Emetofobernas tråd 5

Tyvärr har ingen av oss ätit potatis alls på flera veckor   Önskar det fanns en sådan förklaring. Jag har varit uppe hela natten och är alldeles färdig nu.. Sambon kommer hem om en halvtimme. Jag längtar. Vill kunna ta en dusch..

Sonen på 5 månader har haft diarré en vecka nu utan förbättring så hopplöst. Storasysters diarré var över på 4 dagar. Ingen av oss vuxna har känt av något och ändå har vi torkat och fixat med båda små.När ska eländet gå över ?

Vi har kommunalt vatten. Bor i lägenhet. Han har vanlig matlust. Ammar nog varannan timme nu när han förlorar så pass mkt vätska. Han kräks ej, har bara diarré. Han är glad. Han ler och skrattar. Att det är något magvirus styrks nog av att storasyster hade det först, dock bara 4 dagar. Skumt bara att jag och pappan klarat oss så pass. Vi har inte känt av minsta oro i magen.

Jag brukar inte oroa mig för det jag har i frysen. Jag har ätit mat som varit infryst säkert ett halvår utan probs Men ris däremot känner jag med oro för. Jag kokar nytt var gång, vågar inte spara och frysa in eller spara i kylen ens en dag. För dig är det säkert ingen fara Zasata. Det krävs nog en del för att bli matförgiftad av ris.

Ja allt som hör samman med magsjuka skrämmer mig. När barnen blir så där trötta och hängiga som de kan bli i bland utan att bli sjuka. När sambon är orkeslös plötsligt en dag.. då triggas allt i gång.

I bland vet jag inte vad som är värst med magsjukan, om det är ångesten och rädslan för att bli smittad.. fobin i sig..som gör att jag inte kan äta eller sova och ha konstant hjärtklappning. Eller om det är att verkligen få magsjuka. När man väl får det antar jag att man är så inne i att överleva..När eländet kommer till vår familj hoppas jag i bland att jag ska få det först, så jag slipper fobiångest i flera dagar. Så jag kan gå vidare i livet ? Är det skumt att tänka så?

När någon hemma blir sjuk brukar det vanligen gå cirka 3 dagar innan nästa smittas. Händer aldrig här att hela familjen smittas. Det har även hänt att det dröjt en vecka tills nästa insjuknat. Men det har nog inte hänt mer än två gånger här.

Jag är den som alltid torkar upp och tar hand om barnen när de blir dåliga. Jag smittas sällan. Medan de som blivit smittade här hemma inte alls varit så nära. Jag undrar om det intehar lite att göra med att vi emetofober har extremt god kunskap om smittvägar.. vi klarar oss längre ?

Jag känner mig rätt lugn inför dagis nu i höst. Fram tills December tycker jag det brukar vara rätt lugnt på dagis när det gäller magsjukor. Har bestämt mig för att slappna av så gott jag kan fram tills dess, om jag kan. Känner mer oro för att min son ska skolas in ett år gammal på dagis i Januari, värsta vks tider..Men jag mår inte bättre av att ta ut det i förskott. Ska försöka ta dagen som den kommer.

Dagis här för de små, de stora går i skola. Någon dagmamma finns inte att tillgå här.   Min dotter börjar sin nya dagistermin på måndag och lilla sonen börjar i Januari 1 år gammal. Inget att välja på Måste ju jobba.

Zasata,

Min dotter brukar få så i bland efter att ha varit förstoppad. Tycker inte det låter som magsjuka det du beskriver.

I dag är en ovanlig dag i mitt liv som emetofob. Mina föräldrar har precis åkt. De har kommit från annan ort långt bort och  hälsat på oss. Vi ses två till tre gånger per år. Uppskattar dem så! När de först kom hit, hade min mamma en proviva i handen och enbart det. Min fobi triggades i gång direkt. " Är du magsjuk ? " frågar jag på en gång. Hon säger nej. Hon säger att hon bara är lös i magen sedan två dagar tillbaka, men att hon mår bra. Inte har ont i magen. De vet om min fobi men tycker inte den är något att hänga upp sig för. Jag blir först så upprörd och fobin triggar i gång allt den brukar. Ångest är bara förnamnet. "Nej, nej, nej " tänker jag och klarar inte av att äta lunch. Sedan funderar jag lite. Om jag hade vetat innan, skulle jag då sagt nej till att de kom och nöjt mig med att inte träffa dem förrän till sommaren. Vi kan ju inte ses oftare än så. Jag kom fram till att det faktiskt var värt det. Sedan försvann min ångest. Min mamma tog hand om barnen och gosade massvis med bebisen. Vi åt godis ur samma skål och åt pizza från samma kartong på kvällen. Vi gick på samma toalett. Jag slappnade av. Nu i dag har de åkt vidare och jag känner ännu ingen ångest. Vi är 6 personer i vår familj och om vi nu blir dåliga tar det lång tid innan alla fått eländet...

Varför är jag ändå så glad ? ( Kan det vara för att mamma inte kräkts i af ? Att symtomen är från tarmkanalen enbart. Fast det brukar ju räcka för att trigga i gång mig totalt. Eller var det för att vi haft magsjuka hemma både i Maj och i Juni... att mardrömmen härdat mig lite lite... )

Fortfarande emetofob rejält, men detta kändes gott iaf!

Jag har varit förälder i 13 år och har nu 4 barn.. Vi har drabbats två ggr på en säsong endast en gång. Inte heller har vi per automatik drabbats var säsong heller. I maj/juni fick vi hem eländet två gånger i år. Innan dess har vi inte haft magsjuka inom våra väggar på 3 år.

Jag slappnar av ganska bra, min ångest brukar komma när det dyker upp magsjukefall bland barnens vänner i skola och dagis. Just nu är det ännu lugnt här. Fram tills dess försöker jag njuta av tillvaron ´.