Nej, nej, nej. Det kommer ju inte bli något BB-besök för mig för det går ju liksom inte att ordna. Japp, BF är idag, jag är fortfarande öppen drygt tre, tappen är nu mjuk, framåtriktad och knappt 1,5 cm. Allt är så gynsamt så när det gäller kroppen men allt runt omkring - not so much.
igår kväll fick R feber så hon var hemma från dagis idag (och som alltid med våra barn var hon pigg och glad under dagen men hängig - om än feberfri . nu på kvällen). Syrran är magsjuk IGEN och även hennes mans son så den familjen vill vi som sagt var inte träffa alls. Även om vi har bra kontakt med vår grannfamilj så känner vi dem ju inte jätteväl och det känns ju inte rätt varken att slänga in en sjuk unge i en barnfamilj precis före jul eller att binda upp dem på "jour" hela helgen så nu har vi involverat typ de enda av våra vänner som är barnlösa så att även de står stand-by under helgen. Jag har inte ätit sedan frukost och är helt slut och det känns som att min kropp aldrig kommer att tycka att det är rätt tid att föda barn och den har ju RÄTT. Det kommer aldrig att bli rätt tid men det gäller ju "bara" att landa i det och låta det bli det bästa under rådande omständigheter. Blääää. Igår kväll pratade vi t o m om alternativet att jag åker in själv men det vill vi ju såklart inte. Själva förlossningen känner jag skulle vara ok att vara ensam på men vi vill ju givetvis dela det stora ögonblicket att ta emot vår nya familjemedlem. Det kommer att ordna sig. Jag vet det, men det är svårt att ta in det helt och fullt och jag är rädd för att det gör att min kropp inte vill föda. Det är tur att jag inte är förlossningsrädd eller så för något sådant finns det ju inte alls utrymme för. Det känns som att jag sitter i ett hörn och viftar lite försynt med handen: "Hallå, ursäkta mig så mycket, men jag skulle vilja föda lite barn här en liten stund om det finns något litet litet utrymme till det."
Och om någon av någon anledning skulle undra så är jag alls inte uppgiven, bitter och jävligt trött på att vara höggravid och ha så överjävligt ONT överallt hela tiden. Nej då, inte alls...