En riktig skitolycka, bokstavligt talat

Min kompis Monica och hennes man var ute på en provtur med sin nya fina husbil. Monica, som har något fel (laktos lr något) är konstant dålig i magen. Hon blev bajsnödig men ville inte använda husbilens toa så de stannade så hon kunde springa upp i skogen och skita.
Hon tar stöd mot ett träd bajsar och det riktigt sprutar ur röven. Guva skönt, bajs, prutt, bajs prutt bajs...
sedan tar hon fram toapappret och torkar sig i baken. Då hör hon ett ljud..hon tittar bakåt och ser då två tonårsgrabbar som står helt stumma med var sitt fiskespö i handen och bara glor, några meter därifrån.
Monica får till ett litet 'hejhej'..sedan börjar hon gå mot husbilen. Hon tittar bakåt en gång och ser då killarna ligga dubbelvikta av skratt där på skogsstigen.   

Det roliga är att när familjen sitter och berättar bajshistorier för varandra flera år senare så berättar Monicas svärson samma story - fast ur ett annat perspektiv. Han var en av de där grabbarna som skulle iväg och fiska.   

Jag kan ju dra en av alla mina bajsberättelser. Detta hände på alla hjärtans dag för ett par år sedan. Jag jobbar som sjuksköterska på ett sjukhus och hade en äldre patient med totalt stopp i magen. Patienten ringer på klockan och jag går in. Han vill upp på toa och det snabbt. Har ännu inte påbörjat ngn åtgärd för att lösa stoppet utan patienten är fastande med dropp. Denna patient går med rollator. Han reser på sig och jag skyndar fram med rollatorn och försöker få rätt på droppställningen. Halvvägs till toan som är bredvid sängen drar patienten ner byxorna jag säger "snart framme, bara två steg till". Står i detta läge bakom patienten. Byxorna drar han ner, och som en sprinkler forsar det lös avföring. Stoppet släppte spontant! Nerbajsad försöker jag hjälpa patienten att vända runt, och det sprutar på väggarna och golvet, naturligtvis kommer droppslangen i vägen och vi får ta ett varv till. Äntligen sitter den stackars patienten på toan. Patienten ber om ursäkt, stackarn. Säger att detta är inget att be om ursäkt för, vi får vara glada att stoppet löste sig. Börjar göra rent och då ringer patientens telefon, han undrar om jag kan svara då han väntar besök från anhöriga. Tvättar och spritar händerna fort som attan och svarar. Då säger hans fruga att de är uppe på avdelningen om en kvart.

Situationen löste sig och vi fick i ordning allt och kunde vädra ut innan de anhöriga kom in till en mycket lättad och nöjd patient.

Jag var svettig och anfådd, nedstänkt av bajs, men ändå vid gott mod. Nu var det ju dags att åka hem och fira alla hjärtans dag med min älskling. När jag kommer hem möts jag av en tallrik fylld med chokladbollar på köksbordet dagen i ära.

Sparar!

Hahahaahaaaaa!!!! Va roliga historier!!!
Jag har en liten historia.

Jag dejtade en kille för ca 8 år seb och vi hemma hos honom och kollade film. Jag blev skiiitnödig och va tvungen att gå. Toaletten låg precis vägg i vägg med soffan så jag visste att han skulle höra allt pruttande så jag bestämbar mig för att sätta mig i badkaret på huk och skita.
Tut att de va korvar så jag kunde plocka upp dem med pappret och sen spola ner det :))

Lägger till denna

Har skrattat gott åt denna tråd i månader nu och för några dagar sedan var jag med om en sak som kanske passar här. Skäms rätt så skapligt över hela händelsen så jag är anonym med passande nick :)

Iaf utspelar sig allt på mitt jobb. En vanlig morgon stämplade jag in för att ha telefontiden som vanligt mha min bärbara telefon. I de flesta fall sitter jag vid datorn för att kunna serva de som ringer snabbast. Till saken hör att jag hade varit lite hård i magen senaste dagarna och inte tömt systemet ordentligt. Kände rätt omgående efter att min telefontid startat att fasen, jag kommer INTE att kunna hålla mig telefontiden ut. Inom några minuter var det så illa att jag trots telefontiden smet in på toaletten med bärbara telefonen med mig. Städerskan i korridoren gjorde stora veckostädet och näst i tur stod toaletten och jag vågade inte vänta och riskera en olycka.
Väl på toa släpper allt och en jättelik bajskorv blir resultatet. Skönt, bara att spola då... eller?
Till min fasa upptäckte jag att spolfunktionen inte alls fungerar som den ska och det lilla vatten som rörde sig i systemet inte på långa vägar fick iväg min monsterkorv utan den syntes med all önskvärd tydlighet i botten på toalettstolen. Inte en chans att jag kunde smita ut heller, för städerskan såg mig gå in och nu mest troligt väntade på att få göra toalettstädningen. Panik! Det hela slutade med att jag virade in handen i lager av papper innan jag körde ner handen i toaletten och föste iväg korven medan jag förtvivlat tryckte på spolknappen. När jag drog upp handen insåg jag att pappret inte hållit utan jag haft handen i direktkontakt med bajset. Just som jag som bäst lätt äcklad försökte tvätta handen ringde såklart telefonen för jag hade ju telefontiden en stund till...

En jag känner stannade en hel buss mitt på motorvägen för att han var såå skitnödig. Chaffören sa att vi kan ju inte stanna nu men min kompis sa att stannar du inte NU kommer jag skita på mig och det blir INTE kul för alla passagerare.

Bussen stannade min kompis sprang ut på åkern utanför och satte sig. Bara huvudet stack upp. Och på vägen stod bussen och väntade och ALLA i bussen stod tryckta mot fönsterrna för att kolla på när min kompis sket på åkern.

När han kom tillbaka in i bussen hade han tyvärr en sträng med skit på armen som han inte sett. Jag höll på att skämmas ihjäl. Men det var ju synd om honom=( 

Jag har en till, återigen en sjukhushistoria... 
Jag blev inlagd igen för några veckor sedan och fick höga doser antibiotika intravenöst och som ni vet så kan man bli lite dålig i magen av penicillin. 
Dag 3 på sjukhuset vaknar jag av en otrolig magknip och fattar inte riktigt vad som händer. Hör att det är en sköterska på ingång, hon står i luftslussen, och jag känner att nu måste jag verkligen ta mig till toaletten. Yrvaken som jag är så sätter jag mig upp och känner hur det bara kommer! Jag kniper allt vad jag är värd och försöker baxa mig ur sängen, reser mig upp och sköterskan kommer in. Ser då att jag lyckats skita i sängen, hade tack och lov "inkontinens" skydd i sängen och fick inget på kläderna. Stapplar till toaletten och gör det jag ska, hör hur sköterskan byter sängkläder och när jag är färdig tvättar jag av mig så gott jag kan och går och lägger mig igen. Sköterskan kommer tillbaka för att ta blodtryck osv och jag skäms som en hund! Hon säger att det inte gör nått men jag skäms i alla fall...
Kan tillägga att jag hade skitsvårt att komma i och ur sängen och hade svårt att gå så att jag inte bajsade ner hela sängen är ett mirakel!