Inlägg från: konkelbär |Visa alla inlägg
  • konkelbär

    Jag tänker inte donera mina organ, men jag tar gärna emot organ.

    Jullesmamma skrev 2010-11-11 13:11:05 följande:

    Så om någon i din familj eller en nära vän skulle behöva ett organ av dig (oavsett om du lever eller ej) så skulle du inte donera det??? Jobbigt läge...
    Jag tycker du har en konstig syn på det hela, egoistiskt typ, du vill ta men inte ge!?!


    Jo, det är en helt annan sak. Men så vitt jag förstår så har jag inte möjligheten att välja att enbart donera mina organ (efter min död) till anhöriga.

    Gäller det njure eller liknande, som jag kan donera trots att jag inte är död, så skulle jag inte heller tveka. Men när jag har dött ska ingen skära, tömma och sy ihop mig (om de ens gör det sistnämnda).
  • konkelbär
    Gunsan75 skrev 2010-11-11 13:17:26 följande:
    Men hur håller det argumentet?
    Jag är bara ärligt nyfiken och tänker inte lägga ngn värdering i det.

    Jag syftar på ditt svar på mitt tidigare inlägg nr.17
    Jag förstår inte hur du menar. Det hela handlar ju om att jag efter min död inte vill bli uppskuren, tömd och sedan ihopsydd. Jag blir ju inte tömd om jag lever och tar emot organ :S
  • konkelbär
    jådåsåatt skrev 2010-11-11 13:19:11 följande:
    Vilket du får om du tar emot organ. Det håller liksom inte.
    Jag begravs väl inte utan organ om jag har fått ett utplockat ersatt under min livstid?
  • konkelbär
    enlitenbitkaka skrev 2010-11-11 13:18:50 följande:
    Naturligtvis står man alltid sig själv närmast. Men tyngdpunkten ligger på att jag vill FÅ organ om det behövs, naturligtvis gör jag då detsamma för andra.

    Som sagt, jag hade kunnat köpa din åsikt om den var baserad på en förankrad tro eller liknande
    Förankrad tro? Så min tro räknas inte, för att den inte är religiös?
  • konkelbär
    jådåsåatt skrev 2010-11-11 13:21:04 följande:
    Varför inbillar du dig att det är så få som reagerar på det?
    Därför att jag har varit aktiv inom debatten ganska länge och aldrig hört ett ljud om organdonation eller behovet av det någonstans utanför västvärlden.
  • konkelbär
    enlitenbitkaka skrev 2010-11-11 13:21:41 följande:
    Okej...ett etisk fråga;

    Du och ditt barn befinner er i samma bil. Ni krockar, du dör men ditt barn överlever. Dock behöver hon nya lungor för att överleva, annars dör även hon. Hon skulle kunna få dina, men du har avsagt dig donation. Så även hon dör.

    Känns det bra?
    Men jag får ju ändå inte bestämma vem lungorna ska gå till. Så det finns ju ingen garanti för att de tillfaller min dotter.
  • konkelbär
    enlitenbitkaka skrev 2010-11-11 13:22:57 följande:
    Din tro är inte förankrad för din tro gäller uppenbarligen enbart dig och dina nära. En tro är full och fast, oavsett omständigheter.
    Min tro är full och fast. Även om den inte tilltalar dig.
  • konkelbär
    jiosefine skrev 2010-11-11 23:52:29 följande:
    Men då har jag fantastiska nyheter till dig!! Du kan donera dina organ för att när de börjar utplockningen av dina organ så är du faktiskt inte tekniskt död, då är du fortfarande levande! Du behöver inte längre våndas över denna fråga, se då har vi löst det Skrattande.
    Haha, inte ens under respiratorbehandling (som hjärndöd) vill jag få mina organ utplockade. Och jag anser inte, precis som sjukvården, att man är levande när man är hjärndöd och blod- och syretillförsel styrs av en maskin.
  • konkelbär
    croz skrev 2010-11-12 10:24:00 följande:
    Jag tycker att du ska sluta vara rädd för idén att donera organ. Din kropp blir inte ihålig och du ligger inte där med stor ärr över hela kroppen. Kroppen ser fortfarande fin ut och du har förmodligen räddat någons liv.
    Du får tycka vad du vill Turligt nog är min kropp min och även besluten kring den mina. Mina känslor ska inte behöva kvävas pga vad normen anser vara moraliskt rätt.

    För övrigt förväntar jag mig inte att organ ska finnas att tillgå om jag vore i behov.
  • konkelbär
    trollmammsis skrev 2010-11-12 08:21:29 följande:
    Jo men hon skrev att man föds med sina egna organ, man lever och dör, sånt är livet.

    Då är det väl så, då har hon den inställningen och behöver ingen annans organ. Så tänkte jag. Då vill hon egentligen varken ge eller ta emot
    Mitt liv är väldigt viktigt för mig och därför skulle jag gärna ta emot organ om jag behövde. Men efter min död vill jag bli lämnad ifred.
  • konkelbär
    Fuskmamma skrev 2010-11-11 23:05:53 följande:
    Det finns egoister överallt, Hur mycket vi än vill att dom ska försvinna.

    Vill du inte ge organ så ta inte emot.
    Även egoister har rätt till livet.
  • konkelbär

    Alltid lika intressant att se hur upprörda människor blir när de hör talas om åsikter som inte överensstämmer med deras egna. Etik och moral handlar i mina ögon om att bejaka andras intressen och respektera andras känslor och åsikter - utan att lägga något värde i dem. Enligt mig har alla människor rätt till livet, oavsett livsåskådning, religion, åsikter, känslor, brott, utanförskap etc.

    Nu har ni alla hjälp mig en bit på vägen i mitt fördjupningsarbete i etik som jag arbetar med. Tack för det

  • konkelbär
    Mad as snow skrev 2010-11-13 14:34:38 följande:
    Jag förstår faktiskt vad du menar, ts. Inte för att jag själv nödvändigtvis gör samma ställningstagande i frågan, men jag är inte främmande för att man kan ha din åsikt. Organdonationer grundar sig tack och lov inte på etik utan på vem som behöver donationen bäst och mig veterligen är det ingen "kö" på det sättet, utan en väntelista man får stå på där man prioriteras efter behov. Inte efter donationskort. Den här typen av vård, där läkare räddar liv där liv kan räddas, ska inte skötas på något som helst annat vis heller. Något annat vore ju helt bisarrt.

    Men givetvis är det intressant att diskutera varför man kan tänka sig att ta emot men inte att ge, det är ju inte en helt okomplicerad fråga även om somliga i tråden verkar vilja få den till att vara det.
    Såna här inlägg gillar jag; där min motdebattör försöker förstå istället för att låta sin ilska lägga i bromsen. Det har aldrig fungerat att föra en etisk diskussion genom att idiotförklara, förlöjliga eller övertyga (som många andra i tråden visar prakexempel på).

    Dilemmat handlar ju egentligen inte alls om att övertyga människor som jag själv att anmäla sig som donatorer, utan om att förstå varför människor känner och resonerar som de gör. Jag har struntat i att svara på många av inläggen i tråden, eftersom att de inte ger någonting. Min åsikt i frågan kan läsas i TS. Den kommer inte förändras i dagsläget. Mina känslor är också redogjorda för på olika ställen i tråden, men de sägs "sakna logik" eller vara "motsägelsefulla" - hur man nu kan förklara en levande människas känslor som motsägelsefulla. Känslor är varken något man rår för eller kan förändra över en natt. Om man nu vill eller behöver förändra dem.

    Är det så svårt att respektera andra människors religiösa- eller ickereligiösa livsåskådning? Är det konstigt att det uppstår konflikter i samhället när ingen gör ett försök att förstå den andra parten?
  • konkelbär
    Selfish Geene skrev 2010-11-15 18:42:41 följande:
    Alla vuxna människor ansvara för alla sina val.

    Att ts vill behålla sina organ för att begravas/brännas med dom är ett val som inte förtjänar min respekt, oavsett om skälet är ondska eller vidskeplighet.

     
    Oj, det var en riktig otrevlig människosyn du har.
Svar på tråden Jag tänker inte donera mina organ, men jag tar gärna emot organ.