En riktig skitolycka, bokstavligt talat

Jag kan ju dra en av alla mina bajsberättelser. Detta hände på alla hjärtans dag för ett par år sedan. Jag jobbar som sjuksköterska på ett sjukhus och hade en äldre patient med totalt stopp i magen. Patienten ringer på klockan och jag går in. Han vill upp på toa och det snabbt. Har ännu inte påbörjat ngn åtgärd för att lösa stoppet utan patienten är fastande med dropp. Denna patient går med rollator. Han reser på sig och jag skyndar fram med rollatorn och försöker få rätt på droppställningen. Halvvägs till toan som är bredvid sängen drar patienten ner byxorna jag säger "snart framme, bara två steg till". Står i detta läge bakom patienten. Byxorna drar han ner, och som en sprinkler forsar det lös avföring. Stoppet släppte spontant! Nerbajsad försöker jag hjälpa patienten att vända runt, och det sprutar på väggarna och golvet, naturligtvis kommer droppslangen i vägen och vi får ta ett varv till. Äntligen sitter den stackars patienten på toan. Patienten ber om ursäkt, stackarn. Säger att detta är inget att be om ursäkt för, vi får vara glada att stoppet löste sig. Börjar göra rent och då ringer patientens telefon, han undrar om jag kan svara då han väntar besök från anhöriga. Tvättar och spritar händerna fort som attan och svarar. Då säger hans fruga att de är uppe på avdelningen om en kvart.

Situationen löste sig och vi fick i ordning allt och kunde vädra ut innan de anhöriga kom in till en mycket lättad och nöjd patient.

Jag var svettig och anfådd, nedstänkt av bajs, men ändå vid gott mod. Nu var det ju dags att åka hem och fira alla hjärtans dag med min älskling. När jag kommer hem möts jag av en tallrik fylld med chokladbollar på köksbordet dagen i ära.