Varför "får" inte en människa ta självmord?

Varför skulle det kosta något om folk begick självmord? Det är ju dock få som tar beslutet att avsluta sitt liv utan att vara påverkade av psykisk sjukdom eller annat som gör att man inte har fullt omdöme och kan ta ett väl avvägt beslut.

Nej de e inte olagligt att ta sjalvmord. Kostar ju betydligt mer att ta hand om alla som inte lyckas/som man lyckas stoppa an att lata dom do. Men som Shadilly sa sa

"dock få som tar beslutet att avsluta sitt liv utan att vara påverkade av psykisk sjukdom eller annat som gör att man inte har fullt omdöme och kan ta ett väl avvägt beslut."

sa darfor tycker man de ar battre att, ibland med tvang, radda och varda de som mar sa daligt att e forsoker ta livet av sej.

När man väljer att ta sitt liv så kan man troligtvis inte tänka klart. Vilket inte gör det rätt.
När någon är kroniskt sjuk och bara har ett värre förlopp framför sig, då tycker jag att det borde kunna vara ett alternativ.

Men annars är det för att personen inte kan avgöra det beslutet med rätt sinne
samt att så många runt omrking blir drabbade av ett självmord, ex tågolycka, bilolycka, hängning
anhöriga hamnar oftast i en slags skuld-situation och mår nog ännu sämre för att dom inte kunde hjälpa till innan det var försent.

Instämmer till fullo.

Mest av egoistiska skäl antar jag. Befinner mig i den situationen att mitt 17-åriga barn gjort 2 allvarliga självmordsförsök och h*n  mår jäkligt dåligt och har gjort så i ett par år. Trots det finns det inte med i min världsbild att h*n själv skulle få bestämma över om h*n  ska leva eller dö. 

Jag tror det ligger i att man inte är vid sina "sinnes fulla bruk" om man mår väldigt dåligt..
det är ju rätt svårt att ångra sig om man tar livet av sig menar jag.. 

Det heter antingen "ta livet av sig", "ta sitt liv" eller "begå självmord". Man kan inte "ta självmord".

Förr var det ett brott (och ett allvarligt sådant) men jag är rätt säker på att det inte på något vis är det längre. Det finns dock starka kulturella hämningar som gör att vi ser på självmord som något mycket dåligt.

Att det dessutom är en handling som oftast utförs i djup depression eller förträngd vrede gör ju att det känns ganska motiverat att inte se det som en huvudsakligen genomtänkt, praktisk handling. Det är (nästan alltid) ett sjukdomstecken.

De som har gjort et väl övervägt val att ta livet av sig lyckas, och dessutom utan att drabba någon utomstående.

De som gör självmordsförsök ber i själva värket om en ingripan, och det vore förstås oetiskt att inte ingripa om man nu har chansen till det. Många som begår självmordsförsök avlider eller skadas allvarligt utan att verkligen vilja gå så långt.

Man ska göra allt i ens makt och förmåga för att förhindra att någon tar livet av sig. Då menar jag inte att man ska stoppa dem från akten eller frånta dem möjligheten att välja, utan att man ska vara stötande, förstående och leta efter lösningar som hjälper individen att tänka om. 

Det sa du bra, tror inte heller man är det..har själv varit i den sitsen att vilja försvinna och nu när man ser tillbaka på det så var det inget som kunde ändra på det eller att man tänkte på de som blir kvar. 
Man är nog så inne i skiten att man inte ser annat än mörker.

Det är så hemskt att det ska gå så långt, förlorade min bror som valde att ta sitt liv för två veckor sedan.. jag tror inte att han tänkte så klart som han kunde göra i sina ljusa stunder. 

frågan är om de "anhöriga" har förtjänat det....

Hyggligt.
Jag växte upp med en suicidal mamma som gjorde ständiga försök att ta sitt liv. Trots att hon aldrig lyckades har jag dragits med skuldkänslor - var det jag som var besvärlig, i vägen, svår ...? Det var ofta mig mamma hänvisade till, att hon inte orkade för hon var så orolig för mig som ofta var sjuk, o s v.

Tycker du att jag rimligen kan ha förtjänat det? Att det kan vara rätt att ett litet barn lastas på det sättet?

I familjer där självmord inträffar är det väldigt ofta de överlevande barnen som drabbas värst av skuldkänslor. 

hehe nej jag tänker ta självmord på mej själv hemma de inget som ser mej