• Anonym (TS)

    En riktig skitolycka, bokstavligt talat

    Ja herregud idag hände det som bara inte fick hända. Jag tar det från början.

    Jag tröck i mig nästan en hel grillad kyckling med lite sallad till middag och packade in ungarna i vagnen för att bege mig till en lekpark 3km härifrån direkt efteråt.

    När jag kommit en bit på vägen kände jag hur det riktigt bubblade till i magen, men tänkte att det är nog ingen fara så jag fortsätter gå.
    Helt plötsligt så small det riktigt till och jag kände att nu är det panik, snart skiter jag på mig.
    Lite längre fram står det några stora granar på en liten äng bredvid gångvägen och bostadsområdet som låg bredvid.
    Så jag skyndar mig in med vagnen mellan granarna och drar ner byxorna och sätter mig ner.
    3åringen frågar vad jag ska göra och jag svarar att jag ska bara kissar lite, till hennes stora förtjusning.

    Sen lättar jag på trycker, och det riktigt sprutar ut. Det både låter och luktar. Jag kikar bort mot husen och gångvägen så att ingen ska se mig.
    Det var med bultande hjärta jag satt där!
    Sen tar jag servetterna ur skötväskan (tack och lov hade jag med mig den)
    och torkar mig.
    Någonting jag inte räknat med var att mitt arsle var mycket närmare marken än vad jag trodde, så när jag har torkat klart och ska ta bort handen råkar jag doppa hela handen i härligheten.

    Jag trodde seriöst att jag skulle dö. Hela handen var täckt av en gul/brun sörja.
    Så jag börjar torka av det värsta med servetterna och sköljde av lite med varmvatten som jag hade i termosen (tack och lov äter bebisen ersättning)

    Men jag var fortfarande helt gulfärgad om handen och det luktade apa.
    Svär över mig själv och min motvilja mot våtservetter.
    Precis då ser jag hur det kommer folk gående mot mig på andra sidan ängen.

    Och där står jag. Fullt med små bruna servetter omkring mig, en stor bajshög och en hand full med skit.

    Så jag tar vagnen och skyndar mig därifrån. Panik hade jag eftersom jag var långt hemifrån. Vad fan gör jag nu?!

    Så får jag syn på ett äldre par som står och lassar in utemöbler så jag skyndar dit och säger
    "Jag har världens konstigaste fråga, jag har bytt blöja på bebisen och råkade få lite bajs på handen. Jag är långt hemifrån, skulle jag kanske få låna eran toalett och tvätta händerna?
    De får jag så jag skyndar tacksamt in och tvättar händerna riktigt ordentligt.

    Skyndar sen ut igen eftersom barnen är kvar ute i vagnen med mannen som bor i huset.

    När jag kommer fram så säger jag glatt till 3åringen "sådär nu är mamma fin om händerna igen"

    Då kläcker ungen ut sig "mm mamma bajsade i skogen"

    jag trodde jag skulle dö!! Jag blir helt eldröd i ansiktet och säger lite fint "nämen mamma bytte ju blöja på bebisen"
    Samtidigt som jag tackar för lånet, tar vagnen och skyndar mig därifrån.

    GAH vilken jäkla dag jag har haft!
    Nått är säkert iallafall och det är att jag ska inhandla våtservetter!

    Är det någon mer som har nån skitolycka att dela med sig av?

  • Svar på tråden En riktig skitolycka, bokstavligt talat
  • Anonym
    Mysgosmys skrev 2010-10-20 22:10:00 följande:
    Ok... jag kan dela med mig av en som jag aldrig trodde att jag skulle berätta!

    Jag var hemma hos min nya pojkväns föräldrar, och behövde verkligen gå på toa! Jag var där för andra gången och kände alltså inte dem alls, och jag hade ju som de flesta spelat "fin flicka som inte bajsar", även inför min kille.

    Men jag smög in på toan iallafall, och började trycka. Och trycka. Och trycka. Och HERREGUD vad jag var hård i magen! Jag kände att jag fick lov att skynda mig, så jag tog i allt vad jag kunde, kände hur det sprängde i huvudet och så blev allting svart.

    Utanför hörde svärfar en duns inifrån toaletten och undrade vad det var, så han knackade på dörren och frågade om allt var ok. När han inte fick nåt svar så blev han orolig, gick till min pojkvän och svärmor och berättade om sin oro. De bestämde sig då för att bryta upp dörren, och vad fick de se? Jo, där låg jag på golvet med arslet i vädret, en korv halvägs ute och en toalettrulle hårt tryckt i handen. Då hade jag svimmat för att jag glömt andas medan jag tryckte!!!

    Sååå fruktansvärt pinsamt! Hahaha, gud vad de retas om det än idag! Men det hela slutade ju bra ändå, jag är numera gift med denna pojkvän.... ;) 
    De andra har jag småskrattat åt, men ditt inlägg var bäst! Har skrattat helt hysteriskt 5 min i sträck nu, kan inte få bort den uppmålade bilden från min hjärna!
  • Glitter2

    Tack snälla för alla skratt!
    Mannen sa precis till mig att gå ut ur sovrummet om jag måste skratta så högt

  • LHUF

    Gud så hysteriskt rolig tråd. Men förstår era upplevelser, jag har också rätt orolig mage så vet hur det kan kännas när man är panik nödig.

  • Anonym

    hej lellebror! hahahaha, läste din o allas historier och jag garvar så jag får magkramp! själv hade jag vart på krogen o druckit cider, blev sjukt dålig och spruta ner hela toan, nån skulle naturligtvis in efter mej och säger, girl, du har verkligen kass mage! jag =knallröd! jo lellebror, vilket år är du född? jag fyller oxå 10januari och jag e född 72!

  • Mamma till T

    Delar med mig av en också!

    Detta hände i början av min graviditet, var väl i v 13-14. Hemligt på jobbet.

    Jobbade som massör ute på ett företag, var inhyrd där en gg i veckan. Ganska ny på företaget.

    Kände att magen höll på att överge mig, riktigt mullrade och brände. Svårt att dölja under en tyst massage liksom.

    Nåväl, 15min rast. Tänkte att jag hinner nog. Gick iväg till toaletterna, fanns tre bredvid varandra bara 5 meter från mitt rum.

    Hade senaste dagarna varit ganska hård i magen och ytterst lite bajs hade jag fått ur mig.

    Efter några minuters sittande känner jag hur denna korv inte var en vanlig. Inte av denna värld!

    Stor och hård, ont som satan. Svettades och tappade luften flera gånger.
    Den tog tid på sig (hela tiden satt jag med mobilen och kollade tiden, ville ju inte bli sen!)

    Tillslut släppte den!

    Sen väntade en till, lika hård och stor.

    Vid det här laget var jag både svettig, illröd i ansiktet, anfådd och stressad! Började få PANIK!

    När det var dags att spola, efter en meter toapapper ser jag hur vattnet bara stiger!

    PANIIIIIIIK på hög nivå!

    Hur i helvete löser jag detta?!

    I med toaborsten, försöker mosa dessa tennisbollsstora, runda klumparna.

    Som ni förstår blev borsten fylld av bajs och blött papper.

    Ingenting händer. Vattnet sjunker inte undan.

    Ser ingen annan utväg än att gräva upp allt, stoppa i papperskorgen och försöka tvätta rent borsten någorlunda.

    Tog mig en minut med tvål och vatten till att tvätta min äckliga hand.

    Hann tillbaka precis i tid!

    På väg hem passerar jag toaletten och ser en stor lapp på dörren:

    BAJSKAOS!
    (vem är så äcklig?)

    Kan tillägga att jag ej kom tillbaka efter denna dag, dock pga sjukskrivning

  • matilda77

    Allstå jag kan inte läsa denna tråd! Jag kan inte andas av skratt! Seriöst! Fick nån konstig skratt kramp och lite panik, bara läst ts, första samt sista sidan, men ikväll med en skål popcorn blir det hela tråden, servetter att torka tårarna med behövs nog!

  • Studentpappa

    Den här tråden har ändrat min syn på det kvinnliga släktet totalt :D
    Nästa gång jag ser en granne springandes i konstig stil efter gatan så har hon kanske skitit på sig när hon hämtade tidningen! 

    Svårt att välja ut en vinnarstory men att ligga avsvimmad med en stor korv utstickandes ur röven och bli hittad i det tillståndet av sin svärfamilj måste ju vara priceless! 

  • Anonym (jag också)
    Anonym (Ångest!) skrev 2011-09-17 13:07:36 följande:
    Jag kan dela med mig av när jag var på Järvzoo för något år sen. Jag hade (och har fortfarande) stora besvär med ångest över att inte hinna till toaletten och när jag får ångest så sätter den sig i magen och då får jag ännu mer ångest... ja, en ond cirkel med andra ord...

    Jag och min sambo var i alla fall på Järvzoo, väldigt trevligt och rofyllt att gå runt där. För er som inte varit där så följer man en träramp runt i skogen i drygt 3 km. Det finns lite rastplatser med dass på några enstaka ställen. Vi hade precis ätit matsäck vid en rastplats och jag hade tänkt att passa på att gå på dass där men det föll aldrig in att jag blev nödig så vi fortsatte vandringen. När vi hade kommit en bra bit därifrån så känner jag att jag nog skulle behöva gå på toa, fick lite ångestkänsla men försökte lugna mig då det skulle bli matning av vargarna precis och det ville jag se. Tillslut fick jag iaf ge upp och sa till sambon i lite panik att jag var tvungen att gå tillbaka till dasset. Han stannade kvar.... jag gick, och gick, och gick... det var tydligen längre till det där dasset än jag hade räknat med! Kände hur paniken började komma och jag gick så fort jag kunde... Började springa lite men kände att det blev värre då. Skogen hade jag ju bredvid mig men det var så gles skog så jag kunde inte sätta mig där heller. Tillslut känner jag bara att det är kört! Kände mig så förnedrad när jag mötte några människor och kände vad som hade hänt.... Kom fram till dasset och satt där ett bra tag innan jag fick ordning på allt. Som tur var hade det inte kommit så mycket.

    Jag gick tillbaka till min sambo som tyckte jag hade varit borta länge.... jag valde att inte berätta nåt för jag skämdes så hemskt. Hade sån ångest och kände att jag var tvungen att gå igen. Den gången valde jag att gå in i skogen på ett passande ställe. Jag hade jättesvårt att göra det i skogen då jag inte gjort det sen jag var liten och inte ens kommer ihåg det.
    Efteråt var jag så ångestfylld och grinade om vartannat. Sambo kunde inte förstå hur jag kunde tycka det var så jobbigt. Inget fel med att göra det i skogen liksom!

    Det tog en vecka innan jag vågade berätta för honom och då bara skrattade han och tyckte jag var fånig som inte berättade på en gång.

    Efter det har jag i alla fall lärt mig att sätta mig ner i skogen och göra nr 2, har fått gjort det flera gånger.

    Tyvärr har det hänt en till skitolycka ungefär ett halvår senare. Då var jag inte långt hemifrån och kände att jag var tvungen att gå hem. Jag var ungefär 100 m hemifrån när det verkligen inte gick att hålla sig längre! Den gången var värre än första gången. Usch va äckligt och förnedrande det var!

    Efter den sista gången har jag inte återhämtat mig än... har mer ångest än innan för att inte hinna till toaletten! Jag menar, har det hänt två gånger på ett år så kan det ju mycket väl hända igen!

    Men det är väldigt skönt att läsa här att det är fler som blivit drabbade av denna förnedring
    Jag trodde verkligen jag var ensam om att ha megaångest för att inte hinna till toaletten!! Jag har tackat nej till en massa roligheter bara för att jag inte vet var det finns toaletter... blivit sen till första dagen på nya jobbet bara för att jag blivit så nervös över att få diarré att jag fått diarré och suttit fast på toan hemma innan jag kunnat köra iväg till jobbet! Det är väldigt besvärligt att ha det här problemet, eftersom man ju får ont i magen och blir skitnödig så fort man tänker på att man inte vill bli det...

    Jag vet var alla toaletter finns på stan, vet var det finns lämpliga skogsdungar och rastplatser längs vägarna till och från jobbet, har verkligen koll på vart jag kan smita ifall magen vill explodera igen. Men okända situationer är jobbiga som fan, vill inte resa, gå på möten, kalas, promenader, åka bil med andra osv.

    Ett jobbigt minne var när jag var i tonåren och sov över hos en ny pojkvän. På morgonen sög jag av honom och svalde ner satsen... tydligen reagerade min mage kraftigt på sperman (på tom mage) så jag fick spendera hela förmiddagen på toa. Till saken hör att han ju bodde hemma hos sina föräldrar och de hade bara en toa, ingen annan kunde ju göra sina behov eller duscha eftersom jag fick rusa in dit hela tiden. Kunde ju inte heller förklara orsaken till den akuta diarrén åt hans föräldrar, utan skyllde på dålig mat dagen innan... ville inget hellre än att åka hem, men vågade inte gå utanför dörren av rädsla för att skita ner mig (20min promenad)! Stanken var nästan värst, jag tyckte det luktade skit i hela huset...
  • Anonym (jag också)

    Det är bara att gratulera de som i tråden skrivit att de alltid kan hålla sig även om de är lösa i magen... alla har det inte så bra ställt. Själv kan jag hålla mig max tio minuter (oavsett lös eller fast konsistens), så har det alltid varit, ända sedan jag var barn. Att resa och sporta är därför uteslutet. På gymmet vågar jag gå eftersom jag vet att där finns toaletter, men promenader, cykling, simning, bergsklättring, vandring, ridning, forget it!

Svar på tråden En riktig skitolycka, bokstavligt talat