Utredning efter upprepade missfall osv... Del14

Fru S - jättegrattis! Att gifta sig är en verklig egokick! ..... och alldeles alldeles underbart......

BettanB: vad härligt det låter med liten i magen som ger dig så mycket växtvärk! Jättegrattis igen!

Längtan: min andra graviditet såg man faktiskt hjärtat picka på bäbis redan 5+5. Enda anledningen till att jag fick komma in så tidigt är för att vi har en historia av provrörsbefruktningar och graviditeter som blir till MA/missfall och i det här fallet fick jag en blödning som skulle kollas upp. Även denna bäbis blev tyvärr till ett MA men i det här skedet så levde faktiskt liten och allt såg precis ut som det skulle.

Lycka till med ditt VUL!

Jag vill såklart inte skrämma dig. Min läkare trodde inte det skulle synas något alls men det fanns ett litet fladdrande på skärmen trots allt och enda anledningen till att jag fick komma in var som sagt för att jag höll på att bryta ihop av all den stress som jag kände. Det var trots allt magiskt att se trots utfallet och inget jag ångrar såhär i efterhand.

Hade jag varit du hade jag absolut tagit emot alla möjligheter till koll som man kan få men det är bara som jag är. Ska det gå åt pipsvängen gör det ju det oavsett och det VULet som jag fick i 5+5 lugnade mig åtminstone för den stunden.

Jag håller tummarna för att du hittar ett beslut som känns rätt för dig.

Ja, vet du Bettan. Ibland undrade jag varför jag utsatte mig för alla VUL, alla undersökningar och alla tester - ibland kändes det som att jag nästan "plågade" mig fram till svar (som jag ibland nog egentligen inte ville ha)
men jag landade trots allt alltid i att jag hellre ville veta.

Ett besked kan jag åtminstone ta ställning till hur jag ska hantera och agera kring. Ovissheten däremot gör/gjorde mig till ett vrak.

Att våra 3 graviditeter alla blev till missfall/MA borde väl lärt mig under resans gång att ytterligare ett VUL inte skulle spela någon roll för utgången men det var kanske mitt sätt att hantera stressen.

Det var osannolikt att hjärtat skulle ses redan då men det var verkligen ett mirakel att få se det slå.

Bettan: jag också

BettanB; kan bara instämma med övriga!

Längtan; jag kniper allt vad jag kan!

Franka; jättegrattis!

Ego; själva drar vi igång förberedelserna för vår 11e och sista provrörsbefruktning nu. Snälla, håll tummarna för att det ska gå vägen den här gången.

Då bryter vi ihop och kommer igen.... låter kanske ironiskt men jag menar det... det är ju enda sättet att överleva den anspänningen som är...  orkar dock inte vara där i tanken än...

Och när vi gjort det så sätter vi oss på ett flygplan för att adoptera ett litet till underverk, ett syskon till vår son. Om jag fick önska så skulle jag vilja få vänta ett barn med magen men om det inte går så är jag väldigt ödmjuk inför möjligheten att få vänta ytterligare ett barn med hjärtat.

Jo, dom skulle säkert hjälpa oss men där sätter vi själva stopp. Vi har hållt på med behandlingar i 10 års tid och nu räcker det. Jag orkar vare sig fysiskt eller psykiskt och kroppen tar mycket stryk med alla olika hormoner osv som man stoppar i sig i samband med en behandling.

Vår son är från Korea så vi åker gärna dit igen och hämtar ett syskon till honom. Det blir först nästa år OM det blir men samtidigt så känns det fantastiskt att vi har möjligheten att "få" ett syskon till honom. Det är många som av olika skäl inte kan/har råd/fixar att adoptera så jag är jätteglad över det.

Tack.

Skönt att ni också har en plan B även om den ser annorlunda ut än vår.