30+ som väntar/har fått syskon, del 8

snuppis: Välkommen hit!
Du blir rena rama ungdomen här i tråden! 

Galia: Det var inte så rackarns många dagar jag gick över BF, men det tillhör inte vanligheterna att man gör det alls med tvillingar... J kom på BF +4, småbröderna tvingades ut med akutsnitt på BF +5.
Förstår att det känns jobbigt att få ta emot läkarens starka övertygelse om att du ska gå med på ett snitt när du så starkt känner för en vaginal förlossning. Hoppas du kan landa i detta nu kommande tiden och känna en tillförsikt om att det kommer bli bra ändå. Skönt att läkaren är i tjänst vid det planerade datumet.
Älta vidare detta så mkt du behöver här i tråden, jag hade haft samma behov om jag vetat i förväg att det skulle sluta med snitt för min del andra graviditeten. Som jag nämnde för några veckor sedan så är mitt snitt en jättepositiv upplevelse - trots att det blev abrupt och helt oförberett för min del.  

Eshack: Effektiv dag, minst sagt.
Jag är motsatsen känner jag, totalt ineffektiv om kvällarna när jag kommer hem. Somnar iaf inte längre kl. 20 när jag nattar barnen så jag har hopp om att snart ha vant mig vid den nya arbetsplatsen.

Kasperina: Åh nej, så himla tråkigt att höra att det kommer blod fortfarande/igen . Tolkar det som ett gott tecken att det är brunt iaf. Håller självklart tummarna för att allt är väl med Melker i magen.

Tipsar alla gravida:
PO.P ska tydligen sluta sälja mammakläder och säljer ut med 50% rabatt. 

Grattis till lillasyster Freya, Glassgrisen!
Hoppas ni har det fint tillsammans nu, även om det tydligen inte blev som du tänkt dig med själv förlossningen.

Galia: Jag tror jag skrev till Älgen inför hennes snitt i Samlingstråden. Minns inte exakt men har för mig att jag framförde att om jag själv i förväg vetat om hur jättefint mitt kejsarsnitt skulle bli, så hade jag sluppig oroa mig och bara kunnat känna förväntan inför att det var dags att få träffa de små den dagen.
Självklart kan du komma på (Aurora)samtal för att prata om ditt kejsarsnitt lika väl som om det varit vaginal förlossning du varit orolig och ledsen för.
Jag var på sådana samtal inför förlossningen med J, då jag varit förlossningsrädd sedan tonåren. Träffade en underbar BM som lyssnade och bemötte mina rädslor sakligt, lät mig sätta ord på det jag var livrädd för och förklara hur de arbetade för att de flesta av dessa inte skulle hända. Var på två sådana, där det andra mest handlade om att se ett förlossningsrum och prata igenom allt som fanns där också. Iofs var vi ngn månad senare på en öppen rundvisning där, men det var inte alls samma sak. I grupp med okända hade jag aldrig vågat ställa många av frågorna.
Jag tänker mig att du på motsvarande sätt kanske kan få veta hur förberedelserna inför snittet sker, var och hur de görs. Och förhoppningsvis även får se en op-sal eller får den beskriven för dig, vilka som kommer vara på plats där och vilka uppgifter de kommer att ha.
För mig hade det kännts tryggt om jag på förhand vetat om att det skulle bli snitt. Nu blev ju allt akut och jag hann inte tänka på det sättet utan kunde bara känna av att stämningen där var trygg. Alla professioner var så himla proffsiga, de visste vad de gjorde och kunde hela tiden förmedla på ett suveränt sätt vad som hände och varför. Min trygghet var sambon, killen som skötte smärtlindringen (var vaken) och som jag tror är anestesisköterska eller läkare, samt den jätteomtänksamma AT- eller STläkaren som hela tiden berättade för mig vad som hände när förlossningsläkaren var koncenterard på snittet/bebisarna. I ärlighetens namn har jag inte koll på alla som var i rummet, eftersom det var tvillingar är det ju dubbelt upp av allt, minst. Särskilt eftersom detta var en allvarlig komplikation och jag minns att det var en hel radda folk där när killarna kom till världen. Trots att de var många kändes allt väldigt lugnt, effektivt och respektfullt. Jag är ju en ganska pryd person som vid förlossningen med J hade som stort hjärnspöke att det skulle trilla in en flock askulterande läkarstuderande....

Ojdå, detta blev långt värre. Sorry! Hoppas det iaf kan ge dig lite lugnande input.
Och självklart menar jag inte att du ska känna att det inte är en förlust att inte få föda vaginalt igen. Jag kunde en tid efteråt känna så ändå. (När det gått ett tag och vi visste att G mådde bra och skulle återhämta sig väl.) Det är en liten sorg för många av oss att inte få föda våra barn vaginalt. Men försök förlika dig med det och fokusera på det som ÄR fördelarna med (planerat)snitt.
Kram på dig! 

Barba: Jag är så ledsen för din/er skull att ni har det så himla dåligt i er relation nu.
Det måste vara en stor besvikelse och sorg att uppleva detta istället för att kunna njuta av graviditeten...
Jag förstår inte heller hur han kan låta bli att svara dig när du pratar med honom.  Är han bara knäpptyst eller vänder dig ryggen när du pratar med honom? Är han extremt långsint? Känner han att du blir omotiverat arg på honom och inte vill förlåta dig för att han känner sig orättvist behandlad? Eller är det så illa att du kör på samma linje och inte heller pratar?  Moment 22 då.
Det funkar ju inte alls att ni ska ha det så här. Men jag har tyvärr inga bra konkreta råd att ge. Mer än att snarast be om samtal hos familjerådgivaren.

Angående din systers närvaro så tycker jag det är en bra idé, OM:
1) Det känns rätt för dig och maken. (Jo faktiskt, för honom också.)
2) Hon främst är där för att ge dig stöd/peppning (whatever du föredrar och behöver) och inte kan räkna med att få uppleva en bra förlossning. Det KAN ju faktiskt råka inträffa ngt som skulle kunna skrämma henne... Men självklart hoppas jag att det inte inträffar utan att du får en fantastisk förlossning där bebisen kommer ut med ett litet "slurp" och du skriker "Aj!" max en gång.

Kasper: Vilka underbara nyheter om Melker!
Ska kika in och titta på nya fotoalbumet strax.

MrsF: jordankare???? Jag får nog ta och googla det...

Selenea: Välkommen in i tråden och grattis till efterlängtat plus!
Roligt att det äntligen kommer ngn som väntar tvillingar här. Har väntat länge på det.... Mina tvillingkillar fyller 3 år i juli.      

Galia: You bet!  

Barba: Hoppas det går jättebra imorgon på besöket. Vore toppen om läkaren är insatt och kan ta sig tiden för att verkligen lyssna och komma med lämpligt förslag på bästa förlossningsalternativet. Lycka till!

Härligt att beslutet nu är fattat Barba.
Nu kan förhoppningsvis maken inta en annan roll i denna förlossningen och kanske känns det bra för er båda. En ny möjlighet, där ingen tidigare förlossning finns med som dålig referens längre.

Själv var jag sängbunden längre efter min vaginala förlossning än kejsarsnittet...  fyra dygn tog det innan jag kom ur sjukhusrocken eller ens orkade gå ett par meter, hämta mat och sitta ute bland de andra i den lilla "matsalen" eller TV-rummet. Efter snittet kunde jag gå utan problem efter 2,5 dag och hde det inte varit för att G letat på Neo så hade jag lätt åkt hem då.
Varför fick du morfinsprutor, Zenobia?Jag fick Diklofenak och Alvedon/Ipren/Panodil (minns inte vilken, men den man skulle kombinera Diklofenak med).
Men jag kan nämna så där i förbigående att OM man märker att den smärtstillande effekten försvinner under den första natten vid 2-3 snåret sisådär, då har jag lärt mig att det är klokt att ringa i klockan och be om mer. Det är inte på ngt sätt bra att ta för givet att man fått den ranson man kan få och vänta till ronden vid 7.30 då man har så ont att man håller på att bli tokig... Då tar det 2-3 timmar innan man är tillbaka i smärtfritt tillstånd igen. Bara ett litet tips, sådär.
Galia: Bli nu inte rädd, du är smartare än jag - och har fått veta detta på förhand.  Börjar det göra lite ont, be om mer tabletter direkt!

IdaVi: Ja, jag röstar också för trötthet i kombination med en av de käcka faaaaaaaaaserna. Hoppas det blir bättre snart! Kan hon få vila lite med en film eller så direkt när hon kommer hem, varva ner lite stillsamt. Eller pyssla? Eller det kanske inte funkar heller, ifall det blir "fel" i pysslandet så kanske det blir lika känslostormande ändå?  

 

Rättelse:
G letade inte efter ngt på Neo, utan det skulle så "legat", eftersom han låg där.
Eller jo, han letade nog efter sin tvillingbror som han inte fick dela säng med förrän efter ngn vecka...   Det var underbart när de fick ligga tillsammans i samma platsbytta och mysa med varandra. 

Sarahkka: Ah! Hade de bara förmått sig att släppa den vagnen sisådär 2 år tidigare så hade jag lätt skaffat en sådan till mina grabbar! Dyr som rackarns men verkar toppen när man har två riktigt små barn.
Förresten, vad har du för knepiga anställningsvillkor när din arbetsgivare resonerar så? För du bor väl och jobbar i Sverige?

Jag håller med Galia om att BF är på 39+6.

Intressant information och frågeställning kring KS, tack Älgen.  Har aldrig tänkt på att de passade på att ta bort så mkt som möjligt som inte behövde vara kvar i livmodern i samband med snittet... Eftervärkarna var GRYMMA efter min första förlossning, efter kejsarsnittet kan de ha varit snarlika men eftersom jag då fick smärtstillande mediciner kände jag inte av det lika mkt.      

Glassgrisen: tongue tie = kort tungband. Hoppas det kan bli bättre grepp och att hon kan "lära om" och få ett större grepp snart. OM du vill prova igen. Har du fått sår? ja, det viktigaste är ju att hon får närhet och mat och det behöver inte alls vara genom amningen. Du vet, det är många ersättningsbebisar här i trådarna.
Förstår så väl att det känns jobbigt känslomässigt men försök känna dig trygg i att du gör det som är bäst för er.

Själv hade mitt första barn jättekort tungband och även om det klipptes efter några dagar så hade hon tyvärr kvar sitt felaktiga, tighta grepp även efteråt. Precis som du beskriver. Hon delammades med stor smärta. Allt blev bara fel och det rann inte till ngn mjölk när det bara gjorde så vansinnigt ont att ens försöka amma. Hela jag spände mig och det var en stor sorg under hela hennes första halvår att jag inte kunde amma. Försök att fokusera på allt det mysiga med lillasyster istället för detta.

Jag misstänker att även G hade för kort tungband men däremot O har varit suveränt duktig på att amma bra med fint grepp. Dessvärre kunde jag aldrig prioritera honom utan det var viktigare att pumpa ur och ge till G som var så svag och liten på Neo. Väldigt kluvet alltsammans...

Barba: Hoppas lillebror har lagom med vatten i poolen och stannar i magen ett tag till.