Vi som längtar efter plus efter missfall del 3

Ja, det är liksom en mellanperiod då när man inte riktigt känner sig hemma nånstans. Känns inte helt aktuellt att diskutera förlossning och bajsblöjor med de som gått jättelångt.. Man funderar ju mest på om den kommer överleva eller inte. Det kan dock alltid vara lite skönt att ventilera sin oro och tolka symtom/brist på symtom med de som varit med om det men ändå gått långt och allt gått bra. Hoppa lite mellan trådarna du!

Åh, det där är så olika. Vissa känner jättetydligt och andra inte. Jag höll på att noja ihjäl mig i början för att jag var så symtomfri. Jag är det fortfarande så det är helt enkelt en sån graviditet. Är lite småtjock men annars är jag PRECIS som vanligt. Och när jag plussade hade jag nog mindre symtom än månaden då jag inte var gravid utan bara lite skengravid. Så det är extremt olika från person till person. Du är INTE rökt!

Sugarrush, vad trist med kollegan. Men jag instämmer med Skruttnorpan att det kan vara ganska skönt att nån på jobbet vet så man har lite stöd. Skulle nåt hända kan man enkelt be dem personen "täcka upp" för en. Jag berättade för min närmsta kollega nästan direkt och det var jätteskönt att hon visste.

Jag med, har haft det nästan ända sen ÄL fram tills nu i vecka 21. Tänker knappt på det längre för jag är så van men så är det faktiskt när jag tänker efter.

Lägga gravtestet på nåt roligt ställe där han upptäcker det? Med plastkåpan på då förstås så att han inte behöver ta i kisset :)

Åh, Atti vad ledsen jag blir! Beklagar verkligen! Stackars stackars dig som måste gå igenom detta igen!!! Skönt att läkaren var så himla bra i alla fall, det gör ju faktiskt mycket. Jag hade en oengagerad som typ ryckte på axlarna åt det hela och sa att "det är så himla vanligt" och det gjorde allt ännu jobbigare. Stora kramar till dig! Du verkar verkligen stark!

Helt rätt, satsa på ego-må-bra-saker! Skäm bort dig själv med träning och snygga kläder, frisörbesök och kanske nån massage. Sånt som man inte unnar sig som gravid för att "man ska ändå bli tjock så det är ingen idé". Sen kan man ju passa på att umgås med folk som inte har barn och lever lite mer "partyliv" och gå ut på bio och dricka ett glas vin en vardagkväll så att man får känslan av att "jag passar på och lever livet nu medans jag kan, sen blir det barn och man är låst på ett helt annat sätt". Funkade för mig i alla fall! Håller tummarna för att det tog sig igår :)

Jag har också en sån och har kollat upp det med läkare och det har ingenting med graviditeten att göra och är helt ofarligt. Jag fick den för länge sen när jag fortfarande åt p-piller. Den kan försvinna av sig självt och man kan ta bort den och jag har frågat läkaren om det och han sa att det är bäst att låta den vara kvar så länge man är gravid. Den kanske försvinner av sig självt på förlossningen.

Wooohoo, solklart plus ju MCT!!!! Vad glad jag blir!!!
Förstår att du är tveksam efter alla turer men det kan ju liksom inte betyda nåt annat eller hur? Hoppas du får en läkartid jättesnart så att du kan få proppa i dig en massa grejer den här gången så pyret stannar kvar!

Fantastiskt! Vilken grej! Åh, vad jag hoppas att det går vägen för dig nu! Bra att du har proggisarna nu! Är det allt som behövs enligt läkaren eller är det nåt mer du kan göra?

Åh, jag förstår hur du känner!! Men det kommer gå bra den här gången, så är det bara! Nu har du ju helt annan hjälp än förra gången ju! När får du gå på första VUL?