Downs syndrom - Vi gjorde abort

Saga är jättefin! Tur att hon inte fått andra sjukdomar som är vanliga vid DS.

Hur gick det vid ditt KUB-test?

Millan

Det går bra. Är i vecka 23 nu. Har gjort PGD så barnet ska inte kunna ha trisomi 13, 18 eller 21.

RUL gick också bra.

Så med mig är det bra nu, för första gången på flera år.

Solrosor: Beklagar verkligen, det är hemskt att fler ska behöva vara med om detta.

Jag har tyvärr avbrutit två gånger. Första gången var rent fysiskt värre än andra. Jag fick morfin, men den sattes in lite sent så det hann göra rätt ont. Men generellt var vården bra. Första gången tog över 8 h. Min moderkaka kom inte ut så jag har fått skrapas. Jag hade andra gången problem med långdragna blödningar.

Men det fysiska var inte det värsta. Det var det känslomässiga. Tror det är därför jag inte känner mig rädd för förlossningen nu. Tänker att jag klarar den fysiska smärtan, bara jag får ut något positivt av den.

Ledsen att jag inte har något positivt att säga, de där två dagarna var de värsta i mitt liv. Men så ont gjorde det inte kroppsligt.

Önskar dig lycka till!

Kramar!

Millan

Ett barn/ vuxen med DS eller annat kromosomfel har samma värde som andra barn och vuxna i mina ögon.

För mig har frågan varit om barnet/ den vuxne kommer att kunna få ett värdigt liv med livskvalitet. I många fall kan de säkert få det men i många fall inte. Jag har delvis arbetat med funktionshindrade när jag var yngre och det är delvis dessa erfarenheter jag grundade mitt beslut om abort på. De levde inte ett liv med livskvalitet. Att behålla ett barn med ett svårt kromosomfel innebär i mina ögon ett mycket stort ansvar. För mig var det mer ansvarsfullt att göra en abort.

Sen är det lätt att tycka om man inte själv varit i samma sits!

Solrosor: Jag är det enda exemplet i den här tråden på att det hela upprepat sig. Jag blev rätt snabbt gravid på nytt men även det barnet visade sig ha DS. Det visade sig att jag hade ett ovanligt genetiskt fel som gör att ca 50 % av mina ägg ger upphov till barn med DS. Jag fick då göra Ivf med PGD och nu växer det ett barn i mig som till 99 % säkerhet inte har DS. Jag är nu i vecka 32. Så det kan gå bra även med mina dåliga förutsättningar och min situation är mycket ovanlig. Det allra troligaste är att ditt nästa barn är friskt. Så låt inte min historia skrämma dig.

Vid andra graviditeten gick vi direkt på att göra moderkaksprov.

Svårt val! Jag skulle nog inte göra fostervattensprov med så bra siffror.

Men risken med provet är samtidigt så liten om du gör det på ett stort sjukhus med van personal.

Beklagar verkligen det som hänt dig.

Kram!

Millan

Tack Hjelm! Jag har många gånger tänkt samma sak men du uttryckte det mycket bra. Antingen så är man för fri abort, eller inte. Rent krasst så kan ju en livssituation (avsaknad av jobb, relation), förändras. Men att barnet har ett funktionshinder förändras ju inte. 

 Skånetjej: Egentligen är inte siffran 1:20 000 så mycket bättre än 1:5000. Båda innebär låg risk. Jag fick risken 1: 817 den här gången och var nöjd. Men även jag bad barnmorskan räkna bort att jag haft barn med DS, eftersom jag gjort PGD och egentligen visste att barnet inte skulle kunna ha DS. Då blev risken ca 1:1700 vilket jag var jättenöjd med. 

Blir glad att höra att allt gick bra, även om du hade en orolig graviditet.

Millan 

Floppan, jag är också 37 år!

Jag har också förstått att bara flickor kan få Turners.

Eva, det du skriver, jag förstår det så väl. Fast, jag tycker inte att det är en dålig egoism att inte vilja skiljas från barnet i magen! Jag har våndats mycket över de två aborter jag gjort. Tänkt tankar om hur mitt barn skulle blivit, kanske just hon skulle ha blivit ett relativt friskt barn med DS. Det kommer jag aldrig få veta nu.

Jag önskar dig och Johan verkligen all lycka och att han kommer att må bättre i framtiden! Läste i tidningen att de hittat en medicin mot vissa sorter av autism, hoppas han kan bli hjälpt av den. Kramar!