min mammar en samlare

problemet är att arje gång du är på henne oma tt slänga saker ju mer håller hon i dom för påtryckningarna gör bara att hon blir mer rädd för att bli av med sakerna och dom får ett högre "värde" hon är helt enkelt en person som vill ha kontroll över allt omkring sig det ger henne trygghet.
det kan låta väldigt underligt men jag fick väldigt bra förklarat när jag såg (tror det var dr phil) där var en kvinna som hade mängder med saker, det gick inte att gå i alla rum i huset för hon hade så mycket saker och när psykologen i programmet förklarade varför hon hade som hon hade så var det att det var en form av kontroll.

när du kommer dit och säger att du vill kasta saker så blir din mor rädd för att tappa sin trygghet helt enkelt.
har inte sett programmet samlarna så jag vet inte om dom tar upp psykologin bakom samlandet men jag kan förstå dom som samlar. är själv lite av en samlare och hade mängder med saker när jag flyttade hemifrån vilket i slutändan var tur då min manshus bran nerr ett år före vi träffades så han hade bara lite möbler och lånade hushållssaker när vi flyttade ihop så jag fyllde upp vad han saknade.
Men jag har försökt att använda mig av mitt kontrollbehov och vända det till min fördel. tex så har jag plastlådor som är märkta emd storlekar så när barnen växer ur en storlek så kan vi bara stoppa ner kläderna i en låda och så hämtar vi en låda med nästa storlek. Jag älskar att fotografera och jag sitter och märker fotona i ett program så varje kort ska vara lätt att hitta. men jag måste hela tiden sätta en gräns så det inte går överstyr.

så försök att ta det lugnt med din mor och förstå varför hon samlar och söker sin trygghet för det är inte samlandet som är problemet utan det är ett symptom på ett problem.

Själv så lugnade jag ner mig när jag träffade min gubbe, jag har någon som kompleterar och förstår mig och som jag känner mig trygg med så jag behöver inte skapa mig någon trygghet längre för jag hr den redan =)

känner du att du inte kommer någonstans med din mor och hon vägrar gå till psykolog så sök själv psykolog och ha h*n som hjälp när du pratar emd din mor och få tips och stöd med vad och hur du ska prata med din mor. 

Nu syftade jag inte på att allt skulle slängas.
Men spillolja är skräp en gammal färgburk med torkad färg i är skräp det går med andra ord inte att användas till nått...
Sen finns det saker som jag kan tyckas vara skräp men som är bra att ha saker för en annan, det som ligger under pressening på tomten är säkert med bara sådant som man kan slänga utan att det skulle saknas, gamla trasiga cyklar är skräp om hon nu inte ska renovera dom och cykla på dom vilket jag inte tror att hon gör då hon var gammal och gaggig och orkade väldigt lite...

Sen vem vet vad som finns under dessa presseningar, det kan ju finnas miljögifter av olika slag gamla bilbatterier som börjar läcka mm mm

Konstigt att ingen anmäler det istället till kommunen...

För dig är de sakerna skräp, det innebär inte att det är så för alla.

Var tolkade du att hon var gammal o gaggig?

för henne går det att använda gammal spill olja och färgrester- jag fick inte slänga. det kan låta för oss övriga banalt riktigt skräp som inte kan användas men för henne jättebra att ha. jag förklarede att man inte kan använda gammal motorolja i någon motor då man kan förstöra motorn /skada den då man inte vet vad skit det är i flaskan riktigt samt att den så klart är lastgammal- men ikke sa nikke det gick inte hem. och ja hon e lite gaggig... men miljögifter har hon inte på tomten i alla fall

Erkänner hon ingen problematik med sitt lagrade crap alls?

njae.. i princip inte. har inte hört henne beklaga sig över alla saker.

Fast hon verkar ju skämmas, eftersom hon inte släpper in din karl.
Får någon annan se hur hon har det? Är hon ensam och isolerad p.g.a. skräpsamlingen eller var det så redan "innan"?

jo lite ensam e hon nog , vill inte gärna släppa in nånn, så lite skäms hon väl... vet inte riktigt hur hon tänker...
 

Har ni haft ett riktigt, allvarligt och djupt samtal om det här? Eller nämns det bara i förbifarten och viftas bort, alt. kommer upp när du är i slängartagen på väg till tippen?

att hon inte vill släppa in honom kan ju beo på att ts klagar på sakerna och mamman då är rädd för att ts man ska tycka lika 

Jag läste vad TS skrev, hon skrev visserligen inte gammal och gaggig men att hon börjar bli gammal och orkar väldigt lite...

Min mormor var samlare. Hennes hus var fullt med saker, inte så mycket att det bara var små gångar att gå i som på tv, men ändå väldigt mycket. Hon vägade städa och vägrade sälja huset och flytta till något mindre. Det var jobbigt att se henne bland alla sakerna och det var inte förrän hon gick bort som vi fick chans att slänga, sälja och ge bort.

Du kanske kan prata med din mamma och se om hon kan börja med att plocka ihop några kartonger till välgörenhet? För mig är det viktigt att bra saker inte slängs bort utan att de får chans att leva vidare. Du får inte pressa henne eller slänga bakom hennes rygg (även om du tror att hon inget ser) för när hon kommer på dig kommer hon aldrig att lita på dig igen.  Ta det i din mammas takt. Även om det bara är en påse saker som slängs så är det ett framsteg!

jo det har ju hänt att jag har slängt bakom hennes rygg och som du skriver så litar hon inte på mig.nu..

det är mer frustrerande att bara få slänga en påse, låter hellre bli och får väl ta det när hon inte kan protestera längre typ äldre... för det är inte värt alla negativa känslor som blir.. så jag får kapitulera . låta allt vara...*suck* fastänn man inget hellrer vill än att tok rensa... och jag har kört massor till typ myror na med tycker heller inte att man ska slänga det som är anväbdbart utan skänker gärnna bort lika som att jag gärna köper beg, bra va