nej och ta bort honom och oftast så lugnar han sig tills det är dags för nästa test-stund. Oftast blir han riktigt vild och jobbig när han är trött/hungrig/uttråkad eller inte får tillräckligt med uppmärksamhet. Förresten var det många månader som det inte gick att byta blöja. Då körde jag med stående blöjbyte och vi gick över till byxblöjor. När han bajsat torkade jag bort det värsta och sen blev det in i duschen. Det var ingen idé att bråka om liggande byte för det gick inte. Innan totalvägran så hade det fungerat med mutor i form av mobil, nycklar eller annat som han i normala fall inte fick hålla i. Sen helt plötsligt en dag så sa vi att det var dags att byta blöja och han la sig ner självmant och låg kvar tills blöjan var bytt. Det gick över lika fort som det hade börjat.

Låter tufft att må så dåligt och jag kan tänka mig att hormonerna inte gör saken direkt lättare. Du ska veta att du inte är ensam i känslan av att vara en dålig förälder. Men vi får försöka tänka att vi gör så gott vi kan. Det vore inte hälsosamt med perfekta föräldrar, hur skulle våra barn då lära sig om verkligheten? Tänk vilken chock att komma ut i världen och se att människor faktiskt blir arga/ledsna/upprörda och att ingen är perfekt om man bara fått se "perfekta" föräldrar hemma. Du får komma in och ventilera med oss hur mycket som helst och orkar du inte skriva så bara läs. Då ser du att vi andra också tampas med liknande problem. Det är därför det är så skönt att få höra att det är en fas och går över, för just när det är som värst så känns det inte så.