Jag tänker inte donera mina organ, men jag tar gärna emot organ.

 Min önskan är att få bli begravd. Hel, på samma sätt som jag kom till jorden. Mina organ är mina och ingen annans. Och jag vill inte, av tusen anledningar, fungera som organbank åt andra människor. Vi föds och vi dör. Så är livets cykel.

 de sägs "sakna logik" eller vara "motsägelsefulla" - hur man nu kan förklara en levande människas känslor som motsägelsefulla. Känslor är varken något man rår för eller kan förändra över en natt. Om man nu vill eller behöver förändra dem.

Är det så svårt att respektera andra människors religiösa- eller ickereligiösa livsåskådning? Är det konstigt att det uppstår konflikter i samhället när ingen gör ett försök att förstå den andra parten?

Vad har ansvar med detta att göra?

Logiken är väl den att TS värdesätter sina organ även efter döden. En person som inte gör detta, som jag tex, har ju inget emot att ge bort dem. För mig är det viktigare att den som är i störst behov av organet får det oavsett vilken syn denna personen har på organdonation.

Det är ju en annan sak att ta emot, det är ju inte konstigt att vilja ta emot ett nytt organ om det gamla är sönder.

Oj, det var en riktig otrevlig människosyn du har.

Var fick du ondskan ifrån? Förstår inte varför du skriver det ordet. Kan du utveckla?

Nu låter du känslorna skena iväg med dig. Att dra in ondska i sammanhanget är väldigt, väldigt överdrivet. Att gå så långt som att påstå att man i stort sett tar livet av folk genom att inte donera är ju befängt. Nu får du allt stilla dig. Har någon valt att donera till vem som helst utan krav (ja, det går inte att ställa krav) och utan att bry sig om hur kroppen blir begravd, så är ju allt i sin ordning. 

Tack och lov kräver inte vår sjukvård att man ska donera själv för att få. Undrar egentligen hur osjälvisk donationer för vissa egentligen är? Även den som donerar har egoistiska skäl. Man vill att god tillgång på organ ska öka chansen att rädda en själv, nära och kära om det behövs. Man vill få samhällets godkännande, för man väljer ju den politiskt korrekta vägen. Man vill känna sig "god och bra" för det val man gjort genom att donera. Man får möjlighet att känna sig bättre och mer rättfärdig än de som inte vill donera. 

Att donera innehåller också element av egoism. Så fort man villkorar sin donation anser jag att man inte är ett dugg bättre än dem som inte donerar. 

Nej, det är bara inte hennes organ som kommer att ge någon behövande en chans till ett längre liv. Det blir en person som vill donera. 

Att påstå att man gör ett medvetet val att låta folk dö, för att man inte vill donera är enligt mig helt förkastligt.  

Inte alls!!! Det ansvaret ska inte läggas på dem som inte vill donera. Om staten ägde våra kroppar så kanske, men nu är våra kroppar våra egna att besluta om tack och lov. 

Dör personer i väntan på organ är det att beklaga och de har otur om de inte får tillgång till ett organ. ...men, INGEN ska komma och påstå att icke-donatorer har någon sort medansvar. Det VÄGRAR jag gå med på helt enkelt. ...men ja, folk får förstås ha den åsikten. Den kan jag dock inte ge någon respekt för. Verkligen inte. 

Ja, den åsikten får du förstås ha. Hur märklig och fördömande den är. 

Jag är tryggt förvissad om att den inte är relevant i det stora hela. Tack och lov! 

Nu är det filmtajm...