Vi som äntligen blivit gravida via IVF Bf Juni/Juli 2011

Ändrar mina datum lite
StorLängtanEfterLiten: 28/10 (v 8+4)  BF 5 juni 2011
Humlet: 27/10 (7+0)   BF 15/6
Mumsa73: 1/11 (vecka 7+0)  
Wanie 1/11(vecka 7+2) 
LindaBell: 2/11 (vecka 6+6)  Nytt VUL 9/11 
Mammiz81: 2/11  (vecka 6+6)  Nytt VUL 8/11
Frida1010: 2/11 (vecka 7+0) 
Linnea H: 5/11 (v 7+4) & 11/11 (8+3) Nytt VUL 18/11 (IVF-kliniken) & 22/11 (inskrivning på mvc)
Toyota10: 10/11 (v 8+2) BF 20/6 2011
Tessi007: 10/11 (vecka 7 + 0)  Nytt VUL 24/11 (vecka 9+0)
Skruttfia82: 11/11 kl 10.20 (vecka 7+4) Nytt VUL 1/12 kl 9.00 (vecka 10+2)
Akkie77: 11/11 (v 7+6) BF 23/6

Cleo36: vecka 17/11(vecka 6)
Strax, 19/11 (vecka 7 +1)
Smulans: 25/11 (vecka 8+3)

Hoppas allt är bra med er tjejer!
Här är det helt ok, förutom att jag har jobbångest, måste få en sak gjord under helgen (jobbar mån-fre på kontor) och vet att min chef vill ha den så snart som möjligt. Har bara ingen lust alls.
Jag mår iaf bra, var lite illamående men tror det berodde på mat jag åt. Har ätit en hel del chips på kvällen och mår nu jättebra, bara trött. Vet att en del av er har jobbigt illamående, tycker synd om er och det är skönt att slippa. Har fortfarande inte så mkt symtom förutom trötthet och det kan man ju stå ut med. Däremot har jag lite blödningar igen men bara väldigt lite, hoppas det inte är något. Vi har nytt VUL nästa torsdag, just nu känns det ok men jag kommer ju återigen vara sjukt nervös när jag är där.

Idag har jag berättat för min syster, hon blev jätteglad. Hon vet att vi har försökt ett tag men jag har inte sagt ngt om IVF-behandlingarna. Berättade dock om det idag, hon förstod att vi inte hade velat prata om det eftersom jag förklarade att jag hade inte orkat med pressen då.

Sen berättade jag även för en tjejkompis som är i v 15. De har också haft det tufft, ingen IVF eller så men flera missfall. Hon vet inte allt men vet att vi har försökt flera år. Det var superkul att berätta för hon fattade verkligen inte först, trodde jag pratade om dem när jag sa "Vi ska ha barn", eftersom vi satt och pratade om hennes grav. Fick säga "vi ska också..." hon fattade inte igen, fick till slut säga "Nej du fattar inte, jag och (makens namn) ska också ha barn, JAG är också gravid". Då fattade hon men satt hela tiden och sa "men är det sant, men är det sant" (på ett positivt sätt alltså)  . Fick till slut säga "vi ska alltså köra barnvagnsrally ihop".  Jag berättade om att vi trodde det var MF förra veckan och hon förstod att det har varit jobbigt.. Hon tyckte att jag var imponerande positiv, hon är själv väldigt orolig pga MF-historiken och det förstår man ju. Jag förklarade att just nu är jag positiv, sen är jag också orolig ibland.

Oj det här blev långt, nu måste jag gå och sova, klockan är ju supermycket (eller känns som det iaf).

Smulans - såg ditt inlägg nu, jag har fått lära mig något jag inte visste innan - det är oerhört vanligt att man blöder under graviditeten och att det inte är någon fara. Jag blödde ju natten till i måndags och även i onsdags. När vi pratade med Dr i torsdags sa hon att det behövde absolut inte vara något dåligt tecken och allt såg ju bra ut på VUL. Men man undrar och oroar sig ju ändå. Hoppas allt är bra med dig och att du slipper blöda mer.

Hej tjejer, hoppas allt bra. Jag är i Oslo över dagen och har äntligen fått en liten paus.

Har fortfarande lite småblödningar, men det är mest som flytningar (ursäkta detaljer), hoppas det slutar. Jag vet att det kan vara helt normalt men jag tycker ändå inte om det....
Sen har jag inga symtom överhuvudtaget, tyckte jag var lite illmående för ett par dagar sen, men det har gått över. Kan äta allt men inga speciella cravings. Känner inget i brösten, behöver inte gå upp och kissa på natten.
Det vore ju trevligt med något litet symtom iaf. Jag är fortfarande orolig att det inte ska gå bra (slutar man nånsin oroa sig?). Samtidigt gick ju mina symtom över ungefär samtidigt som den lille började växa ordentligt så det kanske är bra.

På torsdag ska vi på nytt VUL, ser fram mot det men är också livrädd för att det inte ska vara bra....

Ja fy för Progesteron, alltså det är ju bra men så besvärligt. Jag fick också sluta när jag hade fått plus och ringt t kliniken och meddelat detta. Då valde jag att använda en per dag ett par dagar (hade två per dag innan) och sen sluta helt.

VIihar kontaktat MVC, ska dit på måndag för inskrivning, eftersom det är första barnet vill jag bara styra upp allt och få veta vad som gäller så snart som möjligt

Jag har förklarat lite för maken varför man gör KUB och fvp men vi har inte diskuterat om vi ska göra det. Vill bara att han ska få veta så han kan fundera lite också. För egen del, kanske KUB (det är väl blodprovet?) men troligen inte fvp (beror ju i viss mån på svaret på blodprovet iofs). Jag har svårt att se att jag går med på en abort, i alla fall inte om det visar på hög risk för Downs syndrom. För mig är ett barn med DS inte så jättestort problem iom att jag har sett ett par exempel men jag tror maken är mer tveksam.

Jag kommer berätta för min chef i början på dec om nu allt går bra, ungefär vid 12+ 3, 12+ 4. Jag vill gärna berätta relativt tidigt eftersom vi är ett litet företag och jag är ensam om mina arbetsuppgifter. Vi ska göra en grej med jobbet runt lucia och jag vill gärna berätta innan eftersom jag tror det kan ingå fysisk aktivitet och definitivt alkohol och jag orkar inte ljuga längre . Jag har dessutom planerat att sluta jobba relativt tidigt, runt månadsskiftet april/maj (BF 19 juni), så det är nog bra om de har tid på sig att bestämma hur de ska göra med ersättare.

Cleo, så bra att det gick bra igår!

Strax, lycka till i morgon!

Mammiz, förstår att det inte är kul., Jag kan ju bara skriva om hur det var för mig. Hade bara lite symtom, de gick över lagom till första VUL som visade att embryot var klart mindre än det "borde" vara. Jag fick även lite blödningar. Dr sa att det såg inte jättebra ut men det viktigaste var tillväxten. Sen sex dagar senare hade embryot vuxit som bara den och nu är det fortfarande litet men "inom" kurvan, samma vid tredje UL ännu en vecka senare. Nu tycker kliniken att det ser bra ut. Min teori är att de växer olika fort olika veckor . alltså att man kan inte alltid jämföra med varandra och med "idealmått".

Så jag hoppas allt går jättebra för dig/er också!!!

Grattis Strax!

Nu ska jag äntligen gå och lägga mig. Idag har vi berättat för makens familj, de blev förstås väldigt glada, även om det tog en stund innan poletten ramlade ner .