30+ som väntar/har fått syskon, del 8

Topplista på äckliga saker
-tvål, kan känna den flera meter bort i korridoren på jobbet
-sköljmedel i kläderna
-andedräkter (alla värst är förstås vitlöks eller halsont, kan lätt diagnosticera vem som snart blir sjuk)
-kroppsodörer (otvättat hår och vaxproppar i öronen)
-all hundbajs som tinar upp ute i solen, känner den tom när jag cyklar
Kan komma på många fler men kanske river jag upp någons illamående bara genom att skriva om det. Ber om ursäkt för det!

Älgen, ja fy för att jobba i vården med detta luktsinne och illamående Jag tar gärna namn till kliniken tack!

PW, tack, knarkhund vore ju perfekt nu, eller att kontrollera om mat är ätbar, men jag skulle inte vilja ha jobbet

Asap, nej jag slipper tack och lov att kräkas, kräktes bara lite med A och E med, men minns då att det konstigt nog var lite lättande de gånger jag väl kräktes. Jag får, ursäkta detaljerna, som attacker där det kommer från andra ändan istället. I morgon är det föreläsning men då står man en bit ifrån iaf När jag väntade A minns jag en föreläsning där jag kräktes på rasten och kom tillbaka med skakiga ben. Hoppas jag slipper det imorgon..

Chiquita, just det det var ju det jag skulle köpa med. Jag har plockat bort en del vitaminer för jag mår så illa. Precis, makens ansiktskräm stank i bilen en dag så jag ville dumpa honom efter 3 min körning. Och min mamma som röker var här och jag satt så långt i från henne jag kunde och fick tvätta alla handdukar osv när hon åkt. Plus hela E som luktade av henne.

Pyttis, jag har också extremt bra luktsinne i vanliga fall, så det är nog därför det blir så himla jobbigt nu. Fy för upptagen toa i det läget, tur att du hade en påse

Mosing, åh fy 17, stackars dig lät inget vidare alls. Jag har också varit matgförgiftad på flygplan till Bangkok en gång, men då var jag inte gravid, men det vill jag knappt tänka på.

Hemulen, uack, så vidrigt, stackars dig, strongt att du gick tillbaka,, fast vad ska man göra. Det är ju inte så långt kvar, men känns på något sätt jobbigare och jobbigare ju närmre jag kommer.

Cilla, ja han är ju superrutinerad och var med och uppfann nupp, det har jag koll på. Men jag tänker ändå att det kan vara ovant om man inte gjort det på 2 år...

Kaz, låter jobbigt med förvärkar, men förstås lättare att stå ut om man inte är orolig av dem.

Fredrika, jag vet inte om jag vågar, dels för biverkningar, som jag alltid får av mediciner, men också för att jag ju då inte skulle märka om illamåendet försvann och det var mf på g. Nu kan jag ju inbilla mig att så länge illamåendet är konsant borde hormonerna iaf inte vara på väg ner. Fast det är ju en lite falsk illusion eg. Mest är det biverkningarna jag oroar mig för, men just känslan av att jag då kanske skulle gå runt med falska förhoppningar känns som lite bidragande.

Förlåt att jag hoppar in och spammar så här, jag har ett sådant behov av att prata av mig märker jag. Vi har inte berättat något än, mer än för syrrorna. Och nu när det närmar sig vul bli jag mer och mer nervös, och i dag var det flera timmar som jag bara hade lite svagt molande illamående och jag fick en jätteobehaglig känsla av att allt var kört, fick tom för mig att jag blödde och var superkort mot grannen för jag kände att jag bara måste få gå in och kolla om jag blöder. Men det var inget och nu har illamåendet kommit tillbaka igen. Jag märker att det nu blir svårare att värja sig mot oron, tänk om det inte finns något där på tisdag. Det går ju inte att veta, och just denna ovisshet är så bedrövligt jobbig. Jag har ändå lyckats hålla oron ifrån mig hyfsat bra dessa veckor, kanske för att jag mått så illa att jag knappt kunnat tänka på annat, men nu idag var det som en svart avgrund öppnade sig och oron bara vällde fram. Det är ju verkligen min sista chans, och är det inget nu tror jag inte att jag orkar med fler försök, då kastar jag in handduken. Tur att ag har en föreläsning att förbereda och sitter på jobbet och distraherar mig (som ni märker jobbar jag ju jätteflitigt just nu).

Galia, tack! Nej det är ju inte konstigt med vare sig oron eller att illamåendet är svagare ibland, det vet jag ju eg, men klarar inte att se det riktigt men det är bra att bli påmind om det när jag själv är mitt i det.

Chiqita, det låter konstigt, jag tycker absolut att du ska kolla det direkt så det inte är något neurologiskt. Då tänker jag på att ha olika sensationer i olika kroppsdelar, men jag hoppas det har någon enkel förklaring.

jossanjo, men så jobbigt och så väldigt dåligt bemötande du fick av barnmorskan! Och även när du ringde sedan för att be om stöd, det var ju verkligen inte det du behövde då. Det kan ju vara så att bebisen är lite liten, men hon kan ju också ha mätt fel! Det är ju inte helt lätt att mäta. Jag tycker absolut också att du sa be om nytt ul med annan bm! Det kan ju som du säger också få konsekvenser för kejsarsnittet, så det är ju viktigt att det blir rätt.

Jag har säkert berättat 100 gånger om när vi var på ul v 9 när jag väntade E och den läkaren sa att fostret var för litet på tiden och att det bara var att vänta på mf. Jag och min man var helt under isen, särskilt efter att vi ju hade förlorat vår A innan och hade ett ma v14 i bagaget. Hur som helst så fick vi tid två veckor senare och då berättade hon att hon "direkt när ni gick ut genom dörren kom jag på att jag hade tittat fel i tabellen, det var ju rätt storlek för tiden". Så himla dåligt. Dessutom gjorde hon då nytt ul och sa att nja det ser ut att röra sig för dåligt, så det blir nog mf av det här ändå eller ev ett barn med missbildningar. Senade vi nupp med erfarna bm såg allt bra ut, men det satt liksom som en tagg det där och var svårt att skaka ifrån sig. Hoppas nu att din privaa gyn och du fick ett bra samtal ochatt du mår lite bättre nu!

Mosing, ja Lyckades tjata mig till lite tidigare tid har jag för mig, typ 10 dagar istf 14 dagar.

Chiqita, hur mår du fick du någon tid?

De här dagarna innan vul verkar bli plågsamma, fick för mig att jag blödde idag igen och har inte kunnat släppa det fast jag nu hemma inte ser något alls har kollat massa gånger. Jag tror nu att jag ser ett mönster, det verkar som att illamåendet är lite svagare några timmar på dagen -iaf om jag har något annat att koncentrera mig på iaf. Ska se om jag hittar fler mönster som kan minska oron.

Galia, ja precis vi fick tid till den gyn, överläkare på sjukhuset, för att vi var oroliga efter dels ma v14 och sedan att vi förlorat A. Ändå kunde hon inte fatta hur knäckta vi blev, orkade inte jobba alls efter det. Lite tur var att jag tyckte mig komma ihåg måttet hon sagt och när jag kollade själv på nätet verkade den storleken stämma med veckan, men jag var rätt osäker på om jag mindes rätt så det hjälpte inte riktigt, men gav lite hopp om att något i hennes utsaga kanske inte stämde. Jag ringde för att fråga vilket mått som stod i journalen (när det inte gick att få kontakt m gyn) men hon hade inte skrivit in det så det var bara att vänta...

Milla, tack, det var kliniken som Cilla rekommenderade men som alltså verkar ha slutat med FVP.

Jossan, skönt att nya bm verkar så bra! Håller med Kaz om att ringa och säga att du faktiskt är säker på när bebisen blev till och att det väcker stark oro att den verkar för liten för tiden.

Kaz, kul med ny vagn.

Älgen, tack!

Resande, precis så är det för mig, var så trött efter veckan igår att jag mådde så dåligt att jag fick åka hem efter lunch. Skulle på middag på kvällen som jag inte tyckte jag kunde säga nej till och led mig igenom kvällen. Även i dag har det varit tufft, har tagit Postafen och hoppas få sova och att det blir lite bättre i morgon.

Milla, tack, Det konstiga är att de har tagit bort det ur prislistan. Men jag ska ringa och fråga, det kanske bara fallit bort av någon anledning, eller är någon indivduell prissättning. 

jossanjo, stackare, jag tänker också på medicin mot kväljningarna (uppstötningar?) du kan även använda omeprazol som är lite starkare, men finns även receptfritt. Gaviscon kräks jag upp, så det förstår jag om du inte kan ta. Jag tar postafen på kvällen i bland, då blir jag jättetrött och dåsig, men sover mycket bättre. Tycker inte det hjälper så jättemycket mot illamåendet dock, möjligtvis lite på morgonen.

I lördags mådde jag ännu sämre, men var iväg på en scrapbookingträff tänkte att det var bättre att vara där än hemmao ch tänka på det hela tiden, fast jag var tvungen att ligga i en soffa flera timmar för att sedan kunna sitta med en stund, och igår var jag helt utslagen. Jag kunde inte ens ta mig ur sängen, och i dag mår jag så bedrövligt illa med, det känns som att jag ska behöva kräkas varenda sekund, men jag lyckas hålla tillbaka det. Jag har dock släpat mig till jobbet för att inte sätta en kollega i sjön, måste vara här i morgon med men fattar inte hur det ska gå till. Den största utmaningen kommer nu kl 13-15. Och imorgon är det vul, enda fördelen med illamåendet är att jag inte orkar vara nervös.

Älgen, tack! Jag ska prata med läkaren om sjukskrivning och även medicinering i morgon tänkte jag, om nu allt ser bra ut.