BF ca 13:e Maj 2011

har BF den 11 maj, får jag vara med här :) 

nej det blir andra :) har en galen 3½ åring också 

Ska till mvc den 27e, samma som sist, känns INTE bra, åkte på en förlossningspsykos med första, sa de redan innan förlossningen att allt är inte som de ska en hon vifftade bort det bara. Så när jag ska dit så är de första jag säger att tar hon mig inte på allvar så är de adjö men ska ge henne en chans

jag har redan berättat för alla, slipper ursäkter, vita lögner, hitta på massa för man inte kan eller vill dittan och dattan. Blir de mf så vet alla varför man är ledsen, ser bara fördelar med att säga tidigt. Men så har jag ett jobb som kräver raka ärliga svar också så är nog lite jobbstörd med haha

det kan komma från klarblå himmel , oftast ligger det nått bakom men för min del så fanns de ingen förklaring, jag ville inte ha med henne att göra, ville inte se höra eller ta i henne, ville inte att hon skulle existera. Tog väl 1½ år ca innan jag kunde börja ta till mig henne, men fick mycket stöd av gubbens chef som lät gubben åka hem från jobbet i tid och otid när jag ringde och inte klarade henne, behövde aldrig känna press. 

Ja med första väntade vi, syntes inget på magen förs v 30 då mina rutor började bli en istället för 4 haha, då tänkte vi att det kanske var dags att säga. 
 

just då kändes de ju inte jobbigt på de sättet mot henne, svårt att förklara. Nu så tänker man inte på de, hon minns ju inget och även om hon minns så lever hon i nuet, precis som alla borde göra  här är allt som vanligt, symptomen har avtagit, är lite mer åksjuk än vanligt och har växtvärk i magen till och från men inget att klaga på, skönt att de värsta verkar lugna ner sig. 

_____________________________________________________________

Vi berättade veckan efter vi själva fått reda på det. 
Ser ingen anledning med att hålla tyst, komma med vita lögner om allt, kråma sig vid svar, försöka hitta på ursäkter till saker, skulle de gå åt skogen så vet alla varför man är ledsen och man behöver inte förklara att man vart gravid, hur  länge bla bla utan säger bara att de inte gick vägen så fattar de vinken. 
Första så sa vi inget förs rätt sent, men efter den erfarenheten så ser jag inget positivt i att hålla tyst. Men de är ju för våran del såklart  
 Vi vill att världen ska veta att en bebis är på väg, berätta hur den lille gror därinne, hur man känner, upp och nedgångar, förväntningarna och tjata sönder alla som orkar och inte  orkar lyssna på nedräkningen till ultraljudet  

jag kommer ha samma BM  som jag hade med första, så där blir de nog inget nytt. 
Få se vad hon säger, de kan skilja 3 veckor på datum, men jag har inga problem med att vänta till RUL för att veta mer exakt.  Ska dit på Måndag nu och träffa henne igen, största kruxet blir att lilltjejen ska med och hon hatar allt som har med läkare och vårdtagningar att göra och det visar hon ganska tydligt haha 

låter som UVI faktiskt, speciellt med färgat urin. Så du kan nog vara lugn

vi är rätt förberedda, har ju precis allt kvar sen dottern och till henne var de ju väldigt neutralt. Bortsett från blå vagn då haha men den är fin så sket i det. 
Bor relativt stort men ska flytta till villa i sommar, planerade innan vi ens visste vi var gravida så blir egentligen inga större förändringar. Mer än livet som tvåbarnsförälder och äntligen bli en familj

de med tandköttet har jag gått och bävrat mig för, har väldigt dåliga tänder i övrigt, har alltid haft det sen barn. Och nu när man tog till tandtråden så var de rena syndafloden av blod, använder eltandborste och ska egentligen inte behöva tandtråd sa tandläkaren så särskillt ofta men måste då jag har en glugg fram och täpps den igen blir jag galen  

runt vecka 8 och därefter sa min BM att dom kunde börja träda in

många i en annan tråd som symtomen försvann för runt 7,8,9 så de behöver du knappast oroa dig för.