SD - Främlingsfientlighetens ansikte!

Du har ju så tydligt visat att ilska, förbannelse och förbittring driver dig mer än något annat. Du har ju också  medgivit att du helt enkelt, p.g.a. av detta, drivits till osaklighet och överdrifter i ren frustration och ilska.

Moderaterna är inget parti drivet av ilska och förbittring. Det Moderata parti vi ser idag är nog det mest framgångsrika koncept vi någonsin sett av ett borgerligt alternativ på mycket, mycket länge. De är sylvassa, skärpta och klarsynta. Att de dessutom har Freddan och Borgen som totalt sopar banan framför sig gör ju inte saken sämre. Men de är också tydliga med att ett vi och dom tänk är det inte tal om. Inte heller att vi skall börja införa förbud för än det ena och än det andra. Eller att vi inte skall ha ett multikulturellt samhälle där vi ser varandras och erkänner varandras olikheter. Eller att Islam är det största hotet mot Sverige sedan andra världskriget. Inte heller tänker de isolationistiskt eller exkluderande vad gäller Sverige och dess plats i världen. De har heller mig veterligen inget elittänk vad gäller etnicitet eller att "svensken" skall ha någon slags särställning i Sverige. De är pragmatiker, humanister, liberaler och närvarande här i världen just nu. I verklighetens globaliserade och hårt konkurrensutsatta värld.

Det är bland annat vad moderaterna står för. Ställer du dig bakom detta, Joppis?

Som jag frågade tidigare så är jag nyfiken på varför Moderaternas integration är att föredra framför SDs assimilation, enligt dig?  

Ditt antagande baseras på att det inte finns någon historik att ta ifrån. Att påtståendet är taget ur luften. Eftersom jag talat med individen ifråga och denne själv uppvisat, konkret, det beteende postaren själv tillskriver mig så anser jag att där finns fog för mitt projiceringsantagande. Det är alltså inte gripet ur luften och inte heller utan historiskt tillgänglig substans.

Maxi, den här tråden handlar om TS och det jag lagt fram om främlingsfientlighetens ansikte och SD. Analogin är tänkt att förmedla att SD är just den delen som syns och som är den mest diffrentierade och komplexa delen av främlingsfientligheten. Andra delar, mer ljusskygga eller simpla kan man säkerligen använda andra anatomiska liknelser för. ND är ett exempel som jag skulle placera lite längre ner.

 Jag har redogjort för mitt användade av projicering som begrepp. Postaren som jag använt det på har rätt att besvara detta eller ignorera det. Vad du har med saken att göra har jag dock inte svårt att förstå, då TS och mina redogörelser där är svåra eller omöjliga att bemöta. Då blir det, som jag påpekade i mitt tidigare inägg, lättare att övergå från sak till person. Mitt eget agerande blir då en lämplig distraktion från det centrala och svåra.

"Å andra sidan är väl inte detta en plats för privata konversationer. "

På den här punkten så håller jag med dig till 100%.

Det övriga känns som material för en ny tråd och hör inte hemma i den här tråden om SD, främlingsfientlighetens ansikte.

Nog problematiseras det allt, men det är nog enbart inlägget ovan som står för detta. Min TS tycker jag är klar och tydlig med defintion och samhörigheten mellan SD och definitionen. Främlingsfientligheten står klart och tydligt. Nationalismen är en exklusiv och inte inklusiv ideologi och är tänkt att skapa skiljelinjer baserade på både äkta och fiktiva demarkationslinjer. Många av de fiktiva är enbart upplevda skillnader och inte faktiskta eller mätbara eller tydligt definerbara sådana. I och med det stora elementet fiktiva skillnader i den nationalistiska tanken (särskilt den etnonationalistiska) så uppstår det ett trovärdighetsvakum.

Nationalismen har haft en avgörande roll i nationsstatsbildandet och på så sätt varit viktig. Men dess exklusiva och exkluderande natur passar illa i en globaliserad värld, så som det är idag. Det betyder inte att man inte kan vara nationalist utan att vara främlingsfientlig. Koncepten nation och medborgare i nationen är inte statiska eller huggna i sten, även om de är avgörande för nationalism. Kan man anpassa dessa till att innefatta ett bredare och mer öppet spektra av idéer, koncept och personer så kan nationalismen säkerligen frodas på mer sakliga och äkta grunder och därmed sakta ersätta det fiktiva som skapar trovärdighetsvakumet jag tidigare nämnde.
I Baskien, Pays Basque, så illustreras detta av PNVs framgångar och genomsyrande av delstaterna Navarra (som har sin egen nationalism faktiskt), Alava, Biscaya och Guipuzcoa där tongångarna hos PNV visar på en öppnare och mer inklusiv form av nationalism. Nu har PSOE tagit över (i en mycket tveksam omröstning där över 100 000 röster inte räknades) och detta signalerar ju att folket är än mer öppna för nationsuppdelningens gränser skall utvidgas och bli mer inklusivt. Därmed också en större samhörighetskänsla med övriga Spaniens, längs nationalistiska linjer, uppdelade befolkning. Galicier och Katalaner är också sådana nationsgrupper som har partier där den mer inklusiva och öppnare approachen regerar. Än så länge.

SD, som är främlingsfientligt, är också av sin natur mer exklusivt och exkluderande. Det gäller itne bara invandrare och andra religioner och kulturer utan även deras inställning till internationella samarbeten och EU. Många har gjort stor sak av deras främlingsfientlighet, mig inkluderat, men det är egentligen deras isolationistiska och ekonomiska approach som är det som borde leda till att de får kritiska ögon på sig. Men det kommer. Jag lovar. Jag tycker att när man gör något så ska man göra det ordentligt.

Än en gång håller jag med till 100 %. Naturligtvis skall man ju dock skilja på människors förutsättningar. Vissa är språkbegåvade, andra är det inte. Vissa har baggage och annat som står i vägen eller livssituationer som gör att de inte kan fokusera på språkstudier. Men språket är A och O. Där är jag stenhård och har som sagt i tidigare inlägg förordat något som liknar Nordkoreanska läger för indoktrinering, fast vi lär ut Svenska istället.

Detta inlägg visar prov på bristande empati och inlevelseförmåga i vad det innebär att lämna sitt land för att börja om på nytt. Att det exempel som framhävs, de gamla invandrade gubbarna på biblioteket, skulle vara det bäst lämpade för poängen kan man nog ifrågasätta rätt enkelt. Jag återkopplar till det jag sa tidigare om att man måste ta hänsyn till individuell förmåga. Att vid långt framskriden ålder och kommande från ett lingvistiskt område som är väsenskiljt från vårt Nordiska försöka lära sig Svenska är inte bara svårt utan kan mycket väl vara omöjligt för de allra flesta. Men den yngre generationen skall absolut inte ägna sig åt det den äldre gör i det isolerande som beskrivs i inlägget. Men det är en dans där bägge parter måste bidra med öppenhet. SDs steg är för mer slutenhet och mer exklusivitet parat med att lämpa över så gott som allt ansvar på de enskilda invandrarna. Inlägget ovan sympatiserar med denna tanke och jag ser inte den som produktiv eller konstruktiv. Syftet, att integrera invandrarna i det Svenska samhället, uppnås inte enligt mig via den vägen. Genom att bredda och blir mer inklusiv i sin nationalistiska approach så kan man istället ta ett par steg närmare varandra.

Farhågorna från etnonationalistiskt håll är att man urvattnat nationsbegreppet och framförallt dess koppling till den etnonnationalistiska identiteten som är grundbulten. För min del är det en återvändsgränd att tänka så och ett kvitto på att alla inte hängt i världsamfundets utveckling. Vi skall naturligtvis vara förstående mot dessa som reagerar med en många gånger irrationellt baserat rädsla och försöka närma oss dem med öppenhet och transparens. Där har faktiskt SD en poäng i att man från det politiska etablissemangets håll svävat på målet och brustit i transparans. Detta har fött misstänksamhet och skapat förutsättningar för missnöjespartier med främlingsfientliga åsikter som SD att få stöd.