30+ som väntar/har fått syskon, del 8
Ela ska handla med en personal shopper, det kanske vore ngt?
Inlägg från: Gladhannapanna
|
-
-
PW: vi har ju en sådan affär Cilla beskriver där jag bor, har köpt massa fint där! Kom på fika/ lunch och shoppingtur i min metropol!!!
-
Usch vad du råkar ut för jobbiga smärtor och andra symptom!Vi 4 skrev 2013-05-07 08:32:41 följande:Kaz, det låter ju toppen att han gått upp så mycket! Är han mer nöjd nu? Och det låter som en klok inställning!
Uppi, jag känner mig också väldigt andfådd och får hjärtklappning så fort jag reser mig, går upp för en trappa osv, men jag hade bra hb hos bm för 1-2 v sedan (122) så det borde inte vara det för mig. Hon sa att det sällan var lågt så här tidigt utan kunde börja runt v 20 för de flesta, men jag undrar om det ändå kan vara på väg ner och att det är det man känner av.
Jag var hemma och vilade igår och är hemma idag, to och fre. Men jag har sådan sprängande huvudvärk hela tiden så det känns inte så vilsamt även om det förstås är det. Är också väldigt orolig att det inte ska leva därinne, med E hade jag känt tydliga distinkta rörelser redan förra veckan. Nu har jag några gånger känt något som skulle kunna vara rörelser, men det kan lika gärna vara inbillning. Börjar fasa för ul om en vecka och att jag ska få besked att det inte lever. Det är hopplöst att skaka bort känslan fast jag mår illa fortfarande och magen växer. Mår iaf mindre illa på dagarna, vilket är skönt.
Att du inte känner rörelser kan ju handla om hur moderkakan sitter, om den sitter i framvägg känner man senare vilket du säkert redan vet. Jag förstår att du är orolig, men försök att tänka att varje dag är en seger och att riskerna för att något ska vara fel minskar hela tiden!!! -
Vi4: usch så jobbigt du har det! Vad är makens inställning nu, det har ju varit lite skakigt om jag förstått det rätt.
-
Håller tummarna stenhårt idag!!!!
-
Åh vad skönt att båda rul gått bra!!!
-
Vi4: gulle Edvin!!!
-
Vi4: så bra att maken börjar vara mer med på banan för det är nog jobbigt att vara den som "drar" speciellt när man mår så dåligt som du har gjort!!!!
Självklart är det just gåträningen man behöver hjälp med!
-
Vi hade inga smeknamn. Min svåger heter Magnus och svägerskan Eva så ni kan ju gissa vad deras bebis hette i magen?
Själv hette jag "dabben" eftersom min storasyster sa att det nog skulle vara en "dabb" om det var en pojke... -
Spännande Hemulen!hemulen skrev 2013-05-15 13:36:17 följande:GHP, ha, ha. Jag fick tänka till två gånger innan jag kom på det
. Ja, kul med smeknamn på bebisar vi har inget just förutom att M kallar dem för Lovisa och Magnus (hon påstår att jag har en kompis som heter Magnus, men det ärr inget jag själv känner till 
).
Vi4, supergulligt ju att E skulle först och främst bli jätteglad M håller också på med vad bebisarna ska få av hennes saker, men så plötsligt ändrar hon sig och kommer på att hon nog vill ha sina saker och att hon faktiskt också vill vara lite bebis (vi leker det titt som tätt nu), jag tänker att det är bra terapi för henne
Uppi, fyyy vad jobbigt det låter för dig. Pust. Hoppas du (liksom Vi4 gjorde) kan släppa lite krav och "måsten" och försöka sätta dig själv och ditt mående i främsta rummet.
Bedömningen idag gick bra, glatt överraskad blev jag när hon sa att läget var gynnsamt för igångsättning. 1 cm kvar av tappen som var helt mjuk och öppen någon cm. Hon gjorde en hinnsvepning (AJ!) ock så fick vi eftere lite funderande en ny tid på tisdag. Det är ju "bättre" om det kommer igång av sig själv, värkarbetet blir mer effektivt då. På henne lät det inte som att det var aktuellt att gå 40v med tvillingar utan 38 fulla veckor är optimalt. Förmodligen blir det på tisdag om de inte har knökfullt, då får vi vänta någon dag till. Spännande och jag känner mig plötsligt inte redo... Det kommer två, det är nog mest det jag inte är redo för. Plus att vi denna gång har ett barn som tar mycket t id och uppmärksamhet. Ni som har fått syskon redan, känner någon igen sig? Och hur blev det med en till i familjen?
Självklart var det en stor omställning att få ett nytt barn till familjen och än större att få två på en gång.
I vårt fall funkade det ganska bra, A var redan "inskolad" på att pappa tog största ansvaret för henne på nätterna mm så att jag kunde ta bebisen. Ett par månader innan Julia föddes vande vi av Agnes med att sova hos oss, maken gick tillbaka med henne och sov i hennes säng. (hon brukade komma till oss på nätterna)
Jag ammade Julia och det som var jobbigast med det var att så fort hon tagit tag i bröstet, och det gjorde djävulskt ont de första dagarna, klättrade Agnes upp i mitt knä och Julia tappade taget och jag fick börja om...
Har för mig att du är inställd på flaska till bebisarna och då slipper du ju i alla fall den där smärtan, samt att ni kan hjälpas åt med matandet! M kanske till och med kan hjälpa till om hon får hjälp vilket säkert gör henne delaktig!
Ett tips vi körde lite med var att be Agnes om hjälp så att hon kände sig viktig. Typ, kan du ge mig handduken, blöjan, strumpan, snuttefilten etc. Hon fick också i uppgift att sjunga när Julia var ledsen i bilen och Julia blev lugnare varenda gång vilket naturligtvis var bra för Agnes med!