Vi som längtar efter plus efter missfall del 3

Tror ni att det bästa är att inget ta alls? Det kanske det är... kroppen ska ju kunna fixa att bli gravid utan piller...

ska länger mina apiforce idag!!!

du har helt rätt angående tabletterna!! Ska sluta ta dem! Nu tog jag två st efter denna mens men det borde ju itne vara ngn fara!

Jag har ju väldigt regelbunden mens och äl som det verkar just nu i alla fall.
Men jag är sååå himla rädd att jag inte ska bli gravid igen. Att det bara var en lycka som kom till mig nu och att vi inte kommer få barn

Jodå! Hon kom på bim+3! Inte helt överraskad men blev ledsen såklart! Jag hade ju inga symtom på något annat heller...

Ska köpa lite rosenrot idag och testa det den här månaden! :D

Ja den frågan gäller väl mig också. Hoppas vi oroliga plussatre får vara kvar ett tag till, för jag vågar då inte vara med i någon gravidtråd, förän det är stora chanser att det ska gå bra! Och det lär väl dröja åtskilliga veckor, om det någonsin blir, sas.

Jag är helt dödligt trött, överdriver nog inte om jag säger att jag legat i sängen 16 timmar/dygn sista dagarna. Brukar jag vara så här trött när jag är gravid? Minns inte...

Hur har ni andra gjort föresten, har ni berättat för folk omkring er om era missfall, eller är det en hemlis sas? Här har det blivit så att alla, precis alla, nära som bekanta, vet. Jag tycker det har varit bra faktiskt, för då har folk aldrig behövt fråga varför jag är ledsen, utan kunnat bemöta mig förhållandevis bra på en gång, utan att jag ska behöva dra hela historien varje gång...

Vi FICK se ett litet pickande idag! Fostret var dock lite mindre än väntat, men kan rimligtvis inte vara nämnvärt yngre med tanke på när symtom och plus kom...? Men vad jag förstått så kan det variera lite hur snabbt de växer alldeles i början, och allt såg tydligt exemplariskt ut i övrigt (hon hade ett antal punkter att gå efter som hon gick igenom, form, fostrets stl i jämförelse med säcken osv. allt var mkt fint...)

Fick utskrivet progesteron också (jättebra tyckte jag! Intressant bara att infertilitetskliniken tydligen inte tyckte det behövdes, medan vanliga gyn självmant ville skriva ut, det var alltså ingenting jag bad om?), och så fick vi sexförbud i minst 2 månader ("Ni är ju vuxna människor, så ni kan visa kärlek på annat sätt", sa den tämligen rättframma läkaren. )

Tyvärr får vi vänta 4 veckor tills nästa VUL, för hon hävade att det var slöseri på resurser att göra ett redan om 2 veckor, då kunde de inte se tillräckligt mycket för att det skulle vara värt att göra det. (Jag höll inte med, jag vill ju se att det lever och växer liksom, men jag fick ge mig. 4 veckor it is, om inget tråkigt händer innan dess...)