Tar livet slut om man skaffar barn tidigt?

Nu ska vi se.

De senaste 1.5 åren har jag varit i Berlin, Köpenhamn, England, Amsterdam och snart Barcelona. Några gånger med barn, några gånger utan. Jag var nyss nere i Malmö en helg barnfri och går ut på krogen då och då. På lördag ska maken på fest, efter påsk som är en stor familjehögtid ska vi nog ha en inflyttnings/födelsedagsfest i vårt nya hus, och nästa sommar ska vi äntligen resa utomlands några veckor hela familjen.

Vi tycker att vi lever ungefär det liv vi vill (lite väl lite resor hela familjen, men en av oss studerar så det är sånt man får ta).

Andra reser ingenting och går inte ut alls och är precis lika glada för det. Det är ju upp till var och en, vissa familjer backpackar i Thailan med sin bebis, andra åker max finlandsfärja. Vissa har stora fester med barn och vuxna, andra nöjer sig med att dricka lite vin på nyår.

Ålder har dock rätt lite med det att göra.

Fast många tycker ju verkligen inte att det är jobbigt med barn. Jag tycker inte att livet förändrades särskilt mycket när vi fick barn, det var först efter att tvåan hade kommit och jag började jobba som jag upplevde första jobbiga perioden.

Många saker som ni beskriver (vara ute i Berlin tills morgonen t.ex.) har jag också gjort, även fast jag fick barn vid 21. Det är lite den inställningen jag vänder mig emot, att det ska vara så antingen eller? Antingen har man en vild period i sitt liv, eller så har man det inte alls. Antingen så reser man, eller så reser man inte alls.

Newsflash, man blir inte livegen för att man har fått barn. Dessutom är det rätt många år som ungdom innan man är runt 20-21, man hinner med en hel del då också, om det nu hade varit så att livets slut kom när barnen tittat ut.

Om jag hade känt som Valin inför mitt föräldraskap så hade jag nog ångrat mina barn oavsett ålder. Jag är dock väldigt glad att jag inte upplever föräldraskapet så och förstår verkligen att man tycker att man ska "leva livet" om man på riktigt upplever att livet tar slut när man får barn.

Usch, jag tycker det verkar jättejobbigt att känna sådär inför sitt föräldraskap?

Men ärligt talat! "Livet börjar först när man får barn"? Vad är det för larv?

Det är ju lika illa att säga så som att säga att livet tar slut när man får barn.

Det är bara du själv som har ansvar för att livet är värt att leva. Om man upplever att livet är värdelöst innan man har barn, eller att livet blir mycket sämre när man får barn, då bör man jobba på det problemet - för barn ska inte bära ansvaret för hur föräldrarna ser på sina liv.