Angående att bli förälder med 1 och 2.. Med Agnes kändes allt naturligt när hon kom, men desto mer funderingar innan. Amning och allt med mat, blöjor, utveckling har bara flutit på, men hela tiden desto mer funderingar "hur ska det gå när..." innan.
Med Hugo har det också flutit rätt bra, nu vet jag ju hur det "ska" vara. Då har det nog uppstått mer trötthet/frustration när saker inte varit som det "brukar" vara..
Som att Hugo äter desto mer och oftare, det har slitit enormt på mig. Å andra sidan tog det 1 månad innan jag "vågade" gå ut ens med Agnes och med Hugo var jag ute och gick inom en vecka.
Att landa i mammarollen första gången tog nog längre tid än med andra barnet. Å andra sidan tog det nog en månad innan jag landade i tvåbarnsförälderrollen med Hugo, och att det ska kännas naturligt att veta hur jag ska bemöta dem båda/Agnes som storasyster.
Mer sliten med andra barnet, men jag tror det beror på hans konstanta ätande och att jag inte känner att jag får ta hand om mig själv..
Upplevde att den där bebistiden när hon bara låg och sov i min famn var längre och mer avslappnad med Agnes, men det kan ju bero på att de är två olika individer med egna egenskaper, samt att inte tiden att bara kunna njuta av bebis-bebistiden finns på samma sätt med två små i huset. Agnes fyller förvisso 3 nu i Juli, men hon är ju fortfarande liten
Summan av kardemumman är nog att det varit typ lika jobbigt att få andra barnet, men på ett annat sätt