ÄNTLIGEN har vi lyckats...
Jag fick ett svagt plus redan på rd8 men idag på rd11 desto tydligare..
Är så glad.. men ändå så orolig..
Försökt få barn i snart tre år med min nuvarande sambo.. Ett år i IVF - svängen, sex insättningar (2 färsk och 4 frysförsök).. Nu är jag ruvare till två små och har blodförtunnande som ska minska riskerna för missfall (fick ett tidigt mf förra ruvartiden, se gärna familjelivsbloggen)... så jag vet att jag verkligen har dom bästa förutsättningarna..
Jag svär på att jag inte är den enda som känner denna oro, när man äntligen lyckats.. men.. Så vill jag bara ringa till kliniken för att boka tid till ultraljud, men får vänta ett tag då officiella testdagen inte är först än på dag 18 alltså om en vecka.. Puh..
Ville mest skriva av mig..
Vill ju sååå gärna....
. För mig har det dock blivit lugnare vecka för vecka och jag har kunnat slappna av mer och njuter nu för fullt. 
Fast jag tackade nej till att rida på Islandshästar... men det är väl inte MEGA-nojig.. 
Jag känner mig inte nojig, för jag vågar nog göra det mesta o så.. fast iofs.. mindre kaffe, ingen sex? Funderar jag på.. iaf till vecka 12, fast har jag kommit till vecka 12... tja dårå? Vågar man ha sex då liksom? HJÄLP!!!!
Fast som en liten klump nu..
Eller hur? Inte meningen man ska behöva vara orolig.. men jag ska gå å läsa ett par timmar eller två.. Nu har det lugnat sig.. men.. känns som om något är där.. vilket inte ska kännas redan nu iaf.. vecka 4 nu o 5 på fredag...
