• Svar på tråden Varför psykofarmaka när man är gravid?
  • Här och nu
    Göteborgsmamman75 skrev 2010-07-02 10:22:44 följande:
    Så enbart de som har egen erfarenhet av detta ska få skriva? Enligt vem? Enligt dig? Är det du nu helt plötsligt som blivit TS och som bestämmer här i tråden vem som ska få tycka och skriva.

    Jag skriver vad tusan jag vill och jag får ha vilka åsikter jag vill, ingen ska få säga att jag inte har rätt att uttala mig om vad jag tycker. Så är det. Jag tycker att man ska vara restriktiv med medicinering åt gravida. Punkt.

    Hade Ts velat ha enbart expertbedömningaer hade väl TS skrivit ut detta på ett forum för läkare, men nu har ju TS inte gjort det. FL är ett öppet forum.

    Jag vet inte vad dina sjukdomsproblem är, kanske du behöver mediciner för att överleva, men jag skriver inte om dig, allt kretsar inte kring enskilda individer, utan jags kriver i allmänhet. Visst kan du ha så svåra psykiska problem att medicinering är helt livsnödvändigt, men så är det inte för alla som tar mediciner under graviditeten...
    ÖVERLEVA utan medicin kan jag. Men inte LEVA.
  • Här och nu
    Göteborgsmamman75 skrev 2010-07-02 10:22:44 följande:
    Så enbart de som har egen erfarenhet av detta ska få skriva? Enligt vem? Enligt dig? Är det du nu helt plötsligt som blivit TS och som bestämmer här i tråden vem som ska få tycka och skriva.

    Jag skriver vad tusan jag vill och jag får ha vilka åsikter jag vill, ingen ska få säga att jag inte har rätt att uttala mig om vad jag tycker. Så är det. Jag tycker att man ska vara restriktiv med medicinering åt gravida. Punkt.

    Hade Ts velat ha enbart expertbedömningaer hade väl TS skrivit ut detta på ett forum för läkare, men nu har ju TS inte gjort det. FL är ett öppet forum.

    Jag vet inte vad dina sjukdomsproblem är, kanske du behöver mediciner för att överleva, men jag skriver inte om dig, allt kretsar inte kring enskilda individer, utan jags kriver i allmänhet. Visst kan du ha så svåra psykiska problem att medicinering är helt livsnödvändigt, men så är det inte för alla som tar mediciner under graviditeten...
    Om du själv behövde psykofarmaka; kan du slå vad om att du skulle kunna härda ut? Det är tyvärr bara om man varit där själv som man vet.
  • Här och nu
    Här och nu skrev 2010-07-02 10:44:27 följande:
    Om du själv behövde psykofarmaka; kan du slå vad om att du skulle kunna härda ut? Det är tyvärr bara om man varit där själv som man vet.
    Det är också ett hån mot drabbade att skriva nåt man inte har fakta på.
  • Omorfia
    Göteborgsmamman75 skrev 2010-07-02 09:50:59 följande:
    Jo men stress och ångest hör för många ihop med graviditet, så länge det inte är dödligt så är det ingen fara för barnet med lite ångest eller stress (bara det inte blir alldeles överväldigande). Jag menar när jag slutade röka tex så fick jag en helt otrolig ångest, abstinens, och stressnivån ökade extremt av att sluta med ett missbruk som rökning ändå är. Ändå slutade jag för att jag insåg ju att rökning är farligare för mitt foster än vad min stress är liksom.

    Samma tror jag om medicinering med psykofarmaka. Visst slutar man med detta så får man ångest det är jag ju helt med på, men man bör ju göra en avvägning om det är så att preparatet i sig är farligare eller om ångesten är det?

    Det är extremt vanligt med depressioner och förlossingsångest och nedstämdhet och gud vet allt i samband med graviditet, men jag tycker inte att alla gravida med dessa besvär ska medicineras, utan man får helt enkelt "härda ut" under 9 månader liksom man får härda ut extrem illamående eller foglossning som kan vara mycket smärtsamt det också. Men det handlar ju bara om 9 månader sedan kan man ju göra vad tusan man vill liksom.
    En blivande mammas ångest och nojor över den kommande förlossningen, föräldraskapet och om barnet kommer att bli friskt eller inte är normalt. Tillstånd som diagnosticeras som depression eller ångest är inte normalt.

    Du jämför din tillfälliga ångest efter att ha slutat att röka med kronisk depression som kan leda till att mamman tar livet av sig? Slutar du med antidepressiva läkemedel när du blir gravid så kan det leda till både din och barnets död.

    Den läkare som skriver ut medicinen resonerar tillsammans med patienten om den eventuella risken överväger nyttan med läkemedelt och beslutar sig sedan för att fortsätta skriva ut eller inte. Läkare idag och de flesta mödrar tar inte alls medicinering under graviditet lättvindligt. Man brukar normalt heller inte påbörja en medicinering mot depression och ångest under en graviditet, utan äter man såna läkemedel under graviditeten är anledningen oftast att man redan stått på dem innan man blev gravid.

    Är man psykiskt frisk kan man oftast "härda ut" medan ett försök att härda ut hos någon med ex. depression kan bli ödesdigert. All depression går inte att behandla bort med psykoterapi (även om Gulletrollet anser att så är fallet).
  • Freja87
    Göteborgsmamman75 skrev 2010-07-02 09:50:59 följande:
    Jo men stress och ångest hör för många ihop med graviditet, så länge det inte är dödligt så är det ingen fara för barnet med lite ångest eller stress (bara det inte blir alldeles överväldigande). Jag menar när jag slutade röka tex så fick jag en helt otrolig ångest, abstinens, och stressnivån ökade extremt av att sluta med ett missbruk som rökning ändå är. Ändå slutade jag för att jag insåg ju att rökning är farligare för mitt foster än vad min stress är liksom.

    Samma tror jag om medicinering med psykofarmaka. Visst slutar man med detta så får man ångest det är jag ju helt med på, men man bör ju göra en avvägning om det är så att preparatet i sig är farligare eller om ångesten är det?

    Det är extremt vanligt med depressioner och förlossingsångest och nedstämdhet och gud vet allt i samband med graviditet, men jag tycker inte att alla gravida med dessa besvär ska medicineras, utan man får helt enkelt "härda ut" under 9 månader liksom man får härda ut extrem illamående eller foglossning som kan vara mycket smärtsamt det också. Men det handlar ju bara om 9 månader sedan kan man ju göra vad tusan man vill liksom.
    Självklart menar jag inte "normal" stress och ångest som typ "hur blir det med ekonomin nu då.." eller "Kommer jag verkligen bli en bra mamma?" utan snarare typ "JAGORKARINTEJAGORKARINTESNÄLLALÅTMIGDÖ" - vilket inte är hälsosamt varken för mamman eller barnet. Gravida som blir deprimerade ska få all hjälp de kan få. En depression är en sjukdom som måste behandlas eftersom symtomen kan vara skadliga både fysiskt, psykiskt, socialt och ekonomiskt för hela familjen. Det är ingenting man kan "härda ut" i 9 månader.
  • Här och nu
    Omorfia skrev 2010-07-02 11:18:34 följande:
    En blivande mammas ångest och nojor över den kommande förlossningen, föräldraskapet och om barnet kommer att bli friskt eller inte är normalt. Tillstånd som diagnosticeras som depression eller ångest är inte normalt.

    Du jämför din tillfälliga ångest efter att ha slutat att röka med kronisk depression som kan leda till att mamman tar livet av sig? Slutar du med antidepressiva läkemedel när du blir gravid så kan det leda till både din och barnets död.

    Den läkare som skriver ut medicinen resonerar tillsammans med patienten om den eventuella risken överväger nyttan med läkemedelt och beslutar sig sedan för att fortsätta skriva ut eller inte. Läkare idag och de flesta mödrar tar inte alls medicinering under graviditet lättvindligt. Man brukar normalt heller inte påbörja en medicinering mot depression och ångest under en graviditet, utan äter man såna läkemedel under graviditeten är anledningen oftast att man redan stått på dem innan man blev gravid.

    Är man psykiskt frisk kan man oftast "härda ut" medan ett försök att härda ut hos någon med ex. depression kan bli ödesdigert. All depression går inte att behandla bort med psykoterapi (även om Gulletrollet anser att så är fallet).
    Tack för dina kloka ord! Det är dock inte direkt ovanligt att man påbörjar medicinering som gravid.
  • Mandarina
    Göteborgsmamman75 skrev 2010-07-02 10:22:44 följande:
    Så enbart de som har egen erfarenhet av detta ska få skriva? Enligt vem? Enligt dig? Är det du nu helt plötsligt som blivit TS och som bestämmer här i tråden vem som ska få tycka och skriva.

    Jag skriver vad tusan jag vill och jag får ha vilka åsikter jag vill, ingen ska få säga att jag inte har rätt att uttala mig om vad jag tycker. Så är det. Jag tycker att man ska vara restriktiv med medicinering åt gravida. Punkt.

    Hade Ts velat ha enbart expertbedömningaer hade väl TS skrivit ut detta på ett forum för läkare, men nu har ju TS inte gjort det. FL är ett öppet forum.

    Jag vet inte vad dina sjukdomsproblem är, kanske du behöver mediciner för att överleva, men jag skriver inte om dig, allt kretsar inte kring enskilda individer, utan jags kriver i allmänhet. Visst kan du ha så svåra psykiska problem att medicinering är helt livsnödvändigt, men så är det inte för alla som tar mediciner under graviditeten...
    WORD!

    Nåde dig om du har en annan åsikt än vederbörande.

    Har redan försökt föra en diskussion med personen i fråga .....
  • Mandarina
    Här och nu skrev 2010-07-02 10:45:14 följande:
    Det är också ett hån mot drabbade att skriva nåt man inte har fakta på.
    Ursäkta mig men DU verkar ha stora problem att skilja på fakta och personliga åsikter.
  • Mandarina
    Omorfia skrev 2010-07-02 11:18:34 följande:
    En blivande mammas ångest och nojor över den kommande förlossningen, föräldraskapet och om barnet kommer att bli friskt eller inte är normalt. Tillstånd som diagnosticeras som depression eller ångest är inte normalt.

    Du jämför din tillfälliga ångest efter att ha slutat att röka med kronisk depression som kan leda till att mamman tar livet av sig? Slutar du med antidepressiva läkemedel när du blir gravid så kan det leda till både din och barnets död.

    Den läkare som skriver ut medicinen resonerar tillsammans med patienten om den eventuella risken överväger nyttan med läkemedelt och beslutar sig sedan för att fortsätta skriva ut eller inte. Läkare idag och de flesta mödrar tar inte alls medicinering under graviditet lättvindligt. Man brukar normalt heller inte påbörja en medicinering mot depression och ångest under en graviditet, utan äter man såna läkemedel under graviditeten är anledningen oftast att man redan stått på dem innan man blev gravid.

    Är man psykiskt frisk kan man oftast "härda ut" medan ett försök att härda ut hos någon med ex. depression kan bli ödesdigert. All depression går inte att behandla bort med psykoterapi (även om Gulletrollet anser att så är fallet).
    Så du tycker att en mamma med kronisk deppression och som har suciidtendendser ska få skaffa barn?

    Har man en "kronisk" deppression ( vad det nu är? eftersom hjärnan är formbar hela livet ) så ska man inte ha barn!! Det säger ju sig självt!
  • Mandarina
    Freja87 skrev 2010-07-02 11:24:46 följande:
    Självklart menar jag inte "normal" stress och ångest som typ "hur blir det med ekonomin nu då.." eller "Kommer jag verkligen bli en bra mamma?" utan snarare typ "JAGORKARINTEJAGORKARINTESNÄLLALÅTMIGDÖ" - vilket inte är hälsosamt varken för mamman eller barnet. Gravida som blir deprimerade ska få all hjälp de kan få. En depression är en sjukdom som måste behandlas eftersom symtomen kan vara skadliga både fysiskt, psykiskt, socialt och ekonomiskt för hela familjen. Det är ingenting man kan "härda ut" i 9 månader.
    Har man en deppression då skaffar man inte barn, man får fasiken tänka lite oxå!! Det fattar väl vem som helst - den mamma som lider av psykisk ohälsa kommer ju garanterat barnet oxå få det!! Läs på folk, hört talas om anknytning och sambandet mellan psykisk hälsa???

    Har man en stress som man inte kan hantera utan resulterar i "JAGORKARINTEJAGORKARINTESNÄLLALÅTMIGDÖ"-känslor så tar man tag i det först!! Man tar tag i sitt känsloliv och lär sig hantera det och SEN skaffar man barn!
Svar på tråden Varför psykofarmaka när man är gravid?