30+ som väntar/har fått syskon, del 8

Ela: Även jag vill understryka att DET GÅR ÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖVER!

Jag tänkte detsamma som Pucha när jag läste, har han ont i magen? Sover han bättre om han sover på mage? Jag VET att man inte ska låta dem göra det enligt all forskning, men jag har haft TRE magsovande barn - efter att ha gett upp de envisa försöken i början om att de ska sova på rygg. När vi låtit dem sova på mage har de sovit gott och kunnat prutta i sömnen och sova vidare/somna om. Kanske kan vara värt ett försök? För jag tänker mig att han ofta sover på mage när han sover på ditt bröst?

Roas han inte av sina systrar om de showar och spexar lite framför honom i babysittern? J var mina pojkars bästa bebisunderhållare från 4-5 månaders ålder. Den som var nästbäst var tvillingbrorsan.

Ela: Ok. Ja, det är ju du som känner E och hans uttryck så jag tror säkert att du kan bedöma hur användbara våra tips och funderingar är.
En annan fundering, eftersom han verkar vilja ha värme och trygghet när han sover. Går han att söva när du ligger bredvid honom i er dubbelsäng? Det går inte att lura honom med en vetevärmare vid sidan om när du smyger iväg? Ev. tillsammans med ihoprullade filtar runt om honom så att det är trångt och mysigt? Brukade fungera på våra små, men det var nog allra mest när de var riktigt nyfödda. Han kanske är för stor för att gå på det? Har för mig att det även finns babysitters/gungor med hjärtljud och/eller vibrationer. Kanske kan det vara ngt som passar herrn?
Och jag förstår precis vad du menar med att det är körigt med små storasyskon tillsammans med en bebis. J var ju som R är nu ung. när pojkarna föddes (22,5 månad) och det där med att vänta fanns ju som sagt inte alls ngn förståelse för hos henne heller. Apropå det så tänkte jag på just detta när jag nattade J ikväll. FÖr nu är O coh G 21,5 månad och jag kände att det nu vore otänkbart för mig att vara höggravid och vänta ett litet syskon - för O och G är ju nästan bebisar fortf. Skillnad på första och sista barnet/barnen. De här två grabbarna kommer väl alltid vara "små".
Jobbar maken heltid? Jag föreslår att han går ner lite i tid snarast så att du inte får så långa dagar själv med alla tre barnen. Det var räddningen i vår familj, visserligen var situationen inte exakt densamma, men hyffsat snarlik. Det ÄR svårt att tillgodose flera små barns enskilda behov utan att slå knut på sig själv. Det blir tyvärr lätt så att man är skarpare i tonen än man egentligen behövde vara i tillsägelserna till storasyskonet, eller att man håller på att få panik någon/några gång/er per dag för att man inte får tänka en tanke klar, eller gå på toa, eller äta en macka osv.

Det går ÖVER. Men i väntan på det så tycker jag ni ska överväga att dela på bördan. Första halvåret med bebis är helt klart överskattat när det gäller dessa praktiska logistikproblem. Därefter blir de små på ngt sätt så mycket lättare att roa. Dessutom brukar de då ha fått förutsägbara rutiner i dygnsrytmen - dock med undantag titt som tätt.

Pysslig: Hoppas också att lilla bebisen växer till sig lite de närmaste dagarna. Men om inte, så är det ju antagligen bättre att h*n får komma ut och växa till sig på Neo. Även om det inte är vad du/ni vill, önskar, drömmer om och föreställer er. Njut du av magen så mkt du kan tills nästa mätning!

Assar: Ojojojoj! Utöver Ela mycket kloka, statistiskt underbyggda inlägg så kan jag bara understryka det där med att så snabba förlossningar vanligtvis är komplikationsfria och således slutar lyckligt men så klart omtumlande.

Lena: Usch så sorgligt det är. Men fint att du fått träffa henne och ge ditt varma stöd.
Precis så var det när vi träffades ett par familjer ur vår föräldragrupp för drygt ett år sedan efter att den ena familjen precis drabbats av en tragedi i samband med att deras lillasyster föddes. Vi kramades mest och grät tillsammans den första stunden. Sedan kunde vi börja prata lite mer och mer för varje gång vi sågs. Nu var det ju inte alls lika gamla, nära vänskap som med din vän.

Boomie: Så LJUVLIG hon är, din lilla fina Greta.
Så skönt att allt fungerar bra med amningen (förstår precis vad du menar med att det är skönt att det fungerar från början, jag önskar att det hade gjort det fullt ut efter andra grav.) också och att ni fick komma hem så pass snabbt. Behöver de följa upp din diabetes nu efteråt också eller är allt frid och fröjd på den fronten iom att graviditeten är slut?

Själv börjar jag märkligt nog kunna känna mer och mer att min längtan efter en (normal, enling-) graviditet till faktiskt inte direkt finns där längre. Men jag inser att det lär komma återfall. Jag får väl passa på att njuta av att vara till freds med tillvaron och att inte känna den där längtan just nu.

Så HÄRLIGT Ela! Skål och grattis för det är verkligen något att fira!
Förstår att du njuter av att kunna läsa godnattsagor för storasyrrorna, vika kläder eller vad tusan som helst.

Jag känner mkt väl igen mig själv i det du beskriver om att inte kunna erkänna hur jobbigt ngt är under tiden man är mitt i det. Jag "erkände" nog inte här i tråden hur kämpigt jag upplevde första halvåret som 3-barnsmamma förrän långt senare. (Dessutom blir man som tvillingförälder lätt satt i försvarsställning för alla former av pådyvlade medlidande kommentarer som kommer oombedda, för folk har tyvärr en tendens att komma med sådana. Men vill liksom försvara sina oskyldiga tvillingälsklingar för det känns som om att medlidande indirekt är en anklagelse mot dem för att de föddes samtidigt. Ologiskt javisst, men känslomässigt uppledes det så.)

Jag ska också säga att jag inte fullt ut riktigt har förmåga att helt förstå hur fjättrad du (och andra) kan känna er med era bebisar. Vilket då kanske är den enda fördelen med att inte kunna helamma. (Känslomässigt har det dock varit VÄLDIGT jobbigt för mig att inte kunna det.) I vår familj har pappan varit lika självklar förstavalsförälder för bebisarna som jag varit. De har fått mat av honom minst en gång nattetid och jag har kunnat röra mig fritt både inom och utanför hemmets väggar ganska direkt. Första gången var det blodförlusten som satte gränserna, andra gången Neo-vistelsen och det faktum att vi hade tre barn små barn att ordna för. Annars hade jag lätt kunnat vara hemifrån ett par timmar varje dag.

Zeeda: Usch vilken pärs för er att E blev så sjuk så liten! Skönt att allt gått bra.
När G fick sin allergichock strax före sin 1-årsdag var de också väldigt snabba på akuten. Receptionisten insåg att jag inte skulle göra ngn triagebedömning utan fixade en sjukvårdsperson inne på akuten som direkt eskorterade oss raka vägen till barnakuten för behandling.

Pysslig: Nej, jag tror inte alls att du behöver be om ursäkt för ngt du skrivit.

Pysslig: Självklart tråkigt och lite oroande att värdena inte är helt ok, men ändå så glad att de har koll på dig/er. Bara att börja knapra på pralinerna nu så du iaf får i dig ngt hekto eller fyra innan det blir syskonfödsel. Ev. i kombination med ngn föda barn-bok/artikel så att du hamnar i bebismood snabbare.

Pysslig: Så bra att värdena är bra/bättre (?) nu. Det vore ännu bättre om läkarna kunde vara mer samstämda i sina omdömen/utlåtanden och tyckanden. Nu håller vi tummarna för fortsatt bra CTG-kurvor och flöden.

Resande skrev 2011-05-06 20:46:06 följande:

Vore toppen att ses, med eller utan kläder tänkte jag säga men det lät ju helt fel!

Assar: Jag känner SÅ väl igen mig, vår gräsmatta och vår trädgård i sin helhet när du beskriver hur ni har det.

Vi köpte huset för 2 år sedan men flyttade inte in förrän i slutet av sommaren -09. Då var tvillingarna nyfödda och J full av energi, medan jag var rätt... slut efter en tung och jobbig sommar på flera sätt. Så vi gjorde inget då, bara flyttade in, njöt av de varma dagarna i augusti och september innan vi gick i vinteride med våra bebispojkar och deras storasyster.

Så första våren/sommaren (-10) steg vi ut i trädgården igen med våra bebisar förvandlade till små pojkar och spanade nyfiket vad för blommor som skulle ploppa upp. Det visade sig inte vara några mängder av fina blommor i de få blomlanden som finns, men däremot gott om samma arter som du beskriver i gräsmattan: maskrosor, stora partier av mossa av olika slag, tusenskönor, tistlar - och jag slänger in lite nässlor också.

Förra sommaren skulle vi göra massor. Men, det blev inte så mkt gjort. Vi hade fullt sjå att hålla alla barnen inne i trädgården. På de delar av gräsmattan där vi ville ha dem, helst under parasollet. Gick bättre i början av sommaren än i slutet då de kröp runt i racerfart. Åt olika håll, så klart - det är själva poängen med att ha en tvilling. Jag hann iaf måla hälften av utemöblerna vi fick ärva, soffan och bordet - när vi behövde fler sittplatser tog vi ut köksstolarna. Men blomfröna låg kvar i sina små papperspåsar när jag hittade dem i oktober. Bebisgungorna blev aldrig upphängda någonstans. Och de hårda plattorna på uteplatsen som skulle ersatts av en trädeck var fortf. ogjort när hösten kom. Det som vi (sambon) ändå gjorde och som radikalt förbättrade trädgården var att slita upp en gigantisk tuija-häck som gräns för uteplatsen, den hade hållt halva trädgården i skugga - och ännu mer mossbeklädd.

Denna sommaren är det då tänkt att vi ska göra massor. (Lär amn sig någonsin?) ) Förra årets uteblivna trädecket på uteplatsen ska kompletteras av sandlåda och så är jag ju igång med att vilja ha den där lekstugan också (har skrivit om det i samlingstråden). Men om det ska vara en lekstuga så måste vi röja undan stora buskar där den ska stå och jag är fortf. lite velig kring kostnaden för en lekstuga då det finns annat att prioritera här i vårt hem, typ renovering av kök och två badrum. Och en långresa (vill nog lämna hemmet lite om några vintrar och visa barnen vida världen). M.m., m.m.
Nej, ärligt talat så har vi nog beslutat att avvakta med trädecket till nästa sommar. Och lekstugan är lite osäker om den blir av. Men sandlådan, den ska vi iaf få upp nu snart. Ska bara köpa materialet först. Blomfrön har jag köpt i år med och de ska jag baske mig sätta ut tillsammans med Julia, vilken dag som helst. Men jag har iaf köpt uteväxter och gjort två fina planteringar i utekrukor, en vid ytterdörren och en på uteplatsen. Och jag har börjat måla vidare på utemöblerna, fåtöljerna är helt klara de måste bara torka ngn vecka. Resten har en strykning kvar.

Så vi försöker lära oss att lägga ambitionerna på en rimlig nivå och glädjas åt det vi faktiskt märktar med att göra. Försöker tänka som idrottsmän och deras mentala träning, glädjs över delmålen och ser det slutgiltiga målet som ett flerårsprojekt.

Och det jag verkligen VILL hinna med, mina rosenbuskar, de lyckas jag hinna med. Dem är jag och klipper på så ofta jag önskar eftersom det är så roligt och avkopplande. Nästan lite meditativt tänker jag mig, som inte är så insatt i meditation.

Avlutningsvis vill jag tipsa om bästa tänkbara småbarnförvaring sommartid (Asssar: tänk sommaren 2012): Studsmattan! Den är helt klart suverän som lekhage!  Där kröp O och G omkring, tyvärr inga jättelånga stunder men ändå. Och J stod nedanför och ville hoppa men medan de väl var glada där inne fick hon vackert vänta.

Och ja. Självklart är det så att mitt låååååååånga inlägg en vanlig måndag beror på VAB, där det sjuka barnet just nu sover middag.

Har nog inte orkat skriva om det innan här, men vi har haft sjuka barn sedan början av förra helgen då G fick feber natten mot Valborg. Vi hann ha barnen på fsk halva torsdagen men de ringde sedan vid lunch och nu har O varit den som varit en bit över 39 grader.

Barba: Här har det varit utslag som kliat på J och O senaste veckorna. Vi misstänker att de blivit bitna av jordloppor, myror eller ngt annat då de suttit och grävt en del i jorden under vår trollhassel - i väntan på att få gräva i en sandlåda....
Och själv fick jag en allergisk reaktion tidigare imorse och fick hoppa in i duschen och byta tröja just pga nässelutslag. Tror att tvättmedlet inte sköljts ut den ordentligt...

juni: Vi har sett de sandlådor du menar, verkar supersmidigt med att locket blir sittbänkar. MEN. Min sambo vill bygga en egen konstruktion för han är helt övertygad om att det är för litet med 120 x 120 cm (eller om det är 150 x 150) för tre barn att få plats att gräva i. Och jag låter honom driva detta projektet som jag märker är ngt han verkligen vill. Men stort tack för tipset!

Ja, nu börjar det bli riktigt drygt med alla dessa VAB-dagar. Med J hade vi 6 VAB-dagar under första terminen (4m5 månad) på fsk. Med O och G hade vi passerat det på mindre än en fjärdedel av tiden...