Emetofobernas tråd 5

Jag har bara läst ungefär halva tråden och blir väldigt förvånad. På vilket sätt känner ni som skriver i tråden att ni får stöd?

Av alla inlägg jag läst finns det bara EN som faktiskt försökt ge PEPPING istället för att diskutera säkerhet och risker.. henne var det inte många som gav "plats" åt i tråden.

Fobier handlar ju om orealistiska reaktioner på jobbiga saker och med era sätt att "peppa" varandra kommer det aldrig bli bättre. Jag förstår att det är skitjobbigt och jätteångestfyllt, jag har själv kräkfobi av ganska allvarligt slag. Jag har svårt att åka kommunalt och vara bland folk osv..  MEN jag bilr inte friskare av att försöka bli av med det obehagliga, jag kan INTE ha kontroll över det. Visst försöker jag på precis samma sätt som ni, men skulle jag ha människor omkring mig som "hjälpte" mig genom att göra riskanalyser skulle jag nog bli rätt besviken faktiskt. Det är inte att hjälpa!

Det enda sättet att må bättre i sin fobi är att acceptera känslan av obehag och dit är det lång väg. Men ni som eldar på ångesten i den här tråden är alla på väg åt helt fel håll.. tyvärr! 

Ja det är hemskt svårt.. och jag har efter en lång tids sjukskrivning ( pga av andra saker) blivit värre i min fobi så jag vet. MEN  vi måste försöka stanna upp når vi går igång på högvarv och gör allt för att få bort den där jobbiga känslan, paniken och oron för eventuella kräkningar hos andra eller sig själv. Det är steg ETT, att vid varje tillfälle märka att man "går igång".

Så alla här inne.. ska vi göra en liten förändring. Från och med NU gör vi en ny grej. Istället för att direkt på impuls att skydda sig istället känner efter lite extra hur den där obehagliga känslan verkligen känns.. vi försöker rikta ALL fokus till att känna hur och var den hemska känslan sitter i kroppen. Vi försöker "känna på den " lite mer på ett fysiskt plan.. OK?  Helst skall detta göras vid varje tillfälle det känns jobbigt. Sen berättar vi här  hur det var, hur det gick och vad som var svårt osv..

Ett tips! Det kommer vara JÄTTESVÅRT att rikta fokusen på det här utan att tänka på massa annat.. så är det för alla. Fortsätt ändå försöka och kommer det tankar.. försök bara att rikta fokusen dit den ska, till att känna på känslan. Om och om igen kommer ni behöva göra detta. Övning ger färdighet.. =o)  

Är ni med? 

Ja, en förståelse är skön att få av de som verkligen förstår och här i tråden är vi ju alla väldigt förstående =o)

Så då kan vi vara trygga med att de som befinner sig i tråden har en övergripande genuin förståelse och gå vidare lite.

Som jag sa tidigare:

När det blir obehagligt vill man ju bli av med det som är obehagligt och gör allt för att slippa få det obehagligt. I och med det gör man ju själv sig en otjänst. Inte ens när det INTE är obehagligt kan man få slappna av "i fall att" man kommer bli sjuk, eller någon i ens närhet. Så steg ett är att känna när paniken kommer och liksom vara närvarande i känslan. Inte försöka bi av med den, utan att vara kvar i den. Känna efter hur den verkligen känns och var i kroppen den känns. Om hjärtat slår fortare eller om det gör ont någonstans osv..

Om man oftare och oftare kan vara medvetet närvarande när de obehagliga känslorna sköljer över en  kan man med tiden välja hur man vill reagera och hantera situationen och på så sätt bli mer fri från den sjukliga intensiteten i viljan att bli av med det obehagliga.

Vi måste alltså (på sikt) lära oss acceptera dessa obehagliga känslor som uppkommer i samband med kräkningar och oro omkring det för att vi ska kunna släppa det och bli fria från det.

Det vi gör nu är ju att vi griper tag i dem och ruskar och ruskar och hoppas att de ska försvinna, vilket såklart blir omöjligt då. 

Har jag fel om jag tror att de allra flesta som har kräkfobi är ovanligt friska människor. Som liksom sällan faktiskt själva kräks?

Gastroskopi har jag bara kollat på när andra gjort. Det ser inte roligt ut alls.. MEN det är över inom ett par få minuter. Du får försöka tänka att "ja det här är äckligt, det känns jätteobehagligt". "bara" slappna av så mycket du kan.. kanske försöka distrahera dig med något du verkligen tycker om eller ska göra som är roligt.  För vad du vet är ATT den obehagliga känslan går över när de är klara, det varar inte i evighet.. nä inte ens 5 minuter faktiskt =O)

Lycka till!