Emetofobernas tråd 5

Hope,

Jag trodde också säsongen var över. Nu hatar jag Maj månad! Känns så orättvist när vi överlevt hela vintern och mått bra. Hatar alla som sprider denna skiten vidare medvetet. De som t ex går på jobbet direkt de kräkts klart etc.. Ja, jag hade nog hållt barnet hemma ändå trots allt från dagis även om de utsatts. Det kan ju haft tur och inte varit så nära.

Min sambo sover två timmar, går på toa, sover två timmar igen, går på toa etc. Alltid två timmar emellan nu natten igenom. Vad han gör där vet jag ej. Gissar på diarré eftersom jag inget hör. Jag sover inte. Jag sitter uppe med ångest. Detta är min största mardröm.. känns som om jag aldrig mer kommer att få leva vardagsliv..

När det blir morgon ska jag ta med barnen ut och vara ute i timmar!

Han erkände att han är magsjuk, men först i morse. Han kräks inte men har diarré. jag skrev om det i min blogg som terapi och nu hatar han mig för att jag berättat för andra att han är sjuk. Han säger att han aldrig mer vill se mig.

Jag har varit på stan med barnen hela dagen. Ammar sonen nu och ska ut igen sedan. nu till lekplatsen.. måtte den här dagen ta slut snart!

Det är väl pinsamt antar jag

Samnon har börjat äta lite och det går bra. Snart kan vi räkna ned 48 timmar. Helt sanslöst att jag är här IGEN! Hur kan det bara bli så här ? En sjuk, två veckor fritt, en till sjuk, två veckor fritt och en till sjuk ? Så här jävligt har vi aldrig drabbats förr..

Sambon har aldrig kräkts bara haft bakvägen. Det skrämmer mig ändå.. jag kan ju få framvägen av samma virus ?

Som om det inte var nog har mitt ex skickat hit våra söner som jag inte vill ska bli sjuka igen. Detta utan att höra med mig innan. Sanslöst!

Vi har ätit samma saker. Ingen av oss har träffat " folk " heller. Smittan kommer nog från vårt eget hem, från vår dotter som var sjuk för två veckor sedan. Jag som torkat varje liten fläck...Jag kan ta hand om barnen när de är sjuka fast inte utan att få fobikänning. Det fungerar skapligt. Jag står ut... men står inte ut att min sambo blir sjuk. Då blir det för mkt för mig. Då har sista droppen runnit över bägaren. Då gråter jag.

Nicely, Skönt att allt gick bra för er!

Efter middagen till dottern, fick dottern ett hysteriskt utbrott. Hon kom plötsligt på att pappa är sjuk. Mindes hur det var att vara magsjuk nu sist, första magsjukan för vår femåring. Så skräckslagen hon blev för att bli sjuk igen. Hon har gråtit i panik i en timme och fått mig att lova att hon inte ska kräkas. Tungt och ledsamt men jag tror min dotter blivit en emetofob.

Sambon är helt återställd nu. Skönt! Han får dock hålla sig för sig själv 48 timmar nu.

Nicely,

Dottern är vaken ännu. Brukar somna kl 19. Nu är hon så rädd att jag placerat henne i tv rum soffan framför Pettson på dvd för att få henne att tänka på annat. Då och då jämrar hon sig  " Jag vill inte kräkas ". Hon tror hon ska bli sjuk igen nu Ändå har jag försökt dölja min fobi. Hon har märkt ändå förstås.. Mina söner har dock ingen skräck. De tycker det är skönt att vara sjuk och bli ompysslade.

Jag känner angående att ta hand om barnen som sjuka att enbart jag kan detta med hygien så det är bättre jag tar det. Sedan vet jag hur kass sambon är på det området och oroar mig för hur han sköter sig själv..

Längtar tills det blir dag igen..

Någon som har tips på bra filmer ? Måste förströ mig under min ångest med något.

Bra idé ! Man behöver små ljuspunkter!

Fy fasen! Allt för att folk inte kan hålla sig hemma när de är smittsamma känns det som. Skulle det annars vara så mkt som florerar ?

En gång är illa nog...

Nu är det kväll igen. Ännu mer ångest för att bli sjuk under natten. Sambon har nu varit frisk i ett dygn.

Oroar mig för att viruset vårat verkar leva hur länge som helst. Kommer det någonsin lämna vårt hem. Hur mycket ska jag städa nu ? Från golv till tak ? Alla rum överallt.. gno och tvätta allt..sofföverdrag och precis allt.