30+ som väntar/har fått syskon, del 8

Vältajmat till Melodifestivalen!

Jag vill också leka Master Mind!

Jag slänger in:
Melker, Gustav/Gustaf och Sebastian.

Eftervärkar var för jä#&¤"t redan första gången. Jag minns inte att det var värre andra, men de kanske blandades upp med den allmänna kejsarsnittsvärken?

Okej. Då är antingen G rätt eller så har vi prickat in varsitt av de andra förslagen.

Det låter som en oerhört normal reaktion på att ha blivit storebror. J blev också bebis igen, ffa vad gäller potta/blöja. Från att ha varit helt dagtorr i ett par månader vägrade hon att vara utan blöja i drygt ett halvår efteråt. Eller ja, jag minns inte riktigt, Ibland tycker jag det tog ett år att komma tillbaka till där vi var... Och så skulle hon dricka vatten ur nappflaska igen. Och mycket annat som är på samma tema. Helt normalt.

Snittades du denna gången cissi?
Jag minns inte att jag fick eftervärkar denna gången, men jag tänker mig att de fanns där som en del i den stora allmänna kejsarsnittssmärtan. Men eftersom jag fick avsevärt mkt mer smärtstillande efter snittet än jag fick för mina GRYMMA eftervärkar med J så tänker jag mig att jag inte kände av dem.

Fiji: Vidrigt! Fast jag, som aldrig varit gravidillamående, tycker det låter som en hederlig magsjuka. Oavsett; stackars stackars dig!

cissi: Ja, jag tror också Ela och jag prickat in G:et. Inser att jag tänkt fel namn på din A. Så jag ändrar S till Simon och M är antingen kvar på Melker eller så är det en Melvin... Eller ngt helt annat.
Dialektalt problem säger du? Då bör vi väl få veta vilken dialekt det är som ställer till problemet?

Meh! Hallå, jag hade ju skrikande barn här som jag var tvungen att ta hand om! Typiskt...
Grattis Ela!

Missade kommentera detta.
Exakt VAD menar du med att påstå att ngt namn skulle ligga konstigt för i munnen när man är smålänning!?!!?

Gör det!

Beroende på vilken småländska man har så är vissa namn iofs olika lämplliga på personer i ens närhet...

Just ja! Lycklig undrade ju om när vi berättat på våra jobb.
Första gången berättade jag ett par veckor efter att vi berättat för våra föräldrar (som fick veta det på Alla hjärtans dag, då vi var i vecka 13/14), så uppskattningsvis vecka 15, 16. Kunde då inte vänta längre eftersom jag tyckte det syntes väl, samt att jag ffa ville att min chef skulle veta detta inför vårt medarbetarsamtal veckan därpå.

Andra gången berättade jag tidigare än jag eg. hade velat mtp allt som kan hända under en tidig graviditet. Tror jag var i vecka 10 eller 11.
Det var flera faktorer som påverkade att det blev så tidigt. Dels var vi ett jättelitet team som stod varandra nära och jag kände att jag var moraliskt skyldig att berätta för dem att jag inte skulle finnas på plats för att genomföra alla våra planer för 2009. Och dels för att det stod längre ledigheter framför mig och bortsett från att jag var inne och jobbade under vissa av mellandagarna så var jag långledig under andra halvan av december samt hela januari eftersom jul/nyår skulle följas direkt av inskolning och en skidresa, så jag skulle vara borta i ca 1,5 månad. Och det kändes konstigt att komma tillbaka och vara i vecka 17 eller så.
Så därför berättade jag på vårt sista teammöte som var kring Lucia. Chefen hade fått veta det dagen före.

oyra: Skulle ju inlett med ett stort grattis till F på hans 4-årsdag!

Usch så tråkigt att behöva göra honom besviken, i år igen, med att inte få bli firad enligt konstens alla regler på rätta dagen.

Tilda och Puchahontas: jag tror ni missuppfattat lite vad eftervärkar är. Det är alltså inte värkarna som man har för att få ut moderkakan utan eftervärkar kommer timmar/dagar efter förlossningen och är när livmodern ska dra ihop sig igen från sitt uttänjda tillstånd... Det står lite mer om dem här: www.growingpeople.se/templates/Page.aspx&del=2#eftervaerkar

cissi: "Underbart" av maken! Iaf väldigt roligt att läsa om! Mitt i ottan berätta ngt som får A på värsta humöret och sedan inte ta minsta ansvar för det utan bara vända sig om på andra sidan och somna om! Gud vad jag log. Igenkännande... Jag hade nog kunnat göra ngt sådant själv. Överraskar nog ingen här att det är jag som är sjusovaren och den som sover tyngst i vår familj?

Vad olika det är med detta hur man väljer namn.
Jag hade min dotters namn klart för mig sedan jag var 14 år. Min sambo var helt med på namnet så det klubbades i början när vi var nykära och låg vakna och pratade om ALLT nätterna igenom för tiotalet år sedan. Men sen föddes hon och namnet var inte rätt för henne. Även om hon är världens finaste och namnet fortf. är världens finaste. Hennes namn hon har är så klart också jättefint och det passar verkligen henne.
Så för min del skulle jag aldrig kunna bestämma namn innan jag mött bebisen och fått se vad barnet verkar vara för filur och vilja heta s.a.s.