Waldorf-skola?

Jag vet av erfarenhet att debatten ofta blir hätsk mellan de som har goda erfarenheter av Waldorf och de som har dåliga. Därför rådde jag TS att själv åka och besöka den förskola/skola som var aktuell.

Jag har som sagt en son som gått på två Waldorf-skolor och två kommunala. Det gemensamma upplevelserna för de två kommunala skolorna var att han mådde sämre och sämre och halkade efter i ämne efter ämne utan att få hjälp, stöd eller uppbackning. Skolorna lade mest energi på att skylla ifrån sig (och på honom). På båda Waldorfskolorna har han haft turen att möta engagerade och intresserade lärare som sett honom som person, med svagheter och styrkor och som arbetat med honom där han var.

Där lärarna i de kommunala skolorna mest varit uppgtagna av att tala om för honom vad han inte kan och vad han gör för fel, har hans Waldorf-lärare uppmuntrat och lyft fram hans starka sidor och hittat ingångar till hur han ska kunna utvecklas inom de ämnen han har haft det jobbigt med.

Jag vet att det finns folk som inte trivts med att gå på / att deras barn gått på Waldorf-skolor. En del verkar ha fortsatt fast det inte passat och lägger nu mycket tid och energi på att skriva om sina upplevelser och uttrycka sin vilja att 'krossa Waldorfskolan'. När jag läser vad de skriver låter det helt fruktansvärt och jag kan bara beklaga dem. Deras berättelser stämmer på intet sätt med de upplevelser jag har. Därför sagt att det gott kan vara stor skillnad mellan skolor.

Jag skulle kunna skriva en hel bok om hur illa det varit för mig på min tid och för min son på hans tid i de kommunala skolorna. Jag vet att alla kommunala skolor inte är dåliga. De vi träffat på var det. Jag har gått vidare med mitt liv, men inte klarat av att låta min son fortsätta i skolor som bara krympt och nedvärderat honom.

Båda gånger har jag på försök låtit honom gå 'prov-vecka' på närmaste Waldorf-skola och därefter har han sagt själv att han vill flytta dit, trots långa resor på morgonen och långt avstånd till klasskamraterna.

När jag sett resultatet i ett lyckligare barn, med ett självförtroende som sakta men säkert återhämtar sig, som kommer hem och berättar om allt han lärt sig och upplevt, som inser att det är skillnad på slarvfel och tankefel, som går ut och ser på stjärnorna på natten när de läser om astronomi (nej inte astrologi, missförstånd), som själv ritat alla kartorna i geografin (med penna och kritor) och därför fått en känsla för hur de hänger ihop, som plötsligt tar itu med extauppgifter i sitt hat-ämne för att han fått vinkla det mot egna intressen, med lärare som kommunicerar klart och tydligt, om det svåra och det lätta, med föräldrar och elever, så ser jag att det varit de bästa beslut jag tagit för min sons utveckling och fortsatta liv.

Bara för att jag väljer en waldorfförskola så innebär inte det att jag kommer börja ge mitt barn antroposifisk medicin, slänga ut TVn eller bara gå i egenvävda bomullsklänningar.

Det är snarare så att vår vardag är så fylld av teknik, prestationsfokusering och stadsmiljö att jag ser förskolan som kompensatorisk.

Självklart har jag läst på om Steiner och antroposofin  eftersom jag vill veta var pedagogiken har sin grund. Och självklart är det mycket där som är helt uppåt väggarna galet men det tycker jag till och med många av waldorfpedagogerna! Det första min sons pedagog sa när vi var där på besök var att dom lägger stor vikt vid att vara helt fria från religion och så även den antroposofiska livsfilosofin när det gäller hur barnen påverkas. 

Det som dom verkligen fokuserar är på att skapa tid och rum för barnens lek och uppmuntra deras fantasi. Även om jag själv är långt ifrån "flummig" så tycker jag det är underbart att dom har så få färdiga leksaker utan istället får bygga med sin fantasi! Det är något vi tar bort från våra barn alldeles för tidigt!

Maten på förskolan är lagad på plats, vegetarisk och i princip helt ekologisk. Helt UNDERBART! Alla andra skolor runt om får nämligen sina luncher levererade från centralkök och jag har smakat den maten. Urk!

Men framförallt så fick vi ett helt underbart välkomnande när vi var på studiebesök! Hängivna pedagoger, mysig stämning, glada barn, ombonade lokaler. Till detta så har jag hört enbart bra om denna förskola från bekanta som är helt "normala" men ändå haft sina barn där. Och det är faktiskt det absolut viktigaste!

Jamen dåså!
Sålänge alla är nöjda med sina val är det ju jättebra!

Sen kan jag nog hålla med om att det är skillnad på waldorff beroende på vart det är.
Den som är häromkring är väldigt bokstavstroende och har rätt stark anknytning till antroposofin och dess galenskap.
Min systerdotter gick på waldorffdagis och jag vet att hon var väldigt nöjd. Dock går hon i kommunal skola nu och trivs med det också.

Men bara så ni vet, jag vet några stycken som säger att dom är waldorfflärare, och dom har gått typ en sommarkurs eller en ettårig utbildning... Det är lite skillnad på utbildningarna, och särskilt eftersom det inte går att utbilda sig till waldorfflärare på ett vanligt universitet eller högskola eftersom deras utbildning inte vilar på vetenskaplig grund.

Pastell, fårskinnsfällar och kottar låter ju mysigt vid första anblick.. Men hur ser ni på det faktum att lärarna inte har någon ordentlig utbildning? Särskilt med tanke på att det är dom som ska lära barnen allt då det inte finns läroböcker?

Självklart är det jätteviktigt att barnen tas omhand, att man anpassar utbildningsgraden till deras nivå och att alla barn blir sedda. Jag undrar vad det är för kassa skolor ni gått på egentligen?
Och om skolan nu inte uppfyller kraven, varför inte gå vidare med det då? Pränta ut läroplanen, stryk under bristerna och ge till rektorn?  (det har jag gjort på min dotters dagis och därefter är allt bra!) Tar man bara barnen därifrån varje gång man inte är nöjd finns ju ingen chans för skolan att bli bättre då det inte sätts samma krav på dom.