min mammar en samlare

hur skulle du tycka om någon kom hem till dig och "röjde" upp saker hos dig som dom tycker är skräp.
Min syster och hennes man gjorde så när jag var tonåring och jag är fortfarande förbannad på dom för det och det är nästan 20 år sedan. Var och en har saker som dom tycker om och var och en har sin egen ordning på sina grejer som dom trivs med och att röja upp hos någon utan dens samtycke är mycket fult att göra, jag tycker tillockmed att det går att rubricera som stöld. 

ts, om du tycker din mor är sjuklig så sätt dig lugnt ner och prata emd henne och fråga om hon vill att du ska följa med henne och söka hjälp. prata i lugn och ro. säger hon nej eller du inte tycker hennes beteende är sjuklig så låt det vara helt enkelt, var och en får ha det som dom vill. Om du inte gillar hur hon har det hos sig så låt bli att åka dit helt enkelt.
acceptera din mor som hon är så mår ni båda bättre. 

problemet är att arje gång du är på henne oma tt slänga saker ju mer håller hon i dom för påtryckningarna gör bara att hon blir mer rädd för att bli av med sakerna och dom får ett högre "värde" hon är helt enkelt en person som vill ha kontroll över allt omkring sig det ger henne trygghet.
det kan låta väldigt underligt men jag fick väldigt bra förklarat när jag såg (tror det var dr phil) där var en kvinna som hade mängder med saker, det gick inte att gå i alla rum i huset för hon hade så mycket saker och när psykologen i programmet förklarade varför hon hade som hon hade så var det att det var en form av kontroll.

när du kommer dit och säger att du vill kasta saker så blir din mor rädd för att tappa sin trygghet helt enkelt.
har inte sett programmet samlarna så jag vet inte om dom tar upp psykologin bakom samlandet men jag kan förstå dom som samlar. är själv lite av en samlare och hade mängder med saker när jag flyttade hemifrån vilket i slutändan var tur då min manshus bran nerr ett år före vi träffades så han hade bara lite möbler och lånade hushållssaker när vi flyttade ihop så jag fyllde upp vad han saknade.
Men jag har försökt att använda mig av mitt kontrollbehov och vända det till min fördel. tex så har jag plastlådor som är märkta emd storlekar så när barnen växer ur en storlek så kan vi bara stoppa ner kläderna i en låda och så hämtar vi en låda med nästa storlek. Jag älskar att fotografera och jag sitter och märker fotona i ett program så varje kort ska vara lätt att hitta. men jag måste hela tiden sätta en gräns så det inte går överstyr.

så försök att ta det lugnt med din mor och förstå varför hon samlar och söker sin trygghet för det är inte samlandet som är problemet utan det är ett symptom på ett problem.

Själv så lugnade jag ner mig när jag träffade min gubbe, jag har någon som kompleterar och förstår mig och som jag känner mig trygg med så jag behöver inte skapa mig någon trygghet längre för jag hr den redan =)

känner du att du inte kommer någonstans med din mor och hon vägrar gå till psykolog så sök själv psykolog och ha h*n som hjälp när du pratar emd din mor och få tips och stöd med vad och hur du ska prata med din mor. 

att hon inte vill släppa in honom kan ju beo på att ts klagar på sakerna och mamman då är rädd för att ts man ska tycka lika