Downs syndrom - Vi gjorde abort

Hej,
Har nyligen gått igenom ett avbrytande eftersom vårt barn hade trisomi 21. Allt var helt underbart fram till kub, vi var överlyckliga eftersom vi varit ofrivilligt barnlösa i 3 år och gjort 5 IVF/hormonstimuleringar innan. Har dessutom haft två tidiga missfall senaste året. Det skulle ha blivit första barnet. 

Efter ett jättebra ultraljud, där jag var så lättad över att barnet fortfarande levde, kom chocken att vi hade förhöjd risk för trisomi 13 och 18, 1:163. Det var blodprovet som drog ner resultatet. För trisomi 21 fick vi 1:247, så jag var inte speciellt orolig för just det. Fick göra nipt direkt pga de andra två trisomierna och när resultatet kom visade det sig vara förhöjd risk för trisomi 21 istället. Blev inbokad för mkp men gick inte att utföra provet, fick vänta nästan två veckor på fvp som bekräftade trisomi 21. Exakt 3 veckor tog det mellan kub och svar på fvp. Började avbryta när jag var i vecka 15+6.

Aborten gick bra till en början men slutade med att moderkakan inte kom ut och jag förlorade mycket blod så blev inlagd över natten. Fick skrapas dagen efter och är nu livrädd att det ska ha bildats ärrvävnad i livmodern. Jag valde att se bebisen efteråt, min sambo klarade inte det, men jag är väldigt glad att jag gjorde det. Det var helt otroligt att se mitt barn för första gången. Kanske låter konstigt men kände ro och glädje över att få se mitt älskade barn. Hade ordentligt ont innan barnet kom ut men smärtan försvann snabbt och minnet av den fysiska smärtan var kortvarig. Nu har det gått snart en vecka sedan vi avbröt och jag känner så mycket sorg över att inte få se min bebis igen.

Blir ledsen att höra om din svärmors reaktion, tycker det är opassande att folk har en åsikt om detta som de dessutom väljer att dela med sig av, när det inte rör dem själva.

Jag håller tummarna att det går bra för dig imorgon!

Blödde i två dagar som vid mens, nu knappt alls men blev skrapad så kanske blöder extra lite pga det. Ska på återbesök om en vecka för att se att det ser ok ut. Har lite ont, knappt något jag känner av och har inte behövt smärtstillande. Överlag känner jag mig nästan helt återställd fysiskt, trots att förloppet inte gick perfekt. Är sjukskriven den här veckan vilket känns så skönt, hade inte orkat vara bland folk. Hur länge ska du vara sjukskriven? Du får känna efter om du vill se barnet, tror inte du kommer ångra dig om du gör det.

Nej helt rätt att inte dela mer med henne. Herregud man tycker ju folk borde ha vett nog att inte kommentera något sådant. Förstår besvikelsen. Inte samma sak men kan relatera lite. Sist jag träffade min svärmor mådde jag fruktansvärt dåligt, väntade svar från nipt, helt beredd på att mitt efterlängtade barn kanske har en avvikelse och inte kommer bli kvar. Vid detta tillfälle säger min svärmor att hon hoppas hennes dotter blir gravid snart så hon kan få bli mormor, eftersom hon anser att en mormor är närmre barnbarnen än en farmor. Ville bara skrika att hon borde vara tacksam om hon ens får bli farmor.

Jag finns här om du behöver någon att prata med ❤️

Hej!

Jag vill börja med att beklaga. Det är fruktansvärt beslut att stå inför. Och riktigt dåligt av din svärmor att bete sig så. Det är erat beslut och ingen annans ❤️

Jag gjorde avbrytandet för 2 veckor sedan. Jag blöder fortfarande (som vid en mens ungefär), men har inte haft någon fysisk smärta efter avbrytandet. 

Det som är jobbigt för mig är den psykiska smärta. Jag känner så dåligt samvete men samtidigt en sån sorg och saknad. 

Innan själva avbrytandet var jag nog lite i chock. Läkaren sa att jag skulle få 2 veckors sjukskrivning till att börja med. Hon sa att det kan vara bra för mig att ta de 2 veckorna, annars finns risken att jag skjuter upp sorgeprocessen. Jag tyckte det lät länge och tänkte att det nog kan va skönt att börja jobba tidigare än så för att fokusera på något annat (Jag har tidigare tyckt det om jag mått dåligt över något). Men efter avbrytandet har jag förstått att det aldrig skulle funkat att gå tillbaka tidigare till jobbet för mig. Jag känner mig inte redo för att jobba än. Det är självklart säkert väldigt olika från person till person, men se till att ta den tiden DU behöver för att bearbeta. 

Min sambo har inte känt samma djupa sorg som jag. Men han har varit väldigt bra stöd för mig. Han har tröstat mig och lyssnat på mig. Läkaren sa det till oss att det oftast blir så - att det blir en jobbigare process för kvinnan som varit gravid. Jag har nog mer skapat ett band till barnet. Tänker att det kan vara bra för din man att veta. Att ni troligtvis kommer känna olika, men att du måste få ha dina känslor. 

Jag valde att se honom. Men kände efteråt att jag ångrade att jag inte rörde vid honom, att jag inte höll honom, att jag inte sa vissa saker och inte tog fler kort. Innan var jag osäker på om jag ens ville se. Kände några dagar efter avbrytandet en så djup saknad så ringde och bad om att få se honom igen. Sjukhuskyrkan ordnade så fint med det så vi fick ta avsked ordentligt. Jag är så glad att jag gjorde det. Det har hjälpt mig mycket i bearbetningen. 

Kram 

 

Tack själv för att du delar med dig. Förstår precis vad du menar, man kan lätt känna sig så ensam i det här. Det är ju tyvärr få som gått igenom det här som vågar öppna sig. Även om jag önskar att ingen ska behöva gå igenom det här så är det ju tyvärr ändå många som gör det. Känns skönt att få prata med andra som är i samma situation. Ingen annan kan ju riktigt förstå vad det är man går igenom.

Hur har det gått för dig idag? 

Kramar och all styrka till dig med ❤️

Har inte framkallat bilder än, har du? Min sambo har inte sett barnet eller bilderna, tror han ska se innan vi går till minneslunden i alla fall. Vet du hur lång tid det tar innan gravsättningen?

Har läst lite om äl-test och verkar som att de kan ge utslag om man har äl, om man är gravid och om man snart ska få mens.. så undrar nu om det var min riktiga äl eller bara hcg som fanns kvar i kroppen. Svagt svagt streck på gravtest den eftermiddagen. Dagen efter var äl-test negativt och gravtest negativt. Antar att jag får vänta och se. Förhoppningsvis blir det hydrosonografi i september och sen nytt IVF-försök i oktober. Fick veta igår att trisomin var slumpmässig så inget genetiskt, otrolig lättnad!! Kanske vågar slappna av i nästa graviditet trots allt, iaf vad gäller kromosomavvikelser.

Hur mår du? Har din blödning slutat? ❤️ 

Jag blödde i nästan två veckor, men sista 4-5 dagarna var det knappt något blod. Tror dock det kan vara för att de skrapade och då fick ut 300 ml blod, annars hade det nog pågått mycket längre. 

Det tog 3,5 vecka från att jag gjorde fvp. Läkaren som utförde fvp bokade in telefontiden i samband med att hon bekräftade trisomi 21. Det verkar vara olika hur de gör, du kan ringa och kolla hur de kommer meddela? Jag fick också en kommentar på 1177 efter men skulle inte få hem papper dock läst om andra som fått.

Hoppas du mår bra!

Nervositet delux. Ser nu på 1177 att provsvar har kommit. Så dem ringer väl i närtid. Så himla nervös nu???? 

Blödandet verkar nu ha försvunnit. Håller tummarna för det. 

Åh vad frustrerande att de inte kunnat odla på provet. Ja ni borde definitivt lämna blodprov! Tror det är nästa steg annars, om man visar sig ha något genetiskt, och säkert mer detaljerat. Kollar de bara anlag för DS då eller annat också?

Ja undrar vad sannolikheten är, det kanske ni kan fråga när ni lämnar blodprov. Har läst någonstans att om man har genetisk risk så kan det fortfarande vara så att barnet föds friskt, bär på DS anlag men inte har DS eller har DS. Verkar ju väldigt ovanligt att det är genetiskt och är det det så kan man få hjälp tack och lov.