Förlossningssamtal imorgon inför förlossning pga tidigare våldtäkt. Hjälp och råd.....

Blev också våldtagen. Fick svåra inre skador och svårt att bli gravid (har det visat sig nu de senaste åren)... Nu har vi ändå lyckats bli gravida och det är underbart. Jag vågade heller inte anmäla och idag är det för sent. Det ångrar jag bittert så han inte förtjänat att gå fri!!

Min inställning är att den förbannade töntidioten som gjorde mig så illa inte ska få förstöra detta vackra mirakel! Ge honom inte den rätten att ta din trygga förlossning ifrån dig! Skriv i ditt förlossningsbrev och förklara, för personalen på de flesta BB är jätteduktiga på att hantera alla situationer...

Jag har även gått till en gynekolog/psykolog (kvinnokliniken) som har hjälpt mig att bli bekväm i hela sjukhussituationen... Det har nog hjälpt mig otroligt mycket även om jag fortfarande får panik ibland.

Vänd ditt hat och din ångest till styrka och mod istället! Du är där, du lever... Du är starkare än många! Jag tror du klarar en förlossning superbra!

Dom kommer INTE att tvinga dig att föda vaginalt efter dina upplevelser!Jag snittades planerat av enklare skäl och det var ingen som ifrågasatte mitt beslut. INGEN läkare kan tvinga dig till ngt du inte vill vilket folk brukar hävda att läkare kan. De kan försöka övertala dig men inte tvinga dig. Det fick jag bekräftat när jag var på samtal hos chefsöverläkaren på sjukhuset inför mitt snitt.

Stå på dig och berätta precis det du skrivit här så kommer INGEN att neka dig ett snitt!

Mitt snitt är det bästa jag gjort då jag fick en underbar son av det hela sen får folk tycka vad de vill. Min kropp=mitt val.

Jag hann som tur var inte bli våldtagen men nära på, jag har genomgått 2 vaginala förlossningar och det tack vara bra respons av en aurora bm.
jag trodde att jag hade lyckats förtränga det hela som hade hänt (13 år tidigare) men under ett aurora samtal så förstod bm att något måste ha hänt.
när jag väl hade berättat så kunde hon förstå varför jag hade sån panik över att ha män delaktiga i min förlossning, därför skrevs det tydligt i min journal att inga män fick visstas på mitt rum/sal om det inte gällde barnets liv och det då inte skulle finnas någon kvinna till hands.
sen frågade hon om jag vill att hon skulle ordna någon jag kunde få prata med angånde det som hände just för att det inte skulle dyka upp fler panik attaker i framtiden.

mitt tips till dig är att så fort som möjligt prata med någon på förlossningen och där efter besluta vad du vill göra, men som andra har skrivit så kan ingen tvinga dig till något du inte vill.

Jag har själv sluppit sådana händelser men jag måste bara säga att tårarna rinner nerför kinderna när jag läser om era upplevelser! Kan inte riktigt förstå hur det känns men jag kan def säga att jag är imponerad över att ni har tagit er vidare och inte grävt ner er i en sån hemsk situation.

Jag hoppas verkligen att du får det stöd du behöver för att kunna ta ett beslut som är rätt för dig. DU är värd allt gott och jag hoppas att du snart har din lill* älskling i famnen!

Jag blev utsatt för sexuella övergrepp under flera års tid när jag var liten. När jag försökte få dottern fick jag missfall konstant och fick genomgå gynundersökningar skrapning osv någon som blev extra traumatiskt pga min upplevelser som liten. Gick in i en depression och var apatisk i två dygn efter första missfallet.
Trots allt detta så nekade läkaren mig att få ett snitt. Jag var i vecka 34 när jag hade samtalet. Jag sa att jag kommer få panik och är rädd för hur jag kommer agera då (slogs med läkarna ett par gånger vid missfallen) och sa att jag var livrädd och äcklad och trodde att jag skulle balla ur och få panik. Hennes kommentar till det var "men om du får panik då, so what? ungen måste ju ut"
Jag fick inget snitt och hade sån fruktansvärd ångest efteråt. Pratade med barnmorskan veckan efter som skulle ringa till läkaren. Läkaaren hade gått på semester och jag hann inte få tid att träffa någon annan heller.
Vedckorna fram till förlossningen vart en dimma, jag minns knappt nåt av dem.. När värkarna satte igång och jag åkte in till förlossningen bad jag om hjälp upprepade gå¨nger, trots det lät dem det ta 66 timmar varpå jag endast öppnade mig 5cm innan jag fick mitt snitt!