Inlägg från: Majmamma1984 |Visa alla inlägg
  • Majmamma1984

    Downs syndrom - Vi gjorde abort

    Lindis: RUL 8 dec o bf 7 maj. Vi ligger visst väldigt nära varandra. =)
    Älskar lilla magen som har kommit.

  • Majmamma1984

    Haha vad kul, 3 stycken på raken 5,6,7 maj. (kan ju så klart ändras men ändå) Vad är oddsen för det? =)

  • Majmamma1984

    Hur gick det på RUL i dag Lindis?

    Jag måste bara få berätta att jag SÅG nyss den första sparken. =) Så himla häftigt! RUL i morgon. Hoppas allt är bra.

  • Majmamma1984

    Härligt Lindis, då har vi 2 bebbar som mår bra! =) Vi hade ett utökat UL med läkare eftersom vi inte gjorde något MKP utan bara gick på KUB. Men allt visade bra. Äntligen! BF 7 maj.

    Fällde en tår i bilen hem. Men denna gång av lycka.

  • Majmamma1984
    Septemberknodd skrev 2011-12-19 21:38:31 följande:
    Vad gör jag i denna tråd, kan man ju fråga sig, här har jag ju inget att göra. Jag slöurfar, är väl svaret, gissar jag. Jag tänker inte alls ge mig in i debatten om DS och abort, jag vet att jag är i klar minoritet som aldrig skulle abortera bort något barn pga att det inte har förutsättningar att bli en A-människa, men som sagt, det är jag ganska ensam om nu för tiden. Min enda reflektion här, är: TÄNK OM...ditt barn får ADHD? Autism? Ganska rejält mycket vanligare än DS och något som kommer att påverka ert liv radikalt. TÄNK OM...och gud förbjude, det skulle vara något annat fel på ditt barn? Tänk om ditt barn blir sjukt? Tänk om ditt barn blir ledset? Tänk om ditt barn får en CP-skada? Vanligt, vanligt! Hur ska man hantera det? Stackars blivnade mammor, hur sjutton ska ni hantera alla dessa faror som kan vänta? Försök att inte hålla på och peta så mycket och förvänta er inte så himla mycket! Vilka krav det blir på den lilla bebin, och på er, att allt ska bli hipp hipp hurra- bra. Det kanske inte blir som ni har tänkt, även om ni nu då har säkrat att ni slipper ds. et anske blir nåt asjobbigt, för det kan jag lova er att det finns, som ni inte kunde hålla på och styra över under graviditeten. I så fall, så vi ll jag bara säga, i förebyggande syfte: Det blir bra ändå! Det kan bli jättebra ändå! Lycka till med bebisarna i magen!
    Dumförklara oss inte tack. Du vet INGENTING om oss och våra liv. "Jag tänker inte alls ge mig in i debatten om DS." Posta då inte ett sådant inlägg i vår stöttnings-tråd.
  • Majmamma1984

    Allt fint här iaf, går snart in i v 29. Tiden går rätt fort nu. Men jag har ändå i bland små hjärnspöken eftersom vi valde att inte göra något FVP/MKP utan bara gick på KUB/NUPP den här gången...

    Jag oroar mig inte så mycket för att det ska vara samma "fel" men att dt kanske är något annat, att det inte är tänkt att vi ska få ett friskt barn. Vår lilla katt är född med flertalet defekter och hon bidrar till mina tankar *ler lite* Jag vet att detta är löjligt men jag ska nog ändå be om ett UL när jag ska på Aurorabesök i slutet av månaden för att se att allt fortfarande ser bra ut.

    Håller alla tummarna för dig Kattflickan och hoppas att ni andra också har det bra!

  • Majmamma1984

    Blir så ledsen för din skull Fairytale. Vet precis hur du känner dig. Ja, man slutar gråta till slut, det blir glesare oc glesare mellan gångerna. Jag är nu gravid i v 32 och jag har helt bearbetat det som hänt och ser bara fram emot vår älskling i magen.

    Mitt förlopp gick rätt snabbt den där dagen för 1 1/2 år sedan. Blev inlagd kl 9 och kl 15 kom hon ut. Jag ångrar också att jag inte bad om mer smärtlindring redan från början som de hade erbjudit. Alvedon hjälper inte ett dugg och när jag väl bad om morfinet så hade jag haft ont länge.

    När det var över och hon var ute så tog BM ut henne och torkade av henne och vi fick återhämta oss lite. Jag/vi hade inte helt bestämt om vi ville se henne eller inte. Var nog mer inne på att inte göra det. BM och kuratorn hade dock rekomenderat oss att titta då de enligt deras erfarenhet är så att fantasin oftare är värre än verkligeheten och att det det kan vara skönt att ha sett för bearbetningen sen.

    Efter drygt 1 timme kände vi oss redo, vi ville se henne. Hon var ju ändå vårat barn. Det kändes lite som vårt ansvar att ha sett och varit med henne. Hon var ju vår! Vi avbröt i v. 14 och hon var ca 10-15 cm lång. Ansiktet ser lite alienaktigt ut men resten var så fint! Små fingrar o tår. Vi ångrar inte att vi "umgicks" med henne ett tag. Jag strök lite på henne med fingret och kände på henne. Jag tror att när stunden är inne så kommer ni också att känna vad som är rätt för er.

    Man överlever även om det är det värsta som jag någonsin tvingats gå igenom. Kram!

  • Majmamma1984

    Åhh så kul millan. Jag håller alla tummar jag har! (även den mitt i handen)   ;)
    Håll oss uppdaterade sen.

  • Majmamma1984

    Ryser av din dröm Fairytale. Skönt att det gick rätt snabbt. Jag hade också svårt att åka därifrån, jag ville ju inte lämna henne, kroppen skrek efter att få vara med mitt barn.  Nu börjar nästa sorgefas, gråt och prata om det. Jag gjorde det tills jag var helt tom, så laddade man om och det  kändes bättre någon timme och sen samma sak igen. Kram

  • Majmamma1984

    Ja visst känns det surrealistiskt att man har varit med om allt det där Kattflickan. Det känns som i ett annat liv eller som en film. Hände det verkligen oss?  Tycker ändå det är skönt att känna så, kanske ett tecken på att man har gått vidare o lämnat det bakom sig.

    Är i v 33 nu o längtar som en tok efter vår lilla dotter som just nu bökar runt så det känns som hon är på väg ut genom huden. ;) Det mesta är klart för ankomst, köpte det sista på apoteket nu i veckan så nu är vi redo även för amningen. Vi har kompisar som fick barn för 2 veckor sedan o man längtar ju inte mindre nu efter vår lilla.

    Håller tummarna för er Kattflickan. Jag har en bra känsla. =)

  • Majmamma1984

    Jag blödde i 6 v. efteråt. Det kunder lugna ner sig någon dag och då tänkte jag att det äntligen var över men sen kom det ut klumpar (levrat blod som då legat i vägen och stoppat upp) och så var floden i gång igen. Sjukt jobbigt. Det var så skönt då det äntligen slutade helt.

  • Majmamma1984

    Hemskt när fler behöver trilla in här. =( Usch bara. Men det blir bättre med tiden, det är trösten! Man finner nya vägar att gå vidare.

    Går in i v 38 i morgon och nu ser vi med spänning framemot det fantastiska som förhoppningsvis väntar oss, vi är så redo som vi kan bli.

    Kram till er alla!

  • Majmamma1984

    Hej tjejer! 5/5 (5 dagar innan BF) föddes äntligen vår älskade dotter Tyra! Hon har nu hunnit bli drygt 1 månad och livet som mamma är helt fantastiskt. Det är så värt allt vi har gått igenom, 1000 gånger om!

    Hoppas ni har det bra och njuuuuut nu i sommar vart ni än befinner er i denna process. Kram!

  • Majmamma1984

    Men grattis Kattflickan!!! =) Vad roligt att du är gravid! Har inte varit här inne på evigheter, har varken haft tid eller behov. =) Vår lilltjej är snart 8 månader och svägerskan berättade nu i jul att hon är gravid med en liten sladdis. Jag blev smått sugen att köra på en nummer 2 haha. Loggade in för att börja hålla lite koll på ÄL. Vi kommer inte köra aktivt utan händer det så händer det. =)

    AnnikaEriksson: Hur gick moderkaksprovet? Supersöt dotter du har! =)

  • Majmamma1984

    Eva, det var det mest insiktsfulla inlägg som jag har läst. Tack! *tårögd* Detta inlägg borde alla abortmotståndare som vi har fått stå ut med läsa. Jag lider något fruktansvärt med barn som inte får skratta och må bra. Jag önskar dig all lycka tillsammans med din kära son!

    Nu är min älskade dotter 1,5 år och vi väntar syskon. <3 KUB väntar om 2 veckor och så klart så kommer alla tankar och känslor upp kring det vi har varit med om...Vi kommer aldrig att glömma.

    Har läst lite inlägg här då och då, och det är så hemskt att det är fler och fler som har fått uppleva samma sak.

    Hoppas att ni har det bra tjejer var ni än befinner er i livet!

Svar på tråden Downs syndrom - Vi gjorde abort