Jag tänker inte donera mina organ, men jag tar gärna emot organ.

Fram till för ett litet tag sen var jag säker på att donera bort mina organ. Om jag inte har nytta av dom så kan någon annan få dom. Så är det inte längre, jag kommer aldrig mer ha ett kort i plånboken om att donera mina organ. Här är förklaringen:  En vän var på konfirmationsfest, plötsligt blev hon dålig, hon föll ihop och fick hämtas av ambulans. Kvinnan , som var aktiv, pigg och ung hade fått en hjärnblödning (stroke). Hon var okontaktbar ett bra tag och läkarna gjorde hennes familj beredda på att hon inte skulle överleva. Varje dag pratade läkarna med hennes man om att ta organ, dom ville att mannen skulle ge sitt medgivande till att stänga av apparaterna så någon annan fick nytta av organen...hon skulle ju ändå dö! Maken var på vippen så många gånger men dom 2 barnen hade blivit knäckta...dom hade det jobbigt nog. Visst, de tog några månader men nu är hon på G. Hon pratar och är som vanligt, sluddrar lite och sitter i rullstol men annars okej. Nej jag ska inte ge mitt medgivande.....ingen ska ta chansen ifrån mig om jag skulle bli sjuk.

Ja visst var det i sverige...i lund. Jag bryr mig inte om ifall läkaren gjorde fel....de visar ju att de kan hända. Att läkare påtalar att livsuppehållande maskiner kan stängas av är inte helt främande även om du tycks tro de, Att donera är frivilligt, alltså bestämmer man själv. Att bestämma sig för att donera trodde jag handlade om att man ville ge till någon som behövde och inte en fråga om att" lämnar inte du så får du inte själv"......vad är det för sandlåda???