Allergitråden

Det som är problemet att vi nu pratar om släkt som är nära. Farmor, farfar, farbröder, mormor. Dessa är de vi träffar oftast och som står oss närmast. Vi träffar inte vänner över mat så ofta, har hänt två gånger sedan vi fått allergierna, ena gången tog vi med oss och den andra familjen har koll då de haft delvis samma allergier. Så med vänner har jag en annan förståelse om de inte kan eller vill kunna. Men släktingar som våra egna föräldrar? Nä, tycker detta är svårt idag.

Tack alla för att ni delar med er.

Jag har försökt att intala mig själv att det är inte så mycket som dottern och jag inte tål (jämför lite med många av er andra här som har det jobbigare än oss, med fler allergier och sädesslage som vi ju tål). Kanske mest för att orka själv i vår vardag? Men det är nog för mycket för andra att hantera. Tror att jag ska försöka med att ta med mat till dottern och mig ett tag framöver. Måste bara komma över denna enorma känsla av besvikelse först, just nu vill jag aldrig igen åka och hälsa på någon. Det som gör det svårast just nu är att jag måste passa på min man och förklara för honom om barnens allergier inför alla dessa ifrågasättande släktingar.

Nej, inte medvetet. Jag är själv med tre barn på heltid under sommaren så har vi sagt att vi absolut inte ska provocera. Ändå har det blivit fel då med två grejer och eftersom det inte varit medvetet så har det dragit ut på tiden innan vi fattat. Nu senast var det pistagenötter. Är för trött för att ens minnas vad det var innan dess.

Det enda som hjälper är att inte vara hemma under dagarna. Folk är impade av det tempo jag håller, men de fattar inte att det är sju resor värre att vara hemma med  dem.

Här har ni en förvirrad människa.....

Hade tfn tid med läkaren idag. Han har haft semester så jag har inte pratat med honom utan med dietist + allergiläkaren som gjorde testet patch(för 2-3 veckor sedan), visade kraftigt posetivt flr vete havre råg soja och mjök men även på cellulosan..

De har sagt att han skall äta UTAN ALLT , men enligt läkaren så är han inte alls är allergisk, och att man inte skall lita på testet eftersom cellulosa provet också visade posetivt.

Så nu skall jag helt plötsligt kunna ge honom vad som helst så länge jag tar ett födoämne i taget..

KÄnenr mig lätt schitzofren, förbannad (på dietisten och allergikonsulenten) och såklart glad över detta, fast helt ärligt just nu käner jag mig bara misstänksam...

Att han visat små reaktioner sedan han började behandlas med nexium sa inte läkaren något om utan viftade bara bort det.

Känner mig bortgjord och hysteriskt hypokondrisk....

Nu skall ja helt enkelt slå bort alla misstankar om ev allergier (vi skulle diock ta mjölkprovokationen sist) allergi misstankar vi haft sedan han var  1 månad gammal.

Förvirrat var förnamnet här..

Kram

Har läst av det hemmagjorda lapptestet nu, prickarna som visade sig tdigare är helt borta och han är kanonfin på ryggen! Blir lite fundersam eftersom vi vet att han reagerar på havre och majs (får ju både magknip och stenhård mage av båda samt utslag av havre). Antar att vi således ska ta hela testet med en nypa salt och fortsätta utesluta livsmedlen han får symptom av... Jag som hoppats på lite klarhet i det hela =/ Jaja, bara att vänta på läkartiden i september och hoppas att allt flyter på tills dess. Har inga planer på att provocera något mer innan dess, stackaren måste få vila sin lilla kropp ett tag nu känner jag. Tack för alla råd och tips, ni är guld värda!

K Kavat och andra.
Lite tråkigt att höra att andra också måste kämpa för att få en hållbar matsituation när man är borta. I min lilla värld i mitt huvud är det så självklart att man försöker anpassa så att alla ska må bra, även om det skulle innebära merjobb. Men uppenbarligen är det inte riktigt så det fungerar för alla andra.
Har pratat med maken, igen. Och han förstår nu i efterhand att det han säger blir fel. Vi fortsätter att diskutera hur vi ska göra i fortsättningen. Vi har inom en rätt så snar framtid flera tillställningar med mat inplanerade, så vi måste snart komma fram till en plan som känns ok.

Jo, det var just det jag tänkte.:D Vet ju att alla numror därikring är en big NO NO.:) Tack för svar!

Skriver om lite råd inför dagisstarten, för oron är lite väl hög (igen). Vi träffade den ena av två kokerskor idag, och även om hon gav ett ganska förtroendeingivande intryck så undrar jag om vad ni säger här. Känns som att man behöver lite mer input än vad ens egen hjärna snurrar till det

Det nya dagiset har tre avdelningar (eller om det var fyra) med ca 50 barn totalt. De "har varit i kontakt med laktosintolleranta och glutenintollerans" innan, men inget som det här. Kokerskan såg helt chockad ut när jag visade listan på vad barnen inte tål!

De berättade att de har börjat med buffé där barnen tar sin tallrik och går och sätter sig vid sitt bord, och efter detta infördes så äter barnen bättre och mer grönsaker så det var ett kanonbra system tyckte alla där. Jag berättade att hemma har vi inget som den mest allergiska inte tål för att undvika misstag, och för att barnen inte ska gå igång med "varför får den och inte jag?" eller "jag vill också ha det" osv. så våra barn är inte vana vid att ta för sig själva och veta vad de inte tål eller tål, och de såg väldigt frågande ut till det (ungefär som att "hur ska DET gå att genomföra?" ). Vi har ju gjort så för att få en positiv inställning till mat och att de ska äta det som serveras.

Troligen börjar inskolningen i slutet på nästa vecka. Hur ska man göra för att det ska bli bra från början? Jag berättade ju om deras reaktioner som de brukar få, men de hade aldrig hört talas om ett barn kunde få andnöd av komjölksprotein  Personalen sa dessutom att de aldrig la sig i maten, utan allt det la de på kökets ansvar. Så det verkade som att de inte brydde sig om kontaminering vid servering/"matning"/efteråt

Utöver det här så undrar jag om hur det är att få en resurs till Timon? Jag vet ju att vissa här inne har det, kanske inte pga maten utan pga annat. Där tror jag att de kommer att behöva det, för han är verkligen inte lätt att ha att göra med. Dels är det hela matsituationen, sen är det hans epilepsi (nu får han ju inte så många anfall, men ändå), sen så har ju vi begärt en utredning för vi misstänker (eller jag vet ) att han har någon diagnos inom autism-spektrat (verkar som asperger, enligt mig). Kan man få en resurs innan utredningen, eller måste utredningen vara klar och diagnos finnas svart på vitt?

Jag satte mig innan idag och försökte skriva ner i bloggen en så komplett lista jag kan kunde komma på just nu med vad det finns för olika ersättningsprodukter för mjölk och andra typer av mejeriprodukter och lite andra småtips som tex vad man kan ha som pålägg när det inte längre funkar med ostmackor. Typ lite "nybörjarguide" till ersättningsprodukter vid mjölkfri matlagning.

Nån/några som har lust att ta en titt och läsa igenom och se om ni kommer på fler saker som ni tycker att jag har missat?
(Är då i första hand inriktat på mjölkfritt, även om jag nämner lite kortfattat emellanåt om vad de innehåller i form av övriga allergener.)

utanallt.blogspot.com/2010/08/istallet-for-mj...