Varför psykofarmaka när man är gravid?
För att det är ännu farligare för mamma och foster om hon inte äter, så klart. . . 
Inlägg från: Astarte
|
-
-
Hmm, jag är väl korkad, men den här undersökningen fattar jag inte. Hur visste de att problemen berodde på medicinen, och varför fanns ingen jämförelsegrupp med kvinnor som hade problem, men som inte medicinerade?MickeN1973 skrev 2010-06-27 00:42:43 följande:Läs undersökningen i stället, jag har länkat till den i uppdateringen av trådstarten.
-
Nja, men jag kan ge dig en rad länkar som stödjer den nu på studs, om du vill. . . Dessutom finns lika många ekonoiska intressen bakom terapi-modellen, jag kan skriva en bok om det nu om du vill.Gulletroll skrev 2010-06-27 21:58:34 följande:Återigen, jag markerar för att ni ska fatta!! Just detta som ni påstår, att det skulle vara fel på hjärnan...ursäkta men jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.
"Denna hypotes saknar vetenskapligt stöd och är ett marknadsföringsknep för att människor på ett förenklat sätt ska förstå varför man blir deprimerad. Beakta att detta sägs av en person som arbetade med att få ut fluouxetin (Prozac, Fontex) på marknaden."
Bara en uppriktigt menad fråga:
Jag har två vänner som båda hade problem med depp tidigare. De kunde inte leva normala liv, inte jobba, ingenting. Båda blev hjälpta av medicin och den ena har ätit den i 15 år nu, den andra ännu längre. Båda är helt vanliga idag. De har jobb, barn, familj och allt man ska ha. Skulle man träffa dem idag och inte känna till deras historia skulle man aldrig kunna gissa den.
Nu till det intressanta. Ingen av dem klarar att sluta med medicinen utan att falla som en sten igen. Borde inte de där vägarna i hjärnan som du pratade om ha övats in ordentligt efter 15 år med positiv attityd och livsbejakande? Lever de ett fuskliv där de egentligen inte borde få ha barn? OM de lever i en fuskvärld är de ju i alla fall lyckliga i den, och barnen också. What´s the problem? -
Jo, men för dem kan det ju vara så, även om det har en annan orsak hos någon annan.Gulletroll skrev 2010-06-27 22:15:23 följande:Jo oftast är det många som hävdar det. Många menar på att dom "lider brist på ett ämne i hjärnan" - å de dom talar om då är oftast serotinenet....
det är bara ett förenklat påhitt och PR-trick av läkemedelsbolagen som större delen av befolkningen verkar ha köpt. Skrämmande!! -
Ska du studera vetenskap är det viktigt att du lär dig vad en hypotes är. Allt inom vetenskapen är hypoteser. De kan vara mer eller mindre troliga, men egentligen aldrig sanna. De kan upphöjas till så stark sannolikhet att vi börjar tala om dem som sanna, men egentligen är de inte det. De är och förblir hypoteser. Det går därför aldrig att säga det inte finns vetenskapliga belägg utan bara en hypotes. Vetenskap består av hypoteser och det finns gått om belägg för den om serotonin.Gulletroll skrev 2010-06-27 22:24:54 följande:Men du, nu lyssnar du inte på vad jag säger.
Det finns fortfarande inga vetenskapliga belägg för att en deppression skulle bero på "för lite" av signalsubstansen serotonin.
Det är bara en hypotes.
Och återigen, vi människor är psykologiska, sociala och biologiska varelser - allt detta samspelar med varandra. Att påstå att vi bara skulle vara biologiska varelser visar ju på hur insnöad man ä ri västvärldens sätt att behandla människan.
Menar du att vi inte kan ha olika nivåer, eller hur tänker du? -
Tar den bort dem är väl allt lugnt? Då mår man ju bra, resten av livet. Som många har skrivit finns det lika mycket pengar som stöttar andra sidan, så det blir ett icke-argument.Gulletroll skrev 2010-06-27 22:36:58 följande:Det jag menar är att serotininhypotesen har en massa hål. Och att den "faller"....
SSRI botar aldrig en deppression, bara symtomen. -
Men nu bet du dig själv stenhårt i svansen. Om medicinen fungerar lider man ju inte av psykisk ohälsa längre, och då kan man ju skaffa barn! Plättlätt!Gulletroll skrev 2010-06-27 22:57:07 följande:Ja så kan man ju oxå välja att tolka det om man vill.
Men förstår bara inte hur gör den tolkningen att jag skulle pissa på er med psykisk ohälsa då jag själv varit drabbad av det och vet vad jag talar om.
Synd att jag kämpar ensam med min kunskap. Men återigen så vet jag vad jag talar om och är säker i min sak.
Nu lämnar jag denna diskussionen eftersom jag inte får ut nåt mer av den.
Jo, en sak till - jag står fast vid min åsikt att om man är deprimerad och behöver äta SSRI för att klara livet så bör man inte skaffa barn. Lider man av psykisk ohälsa så tar man tag i det först och sen skaffar barn.
-
Får jag bara fråga? När ni talar om "skattning", menar ni GAF eller de när testerna med frågor av typen "ser du ljust på framtiden?" 1-5 ?