Grönsiska

Äldre 17 Sep 12:47

3895 svar

Emetofobernas tråd 5

middiz skrev 2010-09-17 08:12:30 följande:

När vi var små hade vi magsjuka minst en gång i månaden...fem syskon, stackars föräldrar!!
Detta slutade dock när vi slutade köpa kött på lokala ica..sen fick det minst fem år mellan gångerna!
Så att jag spytt sällan stämmer inte in på mej.. men visserligen gör jag det inte så ofta längre (peppar, peppar ta i trä

)

Men, hur hanterade de sitt kött där egentligen kan man ju undra...

Grönsiska

Äldre 4 Oct 23:16

#748

zasata: Hur har det gått för dig? Man mår ju sämre också när man jagar upp sig. Hoppas du mår bättre när du läser detta iaf.

Grönsiska

Äldre 15 Oct 23:03

#880

Avelyn skrev 2010-10-15 08:29:11 följande:

Middiz,

Önskar jag kunde känna mig så trygg med min familj och vks. Min familj ( utöver sambo och barn) tycker magsjuka är enkelt och lättsamt. De stannar aldrig hemma 48 timmar efteråt. De kan bjuda hem folk dagen därpå lätt etc. Sist jag hade besök kom min mamma in med en proviva i högsta hugg.. Älskar dem alla massvis, men de har ingen förståelse för min fobi eller för att andra människor ( äldre, sjuka etc etc ) kan bli smittade och att alla inte tycker det är lättsamt. När jag var barn sa de alltid att jag var ensam att ha den fobi jag har.

Åh jösses vad jobbigt! Känner då ingen som tycker det är enkelt och lättsamt (helt ofattbart att det finns de som tycker så), men ingen i min närhet är lika panikslagen som jag så förståelsen är låg. Jobbigt eftersom det skulle vara hundra gånger lättare att hantera situationen om man bara fick lite förståelse åtminstone, särskilt från familjen. Istället himlas det med ögonen och tonfallet blir lite hånande...inte kul.Jag tycker det är jobbigt att ha folk hemma vintertid (speciellt barnfamiljer) ifall de skulle bli sjuka här, lättare att besöka andra istället så kan man ju fly fältet om det skulle behövas

Grönsiska

Äldre 15 Oct 23:22

#882

Frosk skrev 2010-10-15 23:08:38 följande:

Jag tycker det är många som har noll förståelse för fobin. Ofta får man ju höra att "ja, men ingen tycker ju att det är trevligt att kräkas" eller liknande.

Ja, trist...visst det är väl ingen som tycker det är trevligt men tycker ändå att folk borde fatta att det inte är samma sak med en fobi som att bara tycka att det är "normalt otrevligt". Jag "ger igen" genom att vid tillfälle bemöta ev. nojjor från min familj på samma sätt och fråga om de tycker att det känns bra.

MEN min fobi har minskat rejält sedan en närstående har blivit allvarligt sjuk. Det har fått mig att tänka till lite, det finns liksom värre saker. Jag blir naturligtvis lika panikslagen om det är skarpt läge, dvs. när någon är sjuk eller det finns reellt hot om smitta. Men i vardagen så begränsar jag inte mina barn eller mig själv nämnvärt längre vilket känns fantastiskt.

Grönsiska

Äldre 17 Oct 23:29

#906

zasata skrev 2010-10-16 19:38:21 följande:

fast stämmer inte här :(
när min mamma fick canser sa jag "ja tur det inte är magsjuka" :o

Man kan reagara så olika, det är ju dessutom svårt att ta till sig en sådan diagnos fullt ut, det blir ju en chock. Här handlar det också om cancer hos en anhörig på makens sida. Diagnosen är väl rätt ok tror jag, vi vet inte så mycket. Så fort mina tankar börjar skena iväg angående VKS mm tänker jag bara snabbt "det finns värre saker" och stoppar tankarna där, barnen få numera pilla på saker ute, krypa runt på golven i affären om det är det som funkar för att de inte ska illvråla av uttråkning och jag får inte panik om de tar på handtaget på kundvagnen eller kör med ratten i bilvagnen och sen stoppar fingrarna i munnen, jag spritar inte deras händer för jämnan och vi bjuder hem andra barnfamiljer mm. Just nu känns det bättre att lägga fokus på annat än oro. Blir de/vi sjuka så tar jag paniken då, inte i förskott har jag lovat mig själv och hoppas på att in man är förstående och stöttande då i alla fall.

Med risk för dum fråga ifall du berättat om det tidigare, men hur har det gått för din mamma?

Grönsiska

Äldre 17 Oct 23:37

#907

Anonym skrev 2010-10-17 23:28:52 följande:

Tack allihopa. <3
Känner mig verkligen hemsk mamma när jag inte kunde ta hand om mitt eget barn när han blev sjuk. Jag ville bara dö. Sist han blev sjuk så var hans pappa med oss på besök. Så han tog med honom hem och jag sanerade allt, städade hela toaletten med klorin och använde handskar och sen duschar jag och spritar ner händerna och är väldigt noga, jag städar överallt i lägenheten och spritar ner handtaget och så.

Sen kan jag inte heller äta eller sova. Jag räknar timmar och magen börjar bråka eftersom jag inte ätit och sovit dåligt. Så jag tror det är ms.

Det är så jobbigt, jag är så trött på folk som inte förstår. Dom säger; det är inte så farligt att kräkas. Men dom har ju inte fobi för det. Så det är lätt för dom att säga det.

De jag mest är rädd för är att bli sjuk själv och även att i min närhet blir sjuk. Jag är mest rädd att bli smittad alltså.

Hur gör ni på vintrar? Käkar vitpepparkorn? Jag äter de och är supernoga med handhygien när jag varit utanför dörren och innan vi ska laga mat/äta och så. Och har alltid en handsprit i handväskan och använder de flitigt så mina händer är snustorra på vintrar. Och spricker massor. Inte roligt men hellre spruckna händer än ms.....

Tack för ni finns och lyssnar! Känns skönt. :)

Kram på er

Du är ingen dålig mamma. En fobi är en fobi, väldigt svårt att styra över. Om jag uppfattat dig rätt är du lite bättre nu?

Grönsiska

Äldre 18 Oct 22:54

#934

martini bianco skrev 2010-10-18 13:54:49 följande:

Hur vågade ni skaffa barn?

Jag vill så gärna känna mig peppad men ser bara oro och ångest framför mig. Först ska man genomlida en graviditet och sen alla småbarnsåren... Hur kommer man förbi detta och ser det positiva och roliga i att ha barn?
Kan ni inte lista tre saker som är bäst med att ha barn? Hade varit skönt!

Mitt tips är bara att allt det positiva överväger när barnen väl är där. De är ju egna underbara små individer och människor med allt vad det innebär. Innan du har barn går det inte att förstå det band och den kärlek man har till sina barn. Vad gäller graviditeten så för min del var det inte så svårt att härda ut när det väl var ett faktum även om det förstås var jobbigt med illamåendet i början.

Grönsiska

Äldre 18 Oct 23:05

#935

lollisen skrev 2010-10-18 21:40:42 följande:

Bläääää.....

Nu känner jag faktiskt ångest över att jag stannade kvar på jobbet!

Men å andra sidan... Vad hade jag för val? Kunde ju inte direkt bara gå därifrån heller...

Damn it!!

Tänk om.... Denna frågan.... "tänk om".... Fan!

Hur ska jag kunna lugna ner mig i detta...? Tänk om jag är smittad...? ? ?

*Suck*

Förstår dig verkligen, men som personlig assistent kan man ju inte bara gå hur som helst. Tror du har goda chanser att klara dig från att bli smittad. Det verkar ju ha städats och sanerats bra sedan det hände. Jag har både använt och städat toaletter där någon varit magsjuk utan att bli smittad (oron var stor förstås, precis som för dig nu). Det mesta verkar handla om god handhygien i sådana här fall då risken för droppsmitta verkar minimal.
Har inget annat råd än att försök härda ut och distrahera dig själv från att tänka på eländet även om jag vet hur svårt det är. Sömn ska också vara bra för immunförsvaret förresten, sä försök sova ordentligt. Har du svårt att koppla av är ett tips att lyssna på musik i mp3 tills du somnar. Fokusera verkligen hårt på texten och melodin så inga andra tankar får plats.

Grönsiska

Äldre 30 Oct 23:56

#1012

Martini hoppas du känner dig bättre snart.

Grönsiska

Äldre 6 Nov 01:01

#1080

Idag har jag undvikit en situation med 100% risk för magsjukesmitta dels av egoistiska skäl, men också pga att vi ska träffa en släkting med nedsatt imunförsvar imorgon. Vill ju inte medvetet dra dit smitta av något slag överhuvud taget.

Emetofobernas tråd 5

INNEHÅLL