Sökes! Framgångshistorier trots lågt AMH

Castor - åh, vad roligt att det ser bra ut!! Håller tummarna inför ÄP.

Och Linn - håller tummarna järnet för dig. Hoppas att du får ett finfint resultat på stickan i morgon.

Kramar!

Kvinna 72 - vad tråkigt att höra att det inte fungerade den här gången, men skönt att höra att du redan tänker på nästa försök.

Castor - grattis till guldägget!!

Nu är vi hemma efter ett par märkliga dagar i Valencia. Känns så skumt att vara på någon sorts underbart avslappnande semester och sedan mitt i allt ta tunnelbanan till kliniken och efter någon timme åka därifrån...med två finfina embryon insatta:) Sju ägg från donatorn, alla befruktade o förhoppningsvis nu fem i frysen (ett var under bevakning i måndags o har inte fått besked om hur det gått). Jättebra bemötande på kliniken, och härliga dagar i Valencia - oavsett hur det slutar med det här första försöket, så känns det som om vi inte kunnat få bättre förutsättningar.

I glädjen över att äntligen få komma ett steg närmare plusset finns ett litet stick av vedmod. Det är ju inte mitt ägg. Men OM det här fäster så blir det MIN graviditet. Och MITT illamående och alla andra gravkrämpor är MINA. Och framför allt - den dagen jag blir mamma så är det till MITT barn! Eller vem vet - kanske rentav MINA barn:)

Till dess (blodprov 2/1) så tänker jag fanimig njuta av att vara PUPO.

Stora kramar till er alla!

Castor - tack för de fina, fina orden om din vän.

Jag har testdag 2 januari, så jag ligger två dagar efter dig:) Mina bröst är otroligt ömma och har också lite molvärk. Försöker inte få upp hoppet för mycket, för jag inser att det kan vara medicinen som spökar. Och det kanske är alldeles för tidigt att känna något alls?? Jag undrar också hur man räknar dagarna. Om ET är dag 1 så är jag på dag 4.

Ska på nyårsfest med min mans kompisar, och är så glad över att de bor i en annan stad. Mycket lämplig ursäkt att vara chaufför. De vet att vi har väntat på att göra försök, men min man har inte berättat några detaljer. Vi har nog hanterat den här situationen rätt så olika. Där jag haft behov av att prata med min närmaste vänner, så har han snarare haft behov av att inte berätta. Så jag får öva mig på lite vaga och unvikande svar:)

Castor - förstår så väl din besvikelse. Men du tänker helt rätt med att vänta till TD. Det finns ju så många man läst om som testat neg i förtid o sedan fått ett plus. Håller tummarna för att det vänder! När är din riktiga TD?

Eftersom det är första gången jag ruvar så är det inte förrän nu som jag verkligen förstår frustrationen under de här dagarna. Jag tror att jag blir knäpp! Googlar varje dag på "ruvardag x" och blir fan inte mycket klokare. Det enda jag lär mig är att allt kan hända. Symptom el inte betyder inget för resultatet.

Har bestämt mig för att inte tjuvtesta. Mest för att jag inte orkar med besvikelsen. Vi ska på nyårsfest o jag vill göra mitt bästa för att det ska bli bra. Jag tror att jag hellre får försöka stå ut med ytterligare några dagars ovisshet.

Stora kramar till alla. Hoppas innerligt att vi allihop får ett bra 2012.

Pölsan - såvitt jag förstått det så är amh mest ett tecken på hur reserven ser ut, dvs inte nödvändigtvis kvalitet. Men - jag har läst (kanske tom här i tråden) att vi med lågt amh har större missfallsrisk.

Samtidigt vill man ju få ut så många ägg som möjligt eftersom det ju oftast faller bort något vid varje steg (befruktning, delning etc), så med färre i utgångsläget blir det tuffare. Men det är ju ändå "bara" statistik! Guldägget kan dyka upp - det har vi sett bevis på här.

Jag har vid mina tre försök haft max 2-3 folliklar på varje sida i inledningsskedet. Sedan har de minskat i antal ju närmare ÄP jag kommit. Vid sista UL har det varit max 3 totalt. Sedan har de ju inte fått ut något alls ändå (tomma äggblåsor).

Hur som helst - håller tummarna för att du får bra nyheter!

Poussin - så tråkigt med din mormor. Jag beklagar sorgen. Oavsett hur väntat ett dödsfall än är så kommer ju sorgen ändå. Tänk vilken skillnad det är på våra far-och morföräldrars generation och vår. De resor vi går igenom nu var inte över huvudtaget möjliga då. Mitt i bergodalbanan så är jag så tacksam över att vi har de här möjligheterna.
Och åh, vad spännande med Aten!! Det är ju hur snart som helst!

Nu RD10 och har precis rett ut med sjukhuset om att de ska ringa mig på mån em med resultatet från hcg-testet (fick veta igår att min snälla gyn, som gett mig remissen, är på semester hela nästa vecka o därför inte kan ge mig ngn info...). Bara några dagar kvar nu - snälla, snälla, låt det här funka!

Kramar till er alla.

Hej tjejer,
ingen bra början på året här, tyvärr:( Dagens blodprov var tydligt negativt (hcg mindre än 1...)
Pratade med kliniken i eftermiddags och de sa att sådant kan hända. Två finfina embryon sattes in, allt såg bra ut, men antagligen har de slutat att utvecklas som planerat. Just nu känns det bara så tomt. Vad är det meningen att man ska göra nu?

Usch, all den här tiden, tårarna, frustrationen, ilskan och sorgen som man lägger ner. Och så blir det bara - ingenting.

Så nu är det bara att sluta med hormonerna och invänta blödning. Vi kan tydligen starta med ny behandling redan på den här mensen, så det är bara på't igen...eller något åt det hållet.

Castor - de sa till mig att jag kan räkna med att få min blödning till helgen om jag slutar med medicinerna i dag, så det verkar kunna ta ett par dagar. Förstår att det måste kännas helt bisarrt att ingenting händer. Att man mitt i allt ska börja längta efter sin mens, är inte det bara höjden av knasighet?

Och mitt i allt dök kallelse till första träff med kommunens handläggare för medgivandeutredning upp. 31a januari. Såklart hade man hoppats på att få avboka, men nu vet vi ingenting. Jag vet att de ju vill att man inte gör några andra försök under tiden som man gör utredningen, och just nu känns det oerhört avlägset att försöka konstruera någon bra lögn. Kan inte den här resan bara ta slut någon gång?

Jag tycker så synd om min fina, fina man. Är jag typ världens mest ofruktsamma kvinna? Inte nog med att man inte får ut några ägg ur mig - nu kan inte ens embryon av toppkvalitet stanna kvar. Är min livmoder gjord av teflon?

Ledsen för kräkinlägget - känner mig så uppgiven just nu. Det gäller att hålla fast vid att det är just nu.

Castor - tack. Du förstår precis!

Jag håller med dig om att jobba parallellt. Det är ju det enda alternativet om man ska kunna nå fram i rimlig tid (dvs innan åldersgränserna är passerade). Det är väl bara att stålsätta sig o öva på att låta trovärdig...

Hoppas att ni får snabbt svar från stadsdelsförvaltningen. Sedan får man väl bara hålla tummarna för en bra handläggare...

Kvinna72 - hoppas på att den nya varianten kommer att ge riktigt bra resultat för er, o att tiden till start kommer att gå riktigt snabbt.

Millan - vad de sagt på föräldrautbildningen är att de vill att man verkligen är redo för AD, att man inte drar igång något o sedan avbryter. Det handlar nog både om att man ska vara klar med sin resa och att de vill undvika att man blir gravid mitt under processen.
Jag förstår helt perspektivet att inte utsätta barnen för något, men vi vet ju alla hur långa köerna är, så det känns allvarligt talat rätt så orealistiskt att kräva att man ska lämna alla försök innan man ens fått skicka in ansökan till ett land! Vid den tidpunkten kan jag förstå att man ser på det på ett annat sätt, men innan dess..

Castor - glömde fråga: vad har du hört om att det är svårt att lyckas på 1a ÄD?

Millan - ja, vilken fantastisk vän. Så skönt det måste varit att höra:)